Många av de stora konflikterna i världen innehåller någon eller några religiösa beståndsdelar. Den interreligiösa dialogen skapar förståelse och bygger personrelationer som kan bidra till att både förebygga och överbrygga konflikter. Dessutom är den av stor personlig betydelse i andligt avseende för deltagar­na. Även om vi kan tycka att vår egen tro rymmer centrala sanningar äger vi inte hela sanningen.

Jag är nyss återkommen från ett sådant möte på ett hinduiskt retreatcenter utanför Oxford med nätverket World Religious Leaders, där jag sedan flera år ingår. 70 andliga ledare från sju religioner samlades under fyra intensiva dygn. Bilden av den 84-åriga buddistnunnan har särskilt fastnat från våra diskussioner. Med en livslång förankring i den egna traditionen och en kombination av nyfikenhet, kärleksfull värme och humor kunde hon vara en förebild inom vilken religion som helst.
Andlig vishet är något mer än vanlig klokskap, som i sin tur väger tyngre än bara aldrig så stora kunskaper. Hon levde sin religion på ett sätt som vi i den lilla gruppen kristna, en kardinal, en metropolit, en ärkebiskop, två kvinnlig teologiprofessorer och tre vanliga biskopar samfällt konstaterade, hade varit ett praktexempel på detta svåra att leva i sitt dop, trots att hon naturligtvis inte var döpt. ”Vad bråkar ni kristna om”, sa hon till oss. ”Det är klart att er Jesus var en bodhisattva  med vårt språkbruk. Den som står Gud eller det gudomliga så nära som Han kan naturligtvis i stället kallas Guds son. Vi uttrycker det bara på ett annat sätt. Och vem kan visa mer kärlek än den som är beredd att dö både för sina vänner och ovänner?”

I några få meningar lyckades hon koka ner den kristna teologin till något både fantastiskt och enkelt, men framför allt med en global betydelse långt utanför den exklusivt kristna kultursfären. Att Jesus nämns 23 gånger i Koranen och ses som ett Guds sändebud betonades flera gånger av våra muslimska vänner. Sikhernas ledare Singh berättade om de talrika bilder av Jesus i turban som pryder olika tempel i Amritsar. Själv blev jag både stärkt i min egen tro och förhoppningsvis mer ödmjuk inför andra tolkningar av det Heliga. Samtalen ledde aldrig till någon andlig relativism, men till en större mångfald. Gud är alltid större än våra föreställningar.

Temat för mötet denna gång var ”Global friend­ship” inom ramen för nätverkets målsättning:  ”Sharing wisdom and fostering peace”. Tankeväckande var, att särskilt vi i den kristna delegationen blev så tydligt påminda om skillnaden mellan dessa samtal och den ofta aggressiva och intoleranta tonen inom och mellan våra egna samfund. Makt, prestige och revirstrider har alltför ofta ersatt både den gränslösa kärleken och tanken på att vara delar av Guds stora familj.
Judarnas självironi och humor kunde vi lära oss mycket av. En av rabbinerna berättade på tal om kvinnans ställning: ”Varför skiljer man på könen i synagogans gudstjänster?” ”Vi kan inte tillåta att män och kvinnor som inte är gifta sover tillsammans!”