Gud är tillbaka, men det är inte i kyrkan som människor möter religion utan via medierna. Denna föga överraskande analys levererade panelen i ett seminarium vid Mediedagarna i Göteborg (MEG). Och slutsatsen var att journalisterna behöver skaffa sig bättre utbildning och ta större ansvar för sin religionsbevakning. ”Många människor, särskilt journalister, är religiöst illitterata”, sa exempelvis Erik Bjerager, chefredaktören för den danska nyhetstidningen Kristeligt Dagblad.

Det är inget fel med de här påståendena, det är bara det att det har sagts många gånger förr. Och så länge uppmaningen till bättring kommer från kyrkliga representanter och experter på religion i media är den inte särskilt intressant. Det blir den först när medierna själva ser behovet av att stärka sin kompetens. Från medias horisont är religion bara ett av många bevakningsområden att ta sig an med sedvanliga journalistiska metoder. Journalister med spetskompetens inom religion blir dessutom lätt misstänkta för att, så att säga, ha druckit för djupt ur vidskeplighetens källa.

Vilket innebär att det mest konstruktiva för kyrkan är att peka på sig själv. Om det är i media som människor möter religion, vad innebär det för Svenska kyrkan? Strategiska diskussioner och försöksverksamhet för bland annat sociala medier och webb-tv pågår på nationell nivå. Men den stora utmaningen är att styra om tankebanorna på församlingsnivå: Eftersom webben är en del av vårt pastorala område, hur integreras det med det övriga arbetet, och vad ska vi göra mer och mindre av?
Här har den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland tagit stora kliv med sin fortbildning ”Andligt liv på webben”, som sedan 2009 betar av samtliga anställda. En enorm ekonomisk satsning. Men framsynt, eftersom den tar hänsyn till att människor i väst numera utövar en stor del av sitt andliga sökande på webben, hittar människor att föra existentiella samtal och känna trosgemenskap med. Vill kyrkan vara med i leken, får inte webben vara något man sköter med en suck om det blir tid över.

Utöver genomtänkta strategier krävs en särskild kvalitet för att bryta igenom bruset: Förmågan att beröra. Ett ämne som diskuterades på ett annat seminarium under MEG-dagarna. Filmvetaren Tomas Axelsson talade om de livstolkande berättelser som kyrkan tidigare stod för och som nu övertagits av filmer som Star Wars och Amelie från Montmartre. Människor projicerar in sig själva i filmens berättelse och får med sig nya pusselbitar i det stora självreflexiva projektet ”vem är jag”. Som inte är enbart navelskådande utan handlar om existentiella frågor som kärlek, lojalitet och beredskapen att offra sig för högre värden.

Men kyrkan får inte ge upp tron på att bibelberättelserna fortfarande kan beröra. Allt handlar om attityd och tillämpning. Ett piggt initiativ pågår just nu i Nyköpings Alla helgona församling, där församlingsborna erbjuds tre samtal med ”personlig andlig coach”. Bibelberättelser används som verktyg i samtalen, berättelser att spegla sig i och få impulser av. All information finns – självklart – på webben.