Skulle Sverige ställas vid sidan av den internationella kristenheten? Nu har vi fått en del av svaret. För några dagar sedan mötte påve Franciskus två tidigare politiska flyktingar från Argentina som kom till Sverige under ofärdsåren i det hemland de har gemensamt med påven.

Det är ingen överdrift att påstå att påven hyllade Sverige för vårt sätt att öppna vårt land för flyktingar: ”Sverige öppnar sina gränser, organiserar språkundervisning, ger ekonomiskt understöd och öppnar vägar in i samhället. … Det är ett exempel som vi kan peka på för resten av världen. Därför att i verkligheten är Sverige det enda landet som gör det. Och de hamnar därför inte i misär. De lider inte av detta. Det är det budskap som Sverige förmedlar: Öppna ditt hjärta för din broder, din syster, som inte har någonstans att bo, att arbeta och att sova tryggt.”

Och den kontext påven gav sin beskrivning av Sveriges öppenhet för att ta emot flyktingar kunde inte gärna ha varit mer anmanande. Påve Franciskus sa att han, i ordet bästa mening, ville ”exploatera” det som Sverige gör och gjorde för de båda argentinska bröderna när de en gång kom till Sverige. ”Måhända är budskapet att ett folks frälsning också förenas med frälsningen för dem som tvingas i exil från sitt hemland. Därför att Gud välsignar. Gud välsignar det. Det är broderskap. Vi i vår kristna tro måste förstå att Jesus var flykting när de ville döda ett barn. Det är ett av de första budskapen i evangelierna. Jesus var flykting. Han var inte turist. Han sökte inte efter arbete. Han flydde döden. Han var flykting.”

Och konsekvent nog begränsade sig inte påven till att lovorda Sverige. Han uttryckte sig också mycket positivt om Svenska kyrkan. Han nämnde naturligtvis Den heliga Birgitta, men också dagens kyrka (the Lutherans) som är ”en kyrka som har stora män och stora kvinnor”.

Vid mötet var också Sveriges Radios Alice Petrén och SVT:s Kristina Kappelin med. Alice Petrén berättar att det inte var planerat att de skulle vara med men när det föreslogs av en av bröderna ställde sig påven omedelbart positiv. Mötet skulle inte rymma några hemligheter.

Var det då en entusiastisk kyrkoledare som lät orden bära lite längre än som var tänkt? Han erinrade sig kanske inte att Svenska kyrkan just har valt en kvinnlig ärkebiskop när han underströk att Svenska kyrkan ”är en kyrka som har stora män och kvinnor”.

Men det vore nog en närmast grotesk underskattning av påven, och faktiskt hela vatikan-institutionen, om man föreställde sig att påven skulle tillåta sig, och tillåtas, gå till ett timslångt möte med människor som flytt till Sverige utan att vara utomordentligt väl förberedd på vad han kunde säga och inte säga om just Sverige.
Påven har talat, och rimligen sagt exakt det han ville ha sagt.

Citaten är hämtade från Radio Vaticanas engelska och nyhetsbyrån Zenits franska hemsidor.