Både polisen och Migrationsverket betackade sig föredömligt snabbt för sådan ”hjälp” från sverigedemokrater. Och kyrkan måste nu, när den hämtat sig från chockvågor och taktikspel i den senaste tidens överhettade debatt, lika snabbt se till att främlingsfientlighet motas i grind. Stiften måste säkerställa att främlingsfientliga teologer i framtiden inte antas för prästvigning. Utvisningshotade som söker sig till kyrkan för stöd ska självklart inte behöva riskera att möta en prästvigd sverigedemokrat.
Det är inte en fråga om att inskränka någons yttrandefrihet. Blivande präster måste vara lämpade för sitt ämbete. Till kyrkans kärnverksamheter idag hör aktivt stöd till flyktingar. Den verksamheten är oförenlig med sverigedemokratiska värderingar.

”Svenska kyrkan krackelerar inifrån” skrev Christer Sturmark i ett av många debattinlägg på sistone om sverigedemokrater och omskärelse av pojkar, men kanske hoppas han för mycket. Att föra en öppen debatt är knappast att ”krackelera inifrån”, tvärtom är det yttrandefrihet i sin prydno. Självklart kan människor i kyrkan vara emot omskärelse och säga det och andra som tycker annorlunda kan säga emot, vilket ju också är exakt vad som skett. Yttrandefrihet innebär inte frihet att stå oemotsagd.
När självutnämnda talesmän för omskurna män överdramatiserar genom felaktiga termer som ”stympning”, skjuter de lika långt över målet som när man kallar en öppen debatt i kyrkan för en ”inkvisition”. Den teolog som prompt vill argumentera mot omskärelse kan liksom kvinnoprästmotståndare och homofober fäktas med lämpliga citat ur NT, men vore manlig omskärelse ett grovt övergrepp skulle kanske protesterna i någon mån även komma från de omskurna själva?
Kvinnlig omskärelse är en stympning, manlig är det inte, och argumentationen mot omskärelse utstrålar hur som helst inte i första hand omtanke om muslimska och judiska småpojkar. Primära syftet tycks vara att utmåla deras föräldrar som bestialiska i kraft av sin religion.

Det vore spännande om missionerande ateister framöver, i stället för att demonisera troende, kunde börja skapa identitet genom att formulera vad de själva bejakar och praktisera det. Det finns flyktingar i nöd som vida skulle föredra att söka stöd hos ateister hellre än i kyrkan, så vad har humanisterna konkret att ge dem?