Det finns inget område i svensk lagstiftning där skillnaden mellan lagens bokstav och lagens anda är så skriande som när det gäller vapen-export. Förbudslagen om krigsmateriel och regeringens strikta riktlinjer om krigsmaterielexport trädde i kraft 1993. Sedan dess har den svenska vapenexporten stick i stäv med lagens anda ökat med 265 procent. 1990 gick exporten till 33 länder och 2011 hade den ökat till 63 mottagarländer. Det gör Sverige till världens största vapenexportör per capita.

Vapen får inte exporteras utan särskilt tillstånd. Tillstånden regleras i regeringens riktlinjer som säger att export inte får beviljas om den strider mot Sveriges utrikespolitik, inte till länder som kränker mänskliga rättigheter eller ligger i väpnad konflikt med andra länder eller inom sina egna gränser. Och ändå är det precis det som pågår år efter år.

Det är glasklart att ökningen av vapenexporten och handeln med länder som kränker mänskliga rättigheter inte bara strider mot lagens anda, utan även mot folkviljan. Senast i somras visade Amnesty att åtta av tio svenskar inte vill beväpna diktaturer eller länder som kränker mänskliga rättigheter med svenska vapen.

Enligt Svenska Freds- och skiljedomsföreningen gick 34 procent av vår vapenexport 2012 till ickedemokratier, varav 16 procent till diktaturer. Det ser inte lika illa ut alla år, 2014 var siffran 16,7 procent, men andelen borde vara noll. Här återfinns länder som Saudiarabien, Bahrein, Pakistan, militärdiktaturens Thailand och envåldssultanatets Brunei.

När det gäller tillstånd att exportera till länder som ligger i väpnad konflikt finns det också förfärande statistik. Värdet av denna export var enligt Svenska Freds hela 32,7 procent 2012.

Sverige sålde det året vapen till båda sidor i konflikten mellan Indien och Pakistan, till USA med full styrka i Afghanistan, till Ryssland, Turkiet och Israel. Där har svenska vapen skadat människor.

Mot denna ordning är det många som har protesterat, inte minst kyrkorna. En intensiv opinionsbildning har gjort det nödvändigt att se över lagen och riktlinjerna med direktiv om en mer restriktiv hållning, framför allt i frågan om handel med diktaturer.

När nu den parlamentariska, och hittills hemliga Krigsmaterielutredningen Kex är på väg mot sin deadline den 15 april ser det ut som att man där är på väg att bygga in samma hyckleri som hittills rått – en strikt lag vars anda hela tiden kan brytas av undantag.

Sveriges Radios Ekoredaktion kunde i förra veckan avslöja att utredningen kommer att föreslå en demokratibestämmelse i lagen. Men att det ändå inte ska råda totalt förbud mot avtal med icke-demokratier om det skulle inverka menligt på svensk industris möjligheter att försörja det svenska försvaret. I ett utkast i utredningen, som Ekot kan citera, står det att ”nödvändigt försörjningsbehov för Försvarsmakten, alltid (ska) ha förtur”. Meningen med vårt försvar är att försvara vår demokrati. Metoden för det kan inte vara att stärka diktaturer på annat håll. Svenskt vapen- och försvarssamarbete kan bara ske med andra demokratier, annars underminerar vi just de värden som är värda att slåss för med vapen i hand.