För tio år sedan, år 2003, ringde professor Jørgen Straarup i larmklockan när han kom med rapporten ”Solidaritet kring den rikstäckande verksamheten”. Där slog han fast att ”Svenska kyrkan kan förvänta sig en skoningslös folkomflyttning” som kommer att leda till stora krav på kyrkans anpassningsförmåga. Vissa regioner, kommuner och kyrkliga enheter kommer att bli mer folkrika medan andra kommer att förlora stora delar av sin befolkning. Folkomflyttningen leder till ackumulerade ekonomiska orättvisor, oftast till nackdel för avfolkningsbygderna. Och i sin tur kommer inte kyrkans utjämningssystem att kunna hantera de omfördelningar av kostnader som blir nödvändiga för att kvalitetssäkra kyrkobyggnader, begravningsplatser och kyrklig verksamhet. Lägg därtill ökat antal utträden ur kyrkan och ökad sekularisering, både inre och yttre.

Nu är vi där. Straarup fick rätt när han analyserade vad som skulle komma. Ändå verkar det alltför ofta som man inte inser allvaret och tröstar sig med att Svenska kyrkan ändå har så många miljoner medlemmar eller sluter leden, odlar illusioner och slickar såren. Men nästa år, 2014, kommer en ny prövosten. Då börjar de årskullar ungdomar som var små barn när kyrkan skildes från staten, och som ännu inte döpts, att börja tjäna egna pengar. Då blir det aktuellt med kyrkoavgift. Kanske kommer en del att låta döpa sig. Men långt ifrån alla.
Allt detta, och mer därtill, har Svenska kyrkans makthavare kunskap om. Men vad har man egentligen gjort av kunskapen och utmaningarna när det gäller att analysera framtiden? Finns där ett samlat grepp? Om inte, så borde man lära sig av hur landets regering gör och som i november 2011 tillsatte en framtidskommission vars övergripande syfte är att identifiera vilka framtida samhällsutmaningar Sverige står inför – utmaningar som också gäller för Svenska kyrkan.

Det är fyra områden kommissionen ska fokusera särskilt på: de demografiska förändringarna och kunskapen om att befolkningen blir allt äldre och vad det innebär. Men det handlar också om befolkningsrörelser, intern migration och urbanisering, som båda är mycket starka förändringsprocesser. Kopplar man samman urbanisering och en åldrande befolkning ser man också att det påverkar andra samhällsfrågor, exempelvis tillgång till sjukvård och kompetensförsörjningar i mindre kommuner i glesbygden.
Det andra området handlar om hållbar utveckling och hållbar tillväxt, ekologisk och ekonomisk hållbarhet och hur man kan förena dem. Det tredje området handlar om integration på arbetsmarknaden, jämställdhet och demokrati och deltagande/delaktighet. Det fjärde området handlar om rättvisa och social sammanhållning.

Uppdraget att identifiera och analysera vilka samhällsutmaningar som Sverige står inför, skapar också en bättre beredskap för att hitta svar på hur de ska mötas och hur de ska hanteras, säger kommissionens ordförande professor Jesper Strömbäck vid ett seminarium på Institutet för framtidsstudier när det pågående arbetet presenteras. Det handlar alltså inte om att lägga fram förslag på vad politiken bör göra i dag men att lägga grunden för en samhällelig debatt om hur utmaningarna ska mötas.
Utmaningarna är många: Hur ska vi kombinera hållbar ekologisk och ekonomisk utveckling? Hur ska vi nå en grön tillväxt och få det bästa av båda världar? Alla vill ha det men hur ska vi nå dit? Ingen har det färdiga svaret, säger Strömbäck.

För kyrkans del handlar analyserna om att utgå ifrån och tillföra de trosmässiga dimensionerna, de teologiska perspektiven men även de kyrkohistoriska. Här behövs ett inre arbete. En av utmaningarna är att inte vara ständigt reaktiv, utan att ha en egen beredskap och analys baserad i de egna rottrådarna. Att ligga steget före om man så vill. WWJD står det tryckt på armband av tyg i bjärta färger som brukar delas ut till konfirmander: What Would Jesus Do? Det är den frågan kyrkan i alla tider har att besvara.
En bra början är att tillsätta en kyrkans framtidskommission.