I debatten om utvecklingen i den kommunitet som har sin hemvist på Berget förekommer två stereotypa föreställningar om katoliker som alltför ofta traderas som självklarheter.

Den ena föreställningen är att samtliga katoliker i hela världen och genom hela historien tänker, tror och handlar på exakt samma sätt. Den andra är att katolikers främsta problem med oss protestanter är att våra biskopar även prästviger kvinnor. Mot den bakgrunden framstår det som förutbestämt att utvecklingen på Berget kommer att innebära att det är otänkbart att prästvigda kvinnor i framtiden kan celebrera mässan där.

I verkligheten är det dock allt annat än förutbestämt vad utvecklingen i kommuniteten på Berget kommer att innebära för det svenskkyrkliga gudstjänstfirandet där.

Vi vet att många församlingar i Svenska kyrkan regelbundet upplåter sina gudstjänstrum för katolskt mässfirande utan att ställa några som helst krav på att enbart präster som inte är tvungna att leva i celibat ska få tjänstgöra.

På ett lika generöst sätt välkomnar katolska kommuniteter runt om i världen svenskkyrkliga grupper som vill fira mässa vid deras altare, alldeles oberoende av om celebranten är kvinna eller man.

Det är sålunda en villfarelse att katoliker överallt och alltid slår igen porten rakt i ansiktet på prästvigda kvinnor och jagar ut oss med alla till buds stående medel om vi trots allt lyckas smita in.

Den vanföreställningen traderas sorgligt nog också av oss som är stolta och glada över att tillhöra en kyrka som kallar både kvinnor och män till prästämbetet.

Även om utvecklingen på Berget är oviss kan ett och annat tveklöst konstateras. En katolsk kommunitet, det vill säga en kommunitet som har en kyrkorättslig ställning i romersk-katolska kyrkan, kan rimligtvis inte bestämma vilka präster som ska få fira svenskkyrklig mässa i ett svenskkyrkligt gudstjänstrum. Däremot kan en sådan kommunitet generöst låna ut ett katolskt gudstjänstrum till svenskkyrkliga grupper som vill fira mässa, även om celebranten är kvinna. Det vet vi av erfarenhet.

Om kommuniteten som har sin hemvist på Berget, när den väl blir romersk-katolsk, väljer att vara lika generös som svenskkyrkliga församlingar och katolska kommuniteter numera vanligtvis är kan sålunda svenskkyrklig mässa i framtiden firas i det katolska kapellet på Berget.

Om svenskkyrkliga och katolska präster kan samsas vid samma altare på andra håll i världen är detta en reell möjlighet också på en retreatgård med ekumeniska ambitioner.