När barnen läser sagor frågar de ofta: finns det där på riktigt? Jag är alltid lika missnöjd med det som ofta är mitt svar: nej, så där är det bara i sagorna. För egentligen, om man ska se med nytestamentliga glasögon så är ju hela världen förtrollad. Här finns ondska, godhet, feghet, mod, liksom djup, aningslös sömn. Här finns en fiende och en hjälte.
Liturgin visar detta allra tydligast i dopgudstjänsten. Där nämner vi ondskan vid namn. För att ofta, i nästa stund, bagatellisera det hela. Vi vill ju inte att familjen Bjarnemyr ska tro att kyrkan är en relik från medeltiden. Vi kanske inte ens själva tror att det skulle finnas en riktig verklighet bakom de där stororden.

Men möjligheten finns, som C S Lewis föreslår i sin Den stora skilsmässan, att vår verklighet i själva verket är en o-verklighet – jämfört med himlen, den tillvaro som är fullständigt genomsyrad av Gud. Genom bön, bibelläsning, gudstjänstfirande, livet i Jesu efterföljd kommer vi in i Verkligheten, blir alltmer genomlysta av den. Det är det vi ber om när vi ber: låt ditt rike komma.

Precis som i sagorna är det ofta livsfarligt, sällan tråkigt. Ändå finns det något i oss som av någon anledning föredrar evangeliet i utspädd form. Vi har, som Dorothy Sayers skriver, klippt klorna av Lejonet av Juda och rekommenderat honom som ett passande sällskapsdjur för bleka pastorsadjunkter och fromma gamla damer. Inte undra på att människor söker sig från kyrkan, annorstädes! Det är inte säkert att vi ens själva har det så roligt. Men rädslan för vad Lejonet ska göra med oss, om vi ger oss åt Honom, är stark.

Enligt en undersökning från Stiftelsen för internetinfrastruktur tillbringar 40 procent av dagens tvååringar och hälften av treåringarna tid på nätet. Detta säger oss två viktiga saker. Det visar vilken avgud datorn har blivit för min generation, barnens föräldrar. Och avslöjar att de föredrar artificiella äventyr framför riktiga. Detta besvarar dessutom frågan om varför väckelsen i vår kyrka dröjer. Men jag tror att Sayers har rätt: Gud utplånade inte det ondas faktum: han förvandlade det. Han hejdade inte korsfästelsen: han uppstod från de döda. Bröderna Grimm kunde inte ha sagt det bättre.

Anna Sophia Bonde