Jordbävningen på Haiti är en närmast ofattbar katastrof. Det kan inga räddningsinsatser ändra på. Men nu börjar hjälpen nå en sådan omfattning att den faktiskt gör skillnad. Det finns alltfler fältsjukhus på plats, vatten- och mattransporterna når också till de fattigaste och mest utsatta områdena. Även om det krävs skydd av tungt beväpnade soldater för att ge sig in i områden som slumstadsdelen Cité Soleil i Port-au-Prince. Tack vare Dagens Nyheter, Sveriges Radio och en rad andra medier är vi just nu mer välinformerade om Haiti än någon annan plats på jorden. 

Det är bara att beklaga att det krävdes en förödande jordbävning för att vi skulle bry oss. Men det engagemang som nu finns är uppenbarligen både djupt och äkta. Vilket är mer än välkommet, eftersom nu krävs uthållighet. Det beräknas ta flera år bara att röja upp i ruinerna av Port-au-Prince och andra drabbade städer. Lika länge kommer det att dröja innan vi vet hur många offer jordbävningen krävde. Hittills är 111 481 döda bekräftade, men den slutliga siffran kan ligga mellan 200 000 och
300 000. Ingen vet säkert.

I måndags hölls en stor givarkonferens i kanadensiska Montreal. Kanada har redan gjort klart att de vill spela en aktiv roll i stödet till grannen i söder. Enligt nyhetsbyrån AP har Haiti redan fått löften om motsvarande sju miljarder kronor. Nu gäller bara att de som lovat stöd håller sina löften. Efter tidigare katastrofer har det varit si och så med den saken. 

I Montreal diskuteras även möjligheterna att avskriva Haitis utlandsskuld. Svenska kyrkans Hela världen liksom hjälporganisationen Oxfam kräver att hela skulden på sex och en halv miljarder kronor avskrivs.

Med tanke på katastrofens omfattning är avskrivning det enda rimliga. Svenska kyrkan har riktat sin uppmaning direkt till biståndsminister Gunilla Carlsson och finansminister Anders Borg, för att de i sin tur ska agera. Hälften av Haitis skulder finns hos Internationella valutafonden, IMF, och Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, där Sverige har styrelseplatser. Svenska kyrkan kräver också att de pengar som Haiti får för att bygga upp landet ska ges som bistånd och inte som lån. 

Även det sistnämnda borde vara självklart. Det finns ingen rimlighet i att folk runt om i världen i dag skänker pengar om lika mycket eller mer ska flöda tillbaka i räntor och återbetalningar. Bara i år, 2010, beräknas Haitis gamla skulder kosta landet 70 miljoner kronor, lika mycket som svenskarna hittills har samlat in.

Enligt Ekot har såväl kristdemokraterna som centerns och folkpartiets talesmän uttalat sig positivt för en skuldavskrivning. Medan utrikesminister Carl Bildt (M) mer försiktigt har svarat att det är ett av flera möjliga alternativ. 

Det borde inte behöva vara så mycket att grunna över. Ett tungt och närmast uppenbart skäl för avskrivna skulder, för-utom det rent humanitära, är att Haitis ekonomi är slagen i spillror. Efterskänkta lån och bistånd kan inte återskapa de liv som förlorats. Men ett uthålligt bistånd kan ge den unga generationen på Haiti hopp för framtiden. Det behövs nya skolor, sjukhus och en fungerande infrastruktur.

Alternativet är att de haitier som kan lämnar landet. En utväg som knappast får ett nytt Haiti att resa sig ur ruinerna.

En sak är säker. Uppröjningen och uppbyggnaden blir tuff och kommer att kräva resurser. Det är nu haitierna behöver veta att de inte blir lämnade ensamma med den uppgiften.
Dag Tuvelius