Det var en säregen upplevelse att läsa KT debatt i nummer 36/11. Fyra präster fyllde nästan hela utrymmet med sitt missnöje över Svenska kyrkans förmenta brist på tydlighet och identitet.
replik
kyrkans identitet
Jag är vanlig kyrkomedlem och vill inte tysta ner eller förfölja någon, men jag tar mig rätten att ha invändningar mot resonemang jag som kristen finner stötande. Christer Hugo och Annika Borg må äga mycken lärdom, men det förefaller ändå som om den är otillräcklig och snarast till förfång.
Hugo och Borg medger visserligen att ingen kan säga vem Gud är, men i nästa andetag hävdar de att muslimernas Gud (Allah på arabiska) är en annan än de kristnas, och att judendomen och kristendomen visserligen har gemensamma rötter, men ”på djupet” inte delar gudsuppfattning. De hävdar också att Muhammed inte kan vara profet för kristna och att Jesus gör en rad exklusiva anspråk.
Jag tycker att deras påståenden verkar dåligt underbyggda. Att tro på en Gud, i monoteistisk mening, måste väl utesluta varje möjlighet att hävda monopol på densamme. Och när Mohammed säger att Gud är mild och förlåtande talar han väl till kristna med samma trovärdighet som kyrkans präster gör när de framhåller Guds barmhärtighet och nåd. Vad Jesu exklusiva anspråk anbelangar får Hugo och Borg det att låta som om livets bröd var en fråga för Patent- och registreringsverket. Rätta mig om jag har fel, men visst var det så att Jesus uppenbarade sanningar för oss, han uppfann dem inte. Och visst var hans budskap snarare inkluderande än ett exkluderande. Ett bröd - en mänsklighet, liksom.
Samma söndag som jag skriver ner detta firar vi friheten i Kristus. Hugo och Borg verkar inte vilja delta i detta firande, men jag är för min del tacksam över den här friheten och över att få tillhöra en kyrka där den tas på allvar. Slutligen hoppas jag också att många läsare lade märke till Jackie Jakubowskis krönika som upptog högerspalten av debattsidan i detta nummer av KT. Den var till skillnad från de övriga texterna på sidan mycket uppbygglig i fråga om hur vi människor kan förebygga intolerans och fundamentalism.
Camilla Frostell
Lyngby, Lund
LÄGG TILL NY KOMMENTAR