Kollegorna Edlund, Hugo och Borg har i tänkvärda inlägg berört det faktum att krafter inom Svenska kyrkan vill devalvera kraften i den egna identiteten som kristen kyrka, samtidigt som islam framlyfts som något fint och fullt jämbördigt med vår egen tro.
replik
kyrkans identitet
Efter vidrigheterna i Norge den 22/7 anordnades en manifestation i Stockholm mot främlingsfientlighet. Jonas Gardell hade på sitt vanliga maner ett anförande där han uppmanade oss till att ”gå med i Prideparaden”samt ”besöka en moské”. Sedan när är det samma sak? Sedan när får vi samma budskap och värderingar i båda dessa sammanhang? Blindheten kan inte utryckas tydligare.
För att vidareutveckla diskussionen: Alla vi inom Svenska kyrkan som kallar oss bibeltroende har under längre tid sett hur de inomkyrkliga relationerna blivit ansträngda just på grund av vår övertygelse i fråga om bibelsyn samt konsekvenserna av denna syn. Att stå upp för den tro som vi kallar klassisk är numera mycket farligare inom kyrkan än den är det ute i samhället.
Äktenskapssyn, ämbetssyn samt förhållningssätt till Bibeln, bekännelsen och förkunnelsen är ständigt aktuella smältdeglar för konflikter.
Hur kan det ha blivit så? Varför är det farligare att inom kyrkan att stå upp för den tro som burit oss genom historien än det är att propagera för andra religioner?
Hans Johansson
Präst i Säterbygden
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR