Kratta inte för Sverigedemokraterna

För mig andas Edlunds artikel ett osunt betonande av islam som en religion vi bör gå i konfrontation med och inte vara rädda för att provocera. Båda artiklarna vill framhålla att Svenska kyrkan skulle vara ”identitetssvag”. Identitetssvag är för mig ett ord man kan ta till och kalla den kyrka som inte går ens egna vägar, i detta fall Edlunds, Borgs eller Hugos vägar.

Jag är istället glad över religionsdialogen. Glad över att samarbete sker med imamer och att resurser läggs på detta. Glad över att islam och kristendom söker vägar för samarbete och vill närma sig varandra eftersom vi lever här, sida vid sida, med våra olikheter.
För mig är viljan till dialog och samarbete tecken på en mer identitetsstark kyrka som inte räds att gå över gränser och som vågar utmana sig själv genom att samtala med andra om tro och religion. Att som Borg och Hugo påstå att kyrkan idag inte vågar stå upp för Jesus som ”vägen, sanningen och livet” är för mig svårt att förstå. Efterfrågas en mer aggressiv hållning gentemot ”den andre” som ska gå före viljan att överbrygga skillnader? Är det på detta sätt ni menar att man skulle bygga upp en starkare identitet som kyrka? Lyft gärna kyrkans identitetsfrågor, det måste varje tid göra, men gör det inte genom att ställa kristendom och islam som varandras motparter. Det gör Sverigedemokraterna så bra själva.

Islam är här för att stanna och för egen del har det betytt mycket för mig att se de muslimer jag delar stad, gator och torg med i Malmö, som några vars religion härstammar från samma del av världen som min. Som jag delar tron på en Gud som skapat himmel och jord med och människan till förvaltarskap av denna jord. Däremot delar jag inte tron på Jesu död och uppståndelse med mina muslimska grannar. De exklusiva anspråk Jesus gör räds jag ändå inte att stå för. Samtidigt kan jag inte begränsa Gud genom att hävda något slags företräde; som människa rår jag inte över Gud på det sättet. Däremot delar jag med muslimer tron på Jesus som någon som kunde hela människor och det är en viktig beröringspunkt.

Det är också viktigt att vara varsam med orden och inte göra generaliseringar och utmåla islam som något enhetligt begrepp. Måste kvinnor på högskolor och universitet lämna ett andaktsrum när deras manliga trosfränder kommer in som Borg och Hugo beskriver måste man självklart våga samtala om detta. Ojämlikhet mellan män och kvinnor måste alltid kritiseras och ifrågasättas, var den än finns. Men använder man islam på ett generaliserande sätt i argumentationen krattar man manegen för Sverigedemokraterna.

Helena Myrstener
präst Svenska kyrkan i Malmö