Biskopsval: Fyra kandidater frågades ut i Visby

Utfrågningen leds av Lisbeth Gustafsson, journalist, författare och hedersdoktor i teologi och Klas Hansson, präst, docent i kyrkohistoria och före detta chef för Svenska kyrkan i utlandet. 

Så här svarade kandidaterna när de intervjuades i domkyrkan:

Thomas Petersson
 

Domprost i Växjö

Ålder: 49 år
Familj: Gift med Susanna som är sjukhusdiakon, tre barn, Axel, Märta och Elsa
Examen: Teologie kandidat
Prästvigd: 1992 i Linköpings stift
Tidigare tjänster: Pastorsadjunkt och komminister i S:t Laurentii pastorat, Söderköping, stiftsadjunkt i Linköpings stift, kyrkoherde Linköpings Ryds församling
Skut-erfarenhet: Kyrkoherde i Svenska Victoriaförsamlingen, Berlin, i fem år

I sin inledande presentation talade han om den andliga längtan som finns i vår tid.

– ”Jag tror inte på Gud, men jag tror på något” är den vanligaste trosbekännelsen. Det har blivit svårare att säga ”Jag är kristen”. Vi behöver se att tro är på allvar och att religion är på riktigt.

Han sade relationen till Svenska kyrkan i uttalandet följt honom sedan han gjorde praktik i Svenska kyrkan i London som ung.

­– Den har påverkat mitt sätt att tänka och vara präst. Den har lärt mig att vi behöver vara många för att vara kyrka, för att möta människor

Varför ska man döpa sina barn?

– Vi har något i oss som vi kallar Gud. Att döpa är att lämna vårt barn till något som är större. Föräldrarnas tro spelar inte roll för dopet, men jag tror att många underdriver sin tro. När det blir kriser och död då efterfrågas Gud och kyrkan.

– Jag tror inte att folk har kunskapen om vad Gud är. Vi måste våga prata om Gud för att människor ska komma till tro.

Många lämnar Svenska kyrkan. På Gotland lämnade två procent av medlemmarna förra året. Går människor ur för att spara pengar?

­– ­Det finns ett dilemma i att det finns de som saknar resurser. Det gälleratt visa att kyrkan handlar om allt från att stödja kyrkor som denna fantastiska domkyrka vi står i, till diakonalt barnarbete.

Vad är en folkkyrka?

– Det är en väldig bredd. Det handlar om öppenhet, det tror jag är det viktigaste. En låg tröskel och högt i tak. En bredd där alla kan komma in, men också djup där man kan komma vidare.

– Jag tänker mig kyrkan som en tratt som fångar många men som också för vidare.

Behövs utlandskyrkan?

– Om man emigrerar kan man gå in i en lokal kyrka. Men stegen dit är många, vägen dit kan vara lång. Just vårt sätt att fira gudstjänst och vara kristen på, i vår egen tradition är viktigt.

– Det är språket som håller oss samman. Det är skönt att tala det när man är ledsen. Uppdraget är att vara kyrka, även om vi också kan vara turistbyrå och socialtjänst.

Hur beskriver du religionsdialog?

– Att leva i kyrkan i dag är att leva i en mångkulturell kontext. Att leva bland muslimer är att dela tro, Mitt möte med andra religioner har varit positivt. Det handlar mer om vad vi kan göra tillsammans än att tala om tro.

Vad vill du bidra med i ekumeniken?

– Att se gemenskap och enhet.

Visbys stift har 39 000 medlemmar och 92 kyrkor. Går det ihop?

– Nej, men samtidigt är de en möjlighet. Kyrkorna är fantastiska missionsstationer. Finns det en kyrka så behövs det en gudstjänstbärande gemenskap. Det måste bes. De som bor i bygden måste känna ett engagemang för sin kyrka.

Hur ser du på kyrkan som turistmål?

– Jag ser sommarturisterna som en möjlighet. Turister har släppt litet av stressen. Kanske är de litet öppnare i sin själ. Nästan alla Gotlands kyrkor är öppna. Bara det är ett möte med Gud.

Hur beskriver du din teologiska profil?

– Jag är en präst som önskar att människor vill dela sin tro, att det finns möjlighet att hela tiden reflektera och att öppna upp för samtal. Vi har en stor bredd i det vi gör. När den stora berättelsen möter människan då händer det saker. Vi får inte tappa bort Jesus som ger riktningen.

Vad har du för teologisk förebild?

– Martin Lönnebo med sitt perspektiv på hela universum, Dietrich Bonhoeffer och Martin Niemöller som tillsammans grundande tyska bekännelsekyrkan, i opposition mot nazisterna.

­– De visade på kampen för kyrkan och att Gud finns i svagheten

Du är inte disputerad.

– Nej, men jag har jobbat som präst i 25 år och har med erfarenheter av det.

Vad läser du för tidningar?

– Smålandsposten och Svenska Dagbladet.

Vad använder du för sociala medier?

– Mest Facebook.

Vilken roman läste du senast?

– Yarden av Kristian Lundberg

Vilka är de viktigaste samhällsfrågorna för kyrkan på Gotland?

– Landsbygdsfrågorna och öppenheten för att kunna ta emot det vi inte känner till, att engagera oss för flyktingarna och att vara med i andra föreningar.

Vad har du för medieerfarenhet?

– Som domprost blir ofta blir tillfrågad och ombedd att kommentera saker i medierna.

Hur vill du utveckla diakonin?

– Den är en del av församlingens liv. Den är frukten och följden av gudstjänst och tro. Vi behöver allt fler frivilliga. Diakonin har ett brett spektrum – det viktiga är att det är något som kyrkan gör av kärlek.

– Ensamheten är svår. Där har församlingen ett stor uppdrag.

Hur ser du på dig själv som ledare?

­– Jag vill vara en inspiratör, jag är bra på att få människor att engagera sig. Jag är bra på att gå tillsammans, på att bygga broar, se perspektiv och helheter.

– Jag skulle kunna bli bättre på tålamod och att bli tuffare att ta svåra beslut.

Har du mött konflikter?

– Ja, i församlingsråd och med frivilliga. Men jag är bra på att lyssna och att se vägar vidare

Hur ser du på vigsel av samkönade par?

­– Möjligheten ska finnas i alla församlingar. Jag tror att det är viktigt att vi för samtal om detta. Vi måste ha med oss frågorna hela tiden.

Hur kan man balansera uppgifterna som biskop, på ön och ute i världen?

– Man kan inte brinna för bara en av delarna. Det gäller att ha sitt hjärta i alla delarna.

Är det något du vill säga som avslutning?

– Jag har en nyckel på min nyckelknippa, den går till den kyrka där jag var aktiv som ung. Jag fick den då och behöll den, den var viktig för mig.

– Att få en nyckel till kyrkan var ett tecken på förtroende. Jag tror mycket på att ge ungdomar förtroende.

Louise Linder
 

Församlingsherde i Svenska kyrkan i San Francisco

Familj: Gift med Henrik, tre barn, Oskar 25 år, Hanna 23 år, Karl 15 år
Examen: Teologie kandidat. Prästvigd i Lunds domkyrka 1989
Tidigare tjänster: Pastorsadjunkt Bark-åkra församling, komminister Hov, Torekov, Västra Karups pastorat, komminister Huddinge församling Stockholms stift, komminister Engelbrekts församling, psykoterapeut och etikkonsult Prästbyrån AB, kyrkoherde Kungsholms församling.
Skut-erfarenhet: Kyrkoherde Svenska kyrkan i Florida och nuvarande tjänst.

Louise Linder inledde med en åtta minuter lång presentation av sig själv.

– Jag hade aldrig stått här som en av fyra nominerade om jag inte som konfirmand på stiftsgården Stjärnholm upplevt ett särskilt tilltal. Konfirmationsprästen sa till mig på lägrets sista dag: ”Louise det är inte slut idag, det är idag som det börjar, sa hon bland annat.

­Vilken är din relation till Gotland?

- Jag gifte mig här i Visby domkyrka, har varit här på semester flera gånger och Skut-präster brukar samlas här.

Vad har du för erfarenhet av Skut, utöver dina tjänster som präst?

– Jag har bland annat jobbat som vårdbiträde i London, då sjöng jag i kören i Svenska kyrkan

Hur har utlandserfarenheten påverkat dig?

– Den har gett en insikt om att vårt uppdrag är att ständigt återvända till centrum: bön, gudstjänst och diakoni. Som präst i en utlandsförsamling får man göra nästan allting själv. Det har gjort mig ödmjuk inför alla de andra som jobbar kyrkan. Jag har blivit stärkt i att vi behöver många frivilliga.

Vad är en folkkyrka?

-En kyrka som är öppen, en inkluderande kyrka, inte en kyrkan dör man tar reda på hur mycket någon  tror vid dörren. En gemenskap där man får växa och reflektera över de existentiella och andliga frågorna. Öppenhet tror jag smittar så att människor vill veta mer och växa i nåden och i tron.

Behövs Svenska kyrkan i utlandet?

-Jag är helt övertygad om Svenska kyrkan i utlandet behövs. Vi som svenskar som kommer ut i världen behöver få be och fira gudstjänst på svenska. Och så behöver vi få äta en kanelbulle i ibland. Vi behöver få vara del i den kulturella språkidentiteten.

Vilka erfarenheter har du av religionsdialog?

-I San Fransisco har jag varit med i många möten med judar och muslimer. Det finns en väldigt gemensam grund i tron på Gud.

Vilka är dina erfarenheter av ekumeniskt arbete?

-I Kungsholms församling hade vi ibland predikstolsbyte, vi fån de olika samfunden predikade i varandras kyrkor . Vi hade också gemensamma bibelstudier.

Gotland har 39 000 kyrkomedlemmar och 92 kyrkor, får du det att gå ihop?

- Det går inte ihop, eftersom man inte ensam kan göra allt. Men jag kan entusiasmera och inspirera andra att ta ansvar för denna svåra ekvation

- Vi kan bjuda in till andra aktiviteter som musik och även yoga. Att vara en andlig gymnastiksal. Så att alla känner att det här är vår kyrka

Hur ska man möta turisterna?

- Genom att vara öppen och ha en öppen kyrkport. Genom att vara öppen för att samtala. När man är ledig kommer de existentiella frågorna, genom det kan många upptäcka av djupet i den kristna tron.

Vilken är din teologiska profil?

- Jag är en skapelseteolog. Alla är lika mycket värda. Du har ditt värde i det du är och inte i det du gör. Gud älskar dig precis som du är.

Vad har du för teologisk förebild?

Gustav Wingren. Och mina vänner nunnorna i klostret Sankt Andrews i London, särskilt syster Dencil.

Har du andra kompetenser som kompenserar avsaknad av teologie doktorsexamen?

- Jag är legitimerad psykoterapeut. Det har gett mig en fördjupad kunskap om hur människor och organisationer

Vilka tidningar läser du? 

- Svenska Dagbladet och New York Times

Vilka sociala medier använder du?

- Instagram och Facebook

Vilken är din senaste lästa roman?

-Mödrarnas söndag av Graham Swift.

Vilka är de viktigaste samhällsfrågorna för Visby stift?

– Att vi som kyrka ska vara en självklar aktör när viktiga frågor diskuteras lokalt, tillsammans med kommunen, försvaret, Svenskt näringsliv, sjukhuset och högskolan.

-Vi kan bidra med det vi står för: alla människors lika värde, att det andliga perspektivet och de etiska frågorna finns med.

Har du medievana?

-Jag ser journalister och media som mina vänner. Vi kan tillsammans få ut det kristna budskapet. Medierna är en naturlig samarbetspartner. Tillsammans kan vi hjälpas åt att förmedla en verklig bild av kyrkan.

Hur tycker du att diakonin ska utvecklas?

- Det bedrivs redan ett fantastiskt diakonalt arbete. Alla ska vi ha ett diakonalt förhållningssätt att se människor, möta dem och visa dem vägen hit. Jag vill också att vi arbetar med frivilliga, till exempel för att utveckla en besökstjänst bland ensamma.

Hur är du som ledare?

-Öppen och inkluderande, bra på att se människor, att gå med och putta på dem. Men jag kan bli bättre på att se att dygnet har bara 24 timmar.

Vilka erfarenheter har du av konflikter och konfliktlösning?

-Det som är viktigt är att vara lösningsfokuserad och att lägga konflikten utanför oss och se den utifrån.

Vilka råd ger du präster som ska hantera vigsel av samkönade par?

-För mig är det en icke-fråga. Det är något som vi gör i Svenska kyrkan: vi viger. Kärleken är större. Vilka är vi att sätta oss till doms?

-Men om det var ett problem för en kollega skulle jag lyssna. Lägga problemen där de hör hemma

Hur vill du balansera Gotland mot hela världen som biskop?

– Vi har sociala medier och telefoner. Jag ser inte det som ett problem. Biskopen är inte ensam, det finns många medarbetare.

Michael Bjerkhagen
 

Kyrkoherde i Kungliga hovförsamlingen

Ålder: 51 år
Familj: Pappa, mamma, två syskon i Sverige, sju syskon på Sri Lanka, min pojkvän Fredrik som läser teologi i Uppsala.
Examen: Teologie kandidat
Prästvigd: 1991 i Stockholm. Tidigare tjänster: Pastorsadjunkt S:t Johannes församling, komminister Högalids församling, timlärare i liturgi och kyrkohistoria, Musikhögskolan, Stockholm, biskopsadjunkt, Stockholm, domkyrkolektor Stockholms domkyrkoförsamling, ordinarie hovpredikant och kyrkoherde Kungliga hovförsamlingen, direktor för S:ta Katharinastiftelsen, verksamhetschef Stockholms Stadsmission – Integration.
Skut-erfarenhet: vikarierat för kyrkoherden i Svenska församlingen i Rom. Två år i svenska kyrkorådet i Rom.

Michael Bjerkhagen talade i sin inledning om att det är viktigt att vittna om sin tro och att föregå med gott exempel, att be och själv delta i gudstjänsten.

-Om gudstjänsten inte angår mig varför skull den angå anda, sade han bland annat.

Vilken är din relation till Gotland?

– Jag har goda vänner här och har rest runt på ön tillsammans med dem. Jag är uppvuxen på den västgötska landsbygden, jag vet hur hästar ska förlösas så jag är inte huggen ur asfalten.

Vilken är din relation till Skut?

-Jag har varit ledamot i kyrkorådet i Svenska kyrkan i Rom och även haft kortare vikariat som kyrkoherde.

 Om lokalradion frågar varför man ska döpa sina barn. Vad svar du?

- Gud vill komma till dig. Du får överlämna ditt barn till något som är större än du själv.

Vad säger du till en kvinna på ICA som säger att hennes man vill att de ska gå ur kyrkan för att spara pengar?

- Jag försöker lyssna ut hennes situation. Jag skulle säga att kyrkan finns för dig ändå. Och att kyrkan behöver dig.

Vad kan kyrkan för att motverka medlemstapp?

- Jobba relationsstärkande.

Vad är folkkyrkan för dig?

- Att alla får vara med och ta emot sakramenten och att den är demokratisk. Katedralen finns här även om jag inte är en aktiv medlem. Jag vet att Visby stift har en stark ställning även bland de passiva medlemmarna.  Sedan måste kyrkan måste varat tydlig, inte minst i det diakonala.

Vad är det specifikt svenska i SKUT?

- Att få tala svenska – att vara en liten bit av Sverige utomlands, att upprätthålla relationer.

Har du erfarenhet av religionsdialog?

- Ja, dels genom Katarinastiftelen och nu på Stadsmissmissionen, där vi samarbetar med andra religioner.

Vad är den största utmaningen i den dialogen?

 - Att mötas och förstå varandras religioner. Jag upplever till exempel att många muslimer har en stark identitet i sin religion.

Har du ekumeniskt erfarenhet?

- Väldigt stor. Jag var inneboende hos en familj som tillhörde Filadelfia som student. I Rom lärde jag känna många katoliker. Jag har samarbetat med Stockholms katolska stift Det är viktigt att vi talar väl om varandra.

Visby stift har 39 000 medlemmar och 92 kyrkor. Hur går det ihop?

- Det går inte ihop. Medeltidskyrkorna betyder mycket för gotlänningarna. Vi kan berätta om och gå på upptäcktsfärd i de medeltida kyrkorna, men vi kan också berätta våra inre skatter, som bikten. Ibland önskar jag att man fick betala kyrkoavgift sin hemförsamling, då kunde de sommarboende engagera sig i den kyrka de kanske har mest kontakt med.

Vilken är din teologiska profil?

- Varmkyrklig. Det viktigaste för mig är att Gud har blivit människa och delar vår verklighet och att Kristus sträcker ut sin famn ut mot alla. Det är en sårbar verklighet.

Vilken är din teologiska förebild?

- Ludvig Jönsson, tidigare domprost i Stockholm, han var modig och ärlig.

Vilka tidningar läser du?

- Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter

Finns du på sociala medier?

- Ja på Facebook och Linkedin

Vilken är din senast lästa roman?

- Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström

Vilka är de viktigaste samhällsfrågorna i Visby stift?

- Utanförskapet, men jag vet inte i vilken utsträckning folk lever i utanförskap här. Att motverka de enkla svaren och att lyfta fram alla människors lika värde.

Vilken erfarenhet har du av media?

- Jag är relativ medievan. Medierna är en viktig predikstol.

Hur vill du utveckla diakonin?

- Jag vill lyssna till diakonerna i Visby stift. Inom Skut behöver vi visa flexibilitet och öppna dörren när en utmaning står utanför, som när de afghanska pojkarna dök upp i Paris.

Hur är du som ledare?

- Varm, empatisk och jag ser andra människor. Jag får dem med mig och fastnar sällan i detaljer. Men jag kan bli bättre på att inte har för bråttom.

Hur skulle samtala om äktenskap mellan samkönade par?

- Om de jag talar med är tveksamma skulle jag avråda dem att utföra vigseln. Jag lever själv i en samkönad relation och vill att de som leder en vigsel ska göra det helhjärtat.

Hur ska man få balans mellan arbetet på Gotland och det ute i världen?

- Det är inte två olika delar utan ett stift. Vi är ett och samma stift och vi måste dra åt samma hålla vare sig vi bor i Slite eller San Fransisco.

D

Jonas Lindberg
 

Enhetschef, Uppsala domkyrkoförsamling

Ålder: 49 år
Familj: Gift med Maria, högskoleadjunkt/musikpedagog, barnen Alva, 18 år, Linn, 16 år, och Arild, 13 år.
Examen: Teologie doktor i religionssociologi på avhandlingen Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012.
Prästvigd: 1996 i Växjö stift.
Tidigare tjänster: Pastorsadjunkt i Bankeryd, vikarierande redaktör på Svenska Dagbladet, vikarierande komminister och domkyrkokaplan i Uppsala domkyrkoförsamling, komminister i Sigtuna, komminister med kommunikationsansvar, Uppsala domkyrkoförsamling.
Skut-erfarenhet: Ingen

Jonas inledde med att berätta att man Uppsala domkyrka har ett julspel. Senast talade med barnen om de personer man möter i julspelet.

Han illustrerade genom att hålla handens fingrar utsträckta, sedan vek han in ett finger för Maria, ett för Josef, ett för herdarna och ett för stjärntydarna. De böjer sig för Jesus som de tycker är så bra, och Jesus, som symboliseras av tummen, står kvar: Tummen upp.
- Flertalet tycker att Jesus står för något som är gott, flertalet tycker att kyrkorummet bär en del av detta goda. Jag är glad vi hör samman i detta.

Vad har du för relation till Gotland?

- Det är en av platserna jag återkommit ofta till och tycker mycket om. Jag har besökt många delar av ön och känner människor här.

Hur är relationen till Skut?

- Jag har besökt många Skutkyrkor, privat eller i tjänsten. Jag känner flera som arbetar i Skut.

Du har inte själv jobbat i Skut.

- Nej, men när jag har talat med dem jag känner som jobbar i utlandskyrkan säger de att man inte kan känna helheten bara genom att arbeta i en eller ett par församlingar, de skiljer sig så mycket från varandra. Det gäller att kunna lyssna in de olika situationerna. De jag talat med säger också att de längtar efter andligt ledareskap. Det tror jag att jag kan ge.  

Om lokalradion på Gotland frågar dig, varför ska man döpa sina barn, vad svarar du då?

- Jag brukar börja med att fråga dopfamiljen vad de tänker kring dopet. Familjerna återkommer till traditionen. Jag brukar säga att kyrkan säger att Gud älskar alla människor, men i dopet blir tilltalet personligt: Gud älskar dig. Innan du presterat något, det är viktigt.
Dopet är Guds gåva, Gud säger ja till en människa. Vill man, får man ta emot den gåvan.

Vad säger du till en människa som vill lämna, på grund av ekonomiska skäl?

- Det beslutet måste ju ligga i den människans händer.
- Jag hoppas att man på ett övergripande plan inser att man inte vill att det kyrkan ger ska försvinna från samhället. Kyrkan är en av de goda krafterna i samhället. Den håller fast vid människovärdet. Den förmedlar hopp, det tror jag att människor vill ha kvar.

 Vad är en folkkyrka på Gotland, eller i Australien?

- Den sätter inte upp onödiga gränser för sin verksamhet och kärlek, det är en öppen kyrka i kärlek till sin omgivning.

Behövs utlandskyrkan?

- Det beror på hur man tänker om sin egen identitet. Jag har bott i Uppsala i 25 år, men jag är en Helsingborgare som bor i Uppsala. De som ser sig som svenskar trots att de bor i utlandet vill komma till Svenska kyrkan, och de som har svenskan som ett hjärtats språk, vill ofta be på det.

Har du erfarenheter av dialog över religionsgränserna?

- Inte så mycket. Ibland komme rasylsökande till mig och vill konvertera. Jag försöker förklara att deras negativa erfarenheter inte gäller för hela den religionen. Men jag blir glad över att de vill bli kristna, de upplever att det är så viktigt för dem.

Vad har du för ekumenisk erfarenhet?

- Vi har ett aktivt ekumeniskt råd i Uppsala, jag har lett gudstjänster i det sammanhanget. Förra året hade vi en samtalsgrupp om reformationen med katolska kyrkan i Uppsala.

Visby stift har 92 medeltida kyrkor och knappt 40 000 medlemmar. Går det ihop?

- Det är en kulturskatt, men det är förstås en utmaning.

Många turister kommer till Gotland, hur är man kyrka för turister?

- Det kommer många besökare till Uppsala domkyrka också. En sak vi gjort är att presentera inte bara det kulturhistoriska, utan också en vandring mellan andaktspunkter i kyrkan.

Hur vill du beskriva din teologiska profil?

- Jag har en mångkyrklig bakgrund. Jag har erfarenhet av många fromhetstraditioner, låg- och högkyrklig, karismatisk och Mälardalsfromhet.

Kan du nämna någon teolog som betytt mycket för dig?

- Jag har mest läst religionssociologi på senare år. Men ignatiansk spritualitet insprierar mig, att se Gud i vardagen, att Gud finns med överallt i det jag är och gör.

Vad betydelse skulle din akademiska kompetens ha för dig som biskop?

- När man doktorerar tränar man sin analytiska förmåga. Det kan hjälpa att skapa överblick och struktur, det tycker jag är viktigt. 

Vilka dagstidningar läser du?

- Svenska Dagbladet, Upsala Nya Tidning och SVT på nätet.

Vilka sociala medier använder du?

- Facebook, Instagram, jag har en blogg och jag läser Twitter.

Vilken är din senast lästa roman?

- De oroliga av Linn Ullman.

Vilka är de två viktigaste samhällsfrågorna för Gotland?

- Främlingsfientligheten och den djupgående värderingsförändring som är på gång. Vi är på väg att stänga våra hjärtan, och vi ser nog inte konsekvenserna. Det är allvarligt, inte bara på Gotland.
- Landsbygdens situation måste också lyftas.

Är du van att framträda i medierna?

- Ja, det känns som hemmaplan. Biskopen är en central representant, när biskopen syns då syns kyrkan. Det är en viktig del av att vara biskop. 

Hur ser du på diakonins utveckling?

- Diakonin måste alltid lyssna in sammanhanget som vi verkar i. Den måste vara föränderlig utifrån hur samhället utvecklas. Nu ser vi ökande ekonomiska klyftor som skapar spänningar i samhället som inte är bra. Där har diakonin en viktig roll. 

Vad är du bra på som ledare?

- Jag tycker att det är viktigt med ordning, reda och tydlighet, det frigör energi och skapar struktur. Som ledarskribent på Kyrkans Tidning så får man leda, formulera en riktning och ta ansvar för kyrkan som helhet. 

Har du erfarenhet av konflikter?

- Jag hamnar inte så ofta i konflikter. Jag försöker behålla lugnet, bena ut problemen sakligt, det ger en grund för konfliktlösning.

Har du erfarenhet av kris och katastrofhantering?

- Vi möter människor i domkyrkan när något händer och vi vet väl vad vi ska göra i de situationerna.

Vad säger du till den präst som funderar över vigsel av samkönade par.

- Det är ett av de uppdrag som kyrkan bestämt att den har. Om inte prästen kan göra det, ska ändå församlingen göra det.
 

Så fördelade sig rösterna i nomineringsvalet

*Har hoppat av biskopsvalet