Det är lätt att tänka sig att kvalitén och originaliteten kan bli lidande när förlagen spottar ur sig den här typen av böcker. Jag befarar att det är just det som har hänt med De tio budorden i vår tid. Jag tvivlar inte på UllaBritt Berglunds goda uppsåt och välvilja men det är ofantligt tröttsamt att läsa etthundrasjuttiotvå sidor klyschor: ”Lev i nuet, var varsam med dina relationer, ta dig tid att tänka”. Har vi hört det förut?

UllaBritt Berglund skriver ”vi”, som att hon och läsaren lever samma liv och delar erfarenheter, men det gör vi inte. Hon lämnar ut mycket av sitt liv i boken och fram växer en bild av en medelålders, vit, akademiskt skolad medelklasskvinna i ett heterosexuellt äktenskap, med barn, hund, villa och sommarstuga, som äter hälsosamt, tar springturer i skogen och överpresterar på arbetet. Det kan vara ett mycket bra grepp att ta med egna erfarenheter för att komma närmare läsaren, men att så genomgående beskriva sitt lyckade liv som om det vore norm och samtidigt rada upp värderingar som ”vi” antas dela, är samma sak som att stöta bort majoriteten av mänskligheten.

Men jag tillhör nog inte den grupp som förlaget tänker tjäna på just i det här fallet, så det kanske inte gör så mycket om jag känner mig illa berörd. Till alla duktiga och lyckade medel-klasskvinnor, som tycker om att få sina tidigare värderingar bekräftade utan att utmanas, kan jag bara säga; Läs De tio budorden i vår tid!
Helena Hägglund