Författaren tar sin utgångspunkt i 2006 års krig mellan Israel och den libanesiska rörelsen Hizbollah, för att driva sin tes att den militanta islamismen i dag utgör det verkligt stora politiska problemet i dagens Mellanöstern –  inte konflikten mellan Israel och de arabiska nationerna.

Efter en kort inledning följer ett kapitel om bakgrunden till kriget, sedan ett kapitel om krigets utbrott och förlopp. I bokens längsta kapitel behandlar Norell ”krigets aktörer”, Libanon, Israel, Hizbollah, Syrien, Iran och FN. Hans argument här är att FN:s undfallenhet samt Syriens och Irans stöd till Hizbollah, har hjälpt denna organisation att växa sig stark i det splittrade Libanon. Israels mediokra insats i kriget stärkte Hizbollahs övertygelse att det går att besegra Israel militärt. Till sist hävdar författaren att detta är en uppfattning som nu håller på att spridas till islamistiska grupper över hela Mellanöstern, och att det är här vi har huvudproblemet i situationen i regionen i dag.

Det är ingen tvekan om att Norell lyfter fram viktiga synpunkter om olika aktörers roll i Hizbollahs uppbyggnad, inte minst FN:s underlåtenhet att avväpna rörelsen. Dessvärre är boken ändå tendentiöst skriven. Fakta som talar till Israels fördel får betydligt större plats än andra. I den mån författaren inte kan undvika att nämna fakta som ter sig negativa för Israel så placeras dessa oftast i fotnoterna, medan motsvarande fakta som gäller Israels motståndare får utrymme i brödtexten.

Israel framstår genom hela boken som ett offer som utan förskyllan drabbas av attacker från islamistiska grupper. Än viktigare är att själva grundtesen i Norells bok saknar belägg. Det gör att det i mina ögon verkar som rena spekulationer från Norells sida att uppfattningen att Israel kan besegras skulle ha växt sig starkare på senare år.
Att boken är skriven med många onödiga upprepningar och ofullständiga meningsbyggnader, att transkriptionen från arabiska är inkonsekvent och att notapparaten är svåröverskådlig förtar dess läsvärde ytterligare. Slutsatsen blir att den som vill läsa en bok med mer än ett perspektiv om religion och politik i Mellanöstern gör klokt i att söka något annat.

Torsten Hylén