Här är fakta om delegation och organisation

Lars-Ola Dahlqvist
Göteborgs domkyrka

Domkyrkan i Göteborg. 

Vi har i Domkyrkopastoratet i Göteborg en viss förkärlek för att hålla oss till reglerna i kyrkoordningen, skriver kyrkorådets ordförande i en replik till Bengt Inghammar. 

REPLIK

I ett debattinlägg i Kyrkans tidning inlägg berör Bengt Inghammar frågor om ”delegation och kreativitet”. I inlägget kommenterar han att han ”har hört rykten” som gäller det pastorat, vars kyrkoråd jag har fått förtroendet att vara ordförande i: Domkyrkopastoratet i Göteborg. Jag får intrycket att en del av hans kommentarer är mer generella, men det är mycket svårt att utskilja sådana från det han hävdar om Domkyrkopastoratet. Eftersom min erfarenhet är begränsad till detta pastorat, så kommenterar jag främst det, som jag upplever träffar detta.

Inghammar skriver att han har hört klagomål ”om att kyrkorådet har delegerat alltför mycket till kyrkoherde/arbetsutskott”. För klarhets vinnande kan jag meddela att han här inte alls rör sig i Domkyrkopastoratet – vi har en domprost som kyrkoherde och vi har inget arbetsutskott. Likväl gläds jag av hans hänvisning till det han kallar ”delegationsordning i kyrkoordningen”. Rimligen avser han därmed dels arbetsfördelningen mellan kyrkoherde och kyrkoråd, dels den mellan kyrkoråd och församlingsråd.

Av 2 kap. 9 § kyrkoordningen framgår att ”Kyrkoherden leder all verksamhet i församlingar och pastorat.” I 4 kap 20 § står att läsa att ”Församlingsrådet ska fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen och i församlingsinstruktionen samt de övriga uppgifter som kyrkorådet beslutar.” Dessa uppgifter berör huvudsakligen den grundläggande uppgiftens olika aspekter.

För kyrkorådet finns bestämmelser i flera kapitel i kyrkoordningen, vilka ger rådet ansvar för ekonomi, personal, fastigheter, verkställighet av kyrkofullmäktiges beslut och omsorg om församlingslivet och att den grundläggande uppgiften blir utförd.

Inghammar menar att ”en församling skall kunna välja sina präster”. Det är förstås en åsikt man kan ha – men det är inte utan att jag undrar varför Inghammar inte i kyrkomötet har drivit den åsikten i form av yrkande eller reservation med anledning av reglerna i kyrkoordningen. Eller har jag läst kyrkomötets protokoll slarvigt?

Vidare skriver Inghammar ”Delegerar vi bort viktiga frågor från ’gräsrotsnivån’, kanske 'gräset' snart vissnar och dör”. Jag känner mig en smula främmande inför begreppet ”delegera bort”. Makten att delegera och häva delegation finns förstås hos den som har det formella ansvaret. Någon möjlighet att fatta beslut om att förändra ett annat organisationsleds ansvar för dess uppgifter finns inte i kyrkoordningen. Och vi har i Domkyrkopastoratet en viss förkärlek för att hålla oss till reglerna i denna.

I anslutning till detta vill jag kommentera Inghammars påstående om att ”församlingsrådens roll marginaliseras”. Vi har i pastoratet under denna mandatperiod infört regelbundna träffar med alla församlingsråds samtliga ledamöter  (rådsmöten) och därutöver träffar med kyrkorådets och församlingsrådens ordförande. Jag har svårt att få in denna nya ordning under begreppet marginalisering. Är det månne kopplat till de rykten Inghammar lyssnar till?

Fakta i fråga om ledningsorganisationen inom pastoratet är följande. Efter ett omfattande arbete med att anpassa pastoratets kostnader till dess intäkter, kan vi konstatera att ledningsorganisationen är en del som är helt oförändrad till sin omfattning. Detta, tillsammans med att vi har haft svårt att få kvalificerade sökande till två ledande tjänster (församlingsherdar) och att det rent allmänt är bra att överväga om den egna organisationen är optimal, har lett fram till en diskussion om möjliga förändringar, där ett av alternativen är det Inghammar ryktesvis nåtts av. Han skriver att vi ”planerar” att reducera antalet församlingsherdar. Så är det alltså inte – vi utreder olika, eventuella förändringar av organisationen.

Om kreativitet skriver Inghammar drömskt om nostalgiskt med utgångspunkt i tiden som kyrkoherde i Annedals församling. Han berömmer de kreativa medarbetarna och det djärva kyrkorådet. Vad han inte nämner är, att den verksamhet han talar om, bedrevs under den tid alla församlingar i Göteborg ingick i Göteborgs kyrkliga samfällighet. På den tiden var det möjligt att ha ekonomiska fördelningsnycklar som utgick ifrån verksamheten – nu gäller de tillhörigas avgifter som fördelningsmått mellan de nio enheterna i Göteborg. Domkyrkopastoratet var en av två enheter som kom att förlora på den nya indelning av Göteborg som genomfördes 2018. I kyrkorådet har vi gjort vad vi har kunna för att hantera denna situation – och lyckats få en budget i balans år 2023.

Inghammars enda bidrag till att möjliggöra fortsatt kreativitet var att, i egenskap av ledamot av stiftsstyrelsen, med öppna ögon försätta vårt pastorat i en mycket svår ekonomisk situation.

Avslutningsvis: jag hade gärna lyssnat på Inghammars synpunkter; en god regel är att tala med varandra – inte om varandra. Inghammar valde i stället att skriva i Kyrkans tidning. Jag respekterar hans beslut genom att välja samma krångliga sätt att tala om viktiga frågor.

Lars-Ola Dahlqvist

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.