I verkligheten är det tvärtom

Under rubriken ”Inte polariserad – utan under attack” angriper Eskil Jonsson i Kyrkans Tidning 43/2021 Alternativ för Sverige och påstår att ”Kyrkans profetiska diakoni för fattiga och förtryckta” är under attack från AFS som ”bekämpar kyrkans profetiska roll för inter­nationell fred och rättvisa”.

I verkligheten är det precis tvärt om.

Om ambitionen att lyfta fram bibliska tankar som blivit undanträngda i dagens debatt­läge, är profetisk, så märk att vi i AFS tror som aposteln Paulus i Apostlagärningarna, att Gud har ”skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo” (17:26). Det är den grundläggande bibliska rättvisefrågan – den etniska rättvisan. Vårt folk, vårt språk och vårt land är Guds gåvor som vi får glädja oss åt, men som vi också har skyldighet att vårda och försvara. Den nuvarande migrations-(o)ordningen skapar fattigdom och etniska orättvisor för svenskar, skolelever och pensionärer. Och även för invandrare.

Eskil Jonsson menar att väns­tern tillvaratar det bibliska rättvisebegreppet bättre, men glömmer att allt fler ur väns­terns led upptäcker att den ­nationella friheten är en förutsättning för all annan politisk, ekonomisk och social frihet. Vi arbetar för återvandring, för en återupprättad etnisk rättvisa och menar att återvandring är lösningen på många av de problem vi ser i dag. Detta har förstås inget med ”främlingsfientlighet” att göra – enligt Bibeln har ju varje folk fått sitt land och sitt språk att glädja sig över.

Gustav Kasselstrand 
partiordförande AFS
Axel W Karlsson 
präst, AFS kyrkomötesgrupp