Inrätta Mariakapell eller Mariakor i våra kyrkor 

”Här ser ni hur det [den våldsamma elden i nattmörkret] ser ut uppifrån, bilden, det ser ut som ett kors”, säger en av personerna i Morgonstudion och under bråkdelen av en sekund avstannar samtalet om katedralen som konstskatt. Snabbt är man dock tillbaka på lite säkrare kulturmark och de miljardbelopp som restaureringen kommer att kräva.

Det är morgon efter den fasansfulla branden i Notre-Dame. I inslagen från Paris säger president Macron, påtagligt rörd: ”I kväll går mina tankar i första hand till alla katoliker – till katolikerna i Frankrike och hela världen, särskilt som det är Stilla [Heliga] veckan. Jag förstår hur de känner och vi är med dem. Mina tankar går också till alla Paris invånare. Notre-Dame är deras katedral – och mer än så.”

Utanför den brinnande katedralen står dess domprost: ”Jag frågar Herren varför. Jag får väl svaret när jag kommer till himlen.” Längre bort böjer en grupp ungdomar knä och sjunger den ljuvliga franska tonsättningen till Ave Maria.

Svenska kyrkans ärkebiskop skriver: ”Dock vill jag inte tro att detta är slutet på allting. Snarare en början. Det som blir kvar av Notre Dame efter branden kan fortfarande tala till oss.” I Västerås ska domkyrkans klockor ringa klockan 12.00. ”Notre Dame tillhör mänskligheten. För mig känns det som om en gammal vän hade skadats”, skriver Mikael Mogren, biskop i Västerås stift.

Notre-Dame kommer att byggas upp igen. Den som är i min ålder kommer dock knappast att få uppleva återinvigningen, som kanske dröjer decennier.

Katedralen var så långt jag vet kristenhetens största Mariakyrka. Några enstaka Vårfru-kyrkor finns kvar i Sverige efter reformationen. Några nya har tillkommit. Men mycket mer återstår att göra i återupptäckandet av Herrens Moder. Över hela vårt land skulle vi behöva påminnas om Marias testamente: ”Gör det han [Jesus] säger åt er.” Tänk om åtminstone våra domkyrkor fick eller återfick sina Mariakor som en påminnelse om henne som fick bära Frälsaren från hans tillblivelse och också efter hans död fick sluta honom i famnen.

För åtskilliga år sedan nekades Uppsala domkyrka av antikvariska myndigheter att återställa det medeltida Mariakoret. Mycket länge hade det förbundits med Wasaätten och så skulle det förbli. 

Dock bör vi påminna oss om att även den gamla ”reformationskungen” när han skulle välja sin gravplats önskade den allra finaste plats i katedralen som fanns att tillgå. Vad passade då bättre än det ljuvliga Mariakoret? 

Varför ska vi sentida efterföljare förmenas ett sådant kor i våra kyrkor? Tillskapandet av Mariakapell skulle vara en handling med djup symbolik, till välsignelse för oss själva och samtidigt ett uttryck för samhörigheten med alla våra katolska syskon i Paris och runt om på jorden.

Jag anar antydan till ett svar på det ”varför” som Notre-Dames domprost ställde. För att kärleken till Maria, Jesu mor och Vår fru, och därmed till Kristus vår Frälsare, på nytt och ännu starkare ska blomma och ta sig fler synliga uttryck också i vår del av världen.

Bertil Murray
präst 
Uppsala