När kommer högkyrkliga att få prästvigas igen?

Ibland blir man lika förvånad över uteblivna reaktioner som över själva nyheten. Till exempel minns jag när vi genom P1 Dokumentär (11/11 2015) fick veta att det i Frankrike är lagligt att avliva barn med Downs syndrom ända fram till födelsen. Inte blev det några svenska reaktioner för det. Inga franska viner bojkottades. Ingen svensk biskop höjde rösten.

Eller när jag läste prästen Sabina Koijs utläggning i Dagbok med kyrkoalmanacka (Verbum 2017, s 50) om hur Adam och Eva måste äta av den förbjudna frukten för att bli sanna människor. ”Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet.” Den teologin är ju ormens! Syndafall är väl inga framsteg, även om de kan ge en del plågsamma insikter?

Men inte la jag märke till några protester eller bojkotter mot Kyrkoalmanackan.

Fast nu när nätverket Kristen bortom Gud och kyrkoherde Åke Nordström i Gustav Vasa vill införa en ”icke-teistisk kristendom” tycks folk faktiskt börja reagera. Men biskoparna verkar tysta.

För det är klart: får även syndafallsförespråkare och ateister vara präster så ter det sig absurt att högkyrkliga och laestadianer sedan 1994 nekas prästvigning. De är ju faktiskt emot synden och tror på Gud.