Psalmsång är inte bara allsång

Jonas Eek uppmärksammar musikens plats i kyrkan i sin krönika i KT (9/2024). Jag saknar något om det kyrkspecifika begreppet psalmsång, som har helt unika egenskaper, varför jag vill utveckla
det här.

Psalmsång är inte bara allsång, vilken som helst gemensam sång, utan så mycket mera. Psalmsång är, för att bygga vidare på Elin Lockneus avhandling Kyrkbänksteologi, en liturgisk praktik, som vi kan delta i som aktörer eller avstå ifrån som passiva åskådare. Men för den som deltar öppnas valv bakom valv av troserfarenheter, ofta i ett bibelnära språk.

Psalmer har därmed en alldeles egen förmåga att tala teologi i människors liv, vilket var något Martin Luther förstod och därför utvecklade. Denna förmåga ses som så positiv att även populärkulturens artister idag använder både melodier, texter och begreppet psalm i sina egna alster.

Här kan jag rada upp exempel som Kalle Moraeus och Py Bäckmans Koppången, Miss Li (Den vintertid nu kommer), Bianca och Benjamin Ingrosso (vilka spelat in en version av Den blomstertid med nyskriven musik i reklamsyfte), Lars Winnerbäck (Psalm i januari eller Nåt som verkligen är bra - där han specificerar ”kyrka och psalm”), Kent (Jag ser dig) eller Joakim Berg som soloartist (Aniara). Även internationellt kan vi se det, som i Coldplays Hymn for the weekend.

Men det är Sverige som är intressant för oss.

Jag blir därför uppriktigt glad när Eek beskriver psalmsången som ”musikens folkspråk”, för just så är det, också i dagens sekulära Sverige. Människor gör psalmerna till sina egna och återvänder till dem, som i en hermeneutisk spiral, såsom Paul Ricœur beskriver det i sin bibelhermeneutik.

Skillnaden är att människor idag har en närmare relation till psalmer än till bibeltexter, trots att flera av de äldsta bibeltexterna troligtvis varit hymner, tänkta att sjungas.De återkommer helt enkelt oftare till Tryggare kan ingen vara än till liknelsen om den förlorade sonen, eller vilka som helst andra exempel.

Nyligen intervjuade jag elva dopföräldrar, vars barn döptes mellan maj och oktober 2023 i Helsingborgs pastorat, om deras val av doppsalmer. Det var fina samtal, där jag som präst och forskare fick en djupare insyn i deras val av psalmer, men också deras livslånga relation till dem. De har minnen av dessa psalmer från deras barndom, från ungdomsåren, från skolavslutningar och från andra kyrkliga handlingar. De skapar nya minnen och väljer psalmer som de vill ge sina barn vidare med i livet, därför att de betytt något för dem själva och ibland även för tidigare generationer. De sjunger ut sin tro och ibland också sitt tvivel, i psalmer som får ta kropp, som i Du vet väl om att du är värdefull, den nästvanligaste doppsalmen.

Ibland suckar vi kyrkliga och säger att folk inte kan några psalmer. Det är inte sant! De flesta kan inte så många psalmer, men de som de kan betyder något för dem. Detta något bör uppmuntras, just eftersom psalmsång är något mer än bara gemensam sång. Jonas Eek lyfter den sociala dimensionen men jag vill lyfta den existentiella, där psalmerna blir teologiska tolkningsnycklar genom ett helt liv, som människor återkommer till.

Därför vill jag passa på att uppmana alla präster att i samtal inför kyrkliga handlingar verkligen ta er tid att lyssna in psalmvalen, för här avslöjas människors teologiska funderingar. Genom sina val uttrycker de en teologi de känner igen sig i, vare sig det är en mera allmän skapelseteologi eller en djupt trinitarisk teologi.

Psalmsångens hermeneutiska spiral blir en uppgift för oss som kyrka att bidra till, och uppmuntra därför att i begynnelsen var Ordet, i Honom var liv och människors relation till den treenige tog sig uttryck i sång!

Sofija Lazić Pedersen, präst med masterexamen i teologi, inriktning praktisk teologi