Rätt kunskap behöver ligga till grund för kyrkans skogsbruk

REPLIK

Förtydligande av vår kritik av rapporten ”Stiftens skogar och skogsbruk ur ett klimatperspektiv”.

 I en debattartikel i Kyrkans Tidning 15/5 2023 kritiserar vi rapporten ”Stiftens skogar och skogsbruk ur ett klimatperspektiv” från Skogforsk som utgjort en grund för kyrkans ”Färdplan för klimatet”. Tre av författarna till rapporten menar i en replik 31/5 att vår kritik är osaklig. Vi vill därför precisera och utveckla kritiken. Först ska det sägas att vi inte ser några problem med den beräkning av kolbalansen för kyrkans skogar som presenteras i rapporten. En kolbalans för skogen är en slags budget som summerar trädens nettoupptag och nedbrytarnas avgivning av koldioxid. Den visar om skogen idag avger eller tar upp koldioxid. Den ger alltså en slags nulägesbeskrivning och upprepad över många år kan den visa om man är på rätt väg.

Vår kritik handlar istället om att en kolbalansberäkning inte kan användas för att ge vägledning om hur man kan öka skogsbrukets klimatnytta. För mäta effekten av en viss åtgärd, tex att öka eller minska avverkningsnivån, så måste vi göra en jämförelse, till exempel med alternativet ”bruka skogen som idag”. Det går inte att avgöra om en medicin fungerar, om munskydd minskar spridningen av Covid eller om det är en bra ide att gödsla potatislandet, om man inte gör en jämförelse. Det samma gäller förstås om vi vill avgöra hur en viss typ av skogsbruk påverkar klimatet.

I repliken parerar man kritiken med påståendet: ”Den beräknade kolbalansen visar att kyrkans nuvarande skogsbruk minskar atmosfärens koldioxidbelastning med cirka 800 000 ton CO2 årligen, genom ökande virkesförråd.” Läser man meningen noga ser man att forskarna från Skogforsk menar att det är tack vare skogsbruket som virkesförrådet ökar idag. Detta är en missuppfattning, som är mycket utbredd inom skogssektorn. Tvärt om är det så att ”mindre skogsbruk”, till exempel genom att man minskar avverkningsnivån, ger en ökad inlagring under överskådlig framtid. För den som tvivlar visar vi i figuren nedan hur skogsförrådet i Sverige enligt Skogsstyrelsen1 kommer att utvecklas om vi avverkar vid dagens höga nivå (nära 100 procent av tillväxten) och om avverkningen minskar till 79 procent av tillväxten. Virkesförrådet växer betydligt snabbare vid den lägre avverkningsnivån (blå linje) och detta gäller hela den undersökta 100-årsperioden.

Björheden menar också kyrkan länge fört ett ordnat skogsbruk, vilket ska tolkas som att systemet nåt en slags jämvikt. Därför, menar man, är de studier som visar att ökad avverkning ger stora initiala utsläpp inte relevanta. Detta är också en missuppfattning och här ber vi om ursäkt för den något tekniska förklaringen: När man studerar en klimateffekt, till exempel. av minskad avverkning, kan man tänka sig att referensen (dagens skogsbruk) är i jämvikt, men alternativet med minskad avverkning kan inte vara i jämvikt eftersom själva åtgärden, minskad avverkningsnivå, är en förändring som innebär att systemet avlägsnats från jämvikten.

Slutligen vill vi betona att en kolbalans för kyrkans skogar inte ger information om hur klimateffekterna av skogsbruket ser ut i olika tidsperspektiv eller vilken klimatnytta olika skötselstrategier ger. Den ger alltså inte den information som kyrkans beslutsfattare behöver för att fatta informerade beslut om hur skogen ska skötas för att öka klimatnyttan. Denna kunskap finns idag och bör utgöra en grund när kyrkan utformar sin framtida skogsskötsel.

Göran Englund, professor i ekologi, Umeå universitet

Bengt-Gunnar Jonsson, professor i ekologi, Mittuniversitetet

Stig-Olof Holm, lektor i ekologi, Umeå universitet

Anders Lindroth, professor i naturgeografi, Lunds universitet

Torbjörn Skytt, teknologie doktor, Mittuniversitet