Vårt ansvar att lyfta in den akademiska teologin

Ola Sigurdson skrev en krönika i Kyrkans Tidning och även i annan media. Innehållet var koncentrerat till att Svenska kyrkan har släppt ansvaret och intresset för akademisk teologi. I förlängningen betyder det även nedgång för bildningen, vilket är en av kristendomens mest näringsrika frukter. 

Ola Sigurdsson är en etablerad teologiprofessor med rader av forskningsbaserade böcker publicerade. Han vet vad han talar om. Tyvärr måste jag säga att jag i det väsentliga håller med honom: Det kunde var mer stringens och teologiska djup i inomkyrkliga samtal. Inte i alla samtal förstås, men de samtal där vi lodar på djupet måste också finnas. De vidgar rummet och påverkar helheten. 

Erfarenheter av församlingsliv och samhälle är viktiga men de är inte allt: Vi behöver också kristna företrädare som är kallade till forskarsamhället och de behöver höras i kyrkan.

Rent konkret ska de bidra till fortbildningar för förtroendevalda, kanslidagar,  kulturevenemang och diakonkonvent. De ska bli bjudna när nya kyrkoherdar välkomnas i församlingarna där de bor, och deras forskning ska omtalas i församlingsblad och stiftsmagasin. 

Ola Sigurdsson har jag läst sedan de första böckerna han publicerade på 1990- talet. 

När jag nyligen tog del av hans texter väckte de min självrannsakan. Ur den kom en förnyad vilja att föra in det teologiska samtalet i kyrkans sammanhang. Det har jag hela tiden sett som en del av uppdraget som kyrklig företrädare och jag vet att vi är många med samma inriktning. I samhället runt omkring snålas utrymmet för den teologiska analysen bort. Till exempel verkar Människor och tro snart försvinna från Sveriges radio.

Omvärldens neddragningar ökar ansvaret på oss som företräder Svenska kyrkan. Kort sagt, det är hög tid att vi lägger på ett kol!

Mikael Mogren
biskop, Västerås stift