Brunflo sjunger sig igenom hela psalmboken

Projektet Psalmflätan är ännu i sin linda, vilket kanske bidrar till att uppslutningen denna kväll inskränker sig till medlemmarna i kyrkokören, som dessförinnan samlats för att öva inför stundande advent.

Kyrkomusikerna Mirella Sarp och Elin Nilsson har lett körövningen, men nu lämnar de över ordet till Lena Severin, kantor i Näs församling, som är den som initierat psalmsångsprojektet Psalmflätan.

– Tanken är att man varje träff sjunger tio psalmer och pratar lite om deras ursprung och innehåll, förklarar Lena.

966 psalmer rymmer den svenska Psalmboken, med tillägg. De första 800 återfinns i 1986 års psalmbok. Dessutom finns Psalmer i 2000-talet som gavs ut separat 2006, med 166 psalmer.

För att projektet inte ska ta en hel evighet så har Lena Severin och hennes kantorskollegor delat upp de 966 psalmerna i tio grupper. Psalmerna i varje grupp har bara det gemensamma att de har samma slutsiffra i psalmboken.

Ansvaret att sjunga de ungefär 100 psalmerna i varje grupp har sedan tilldelats någon av pastoratets fyra församlingar, samt ytterligare sex grupper i pastoratet. Till exempel ska konfirmanderna under de nästkommande terminerna fokusera på alla psalmer med slutsiffra 8. De aktiva i pastoratets solidariska café och handel, Brunnen, som redan haft tre psalmfläteträffar, sjunger psalmerna med slutsiffra 1.

– Och ni i Lockne församling har fått ansvar att sjunga alla psalmer som slutar på siffran 3 avslöjar Lena, innan hon lämnar över igen till Elin Nilsson, som introducerar kvällens första psalm, Helig, helig, helig.

– Det här är ursprungligen en anglikansk psalm, med texten skriven av en engelsk biskop under 1800-talet. Den handlar om trefaldigheten, Fadern, Sonen och den heliga Ande, och musiken börjar också med en treklang uppåt, berättar hon.

Efter den inledande psalmen får deltagarna bläddra fram till psalm 403, som representerar en helt annan del av kyrkoåret och som är sprungen ur en annan tid, nämligen 1600-talet.

Och som för att förtydliga psalmflätans syfte så berättar Elin att Mirella, som varit kyrkomusiker i många år, ändå aldrig spelat den här psalmen i en gudstjänst.

Elin som egentligen är violinist men som nu utbildar sig till kyrkomusiker ackompanjerar psalm 403 med sin fiol.

– En annan tanke med psalmflätan är att utmana oss kyrkomusiker att tänka lite utanför ramarna, både när det gäller att ackompanjera psalmerna och att variera instrumenteringen, säger Lena.

– Nästa psalm vi ska sjunga är nummer 53, fortsätter Elin och lägger ifrån sig fiolen. Och även om ni inte har sjungit den så känner ni kanske igen melodin. För den här psalmen har samma melodi som psalm 137. Det är inte så ovanligt att man ”återanvänder” musiken från gamla psalmer när man skapar nya texter, förklarar hon.

Så fortsätter psalmsjungandet, kända klassiker varvas med musikaliska utmaningar som endast någon i församlingen tidigare hört. Kvällens nyaste psalm blir Anders Frostensons Han satte sig ner på stranden från 1970, tonsatt av Roland Forsberg. Den har nummer 353.

– Och eftersom det snart är advent så passar det väl bra att vi avslutar med den kanske mest kända adventspsalmen, nummer 103, säger Elin och hela kören stämmer sedan upp i den välbekanta texten till orgeltonerna av Bereden väg för Herran.

Innan de församlade sångarna traskar över till sockenstugan så överlämnar Lena Severin till kören, som ett tecken på att psalmflätan nu kommit i gång, tio olikfärgade snören samt en pusselbit i form av Lockne församling, utsågad ur en karta över pastoratets delar.

– Den här pusselbiten sätter ni in i kartan som hänger i församlingsgården i Brunflo. Varje gång ni haft en träff och sjungit ytterligare tio psalmer så fäster ni också en av de här trådarna i er pusselbit. När ni haft tre träffar så har ni tre trådar på kartan och då kan ni börja fläta ihop dem förklarar Lena.

Hur länge projektet får hålla på är ännu oskrivet, det beror på deltagarnas engagemang, hur ofta man träffas och hur många psalmer man sjunger varje gång. Men hon har räknat ut att om varje psalmflätegrupp har åtminstone två samlingar per termin där man sjunger tio psalmer, så har pastoratets psalmflätedeltagare att göra i ungefär två och ett halvt år innan man flätat färdigt.

”Det är synd om de psalmer som aldrig blir sjungna.”

Så tänkte Lena Severin, kantor i Brunflo pastorat, när hon startade projektet Psalmflätan.

Idén till projektet fick Lena Severin för flera år sedan, efter att ha läst om att Åbolands svenska kyrkosångskrets firade sin finlandssvenska psalmboks 30-årsjubileum med ett liknande företag.

– Jag utbildade mig till kantor på åttiotalet, men arbetade sedan som musiklärare i skolan under mer än tio år. När jag sedan kom tillbaka till en tjänst i kyrkan så märkte jag att det var en skillnad från tidigare i hur mycket, eller snarare hur lite, som församlingen sjöng med i psalmerna.

– För mig som kyrkomusiker så känns det lite ledsamt, men jag tänker att det delvis beror på en brist på träning i att sjunga och att folk blir allt mer obekanta med psalmerna ju mindre de sjungs. Tidigare lärde man sig psalmerna redan i skolan. I dag är det en helt annan typ av ”allsång” som sjungs och psalmerna riskerar att glömmas bort.

Genom att sätta fokus på psalmerna så vill Lena Severin också lyfta fram bredden i den andliga, kulturella och musikaliska skatt som psalmerna representerar.

– Jag har också noterat att det är många psalmer som vi musiker tillsammans med prästerna aldrig tar fram när vi förbereder gudstjänsterna. Här finns en utmaning att inte bli för bekväm och bara nöja sig med vad handböckerna föreslår.

Det är synd att det finns så många psalmer som aldrig blir sjungna, menar Lena Severin.

– För det behöver ju nödvändigtvis inte handla om innehållet i psalmerna. Det kan ju också vara på det sätt som vi presenterar dem, det kanske är förpackningen det är fel på.

Hon förtydligar:

– Orgeln är vårt primära instrument, och koralboken, ackompanjemangsutgåvan, har förslag på harmonisering som kan varieras och anpassas. Men stilbredden i psalmboken inbjuder till mer variation än vi kanske tar vara på, ibland med hjälp av andra instrument, till exempel blås, stråk, rytmorkester, försångare eller kompgrupp; ibland med ett annorlunda utförande.