Per Westberg är född i Stockholm och bodde där till 2012. Men han är nöjd med flytten.
– Jag ska aldrig flytta tillbaka, säger han bestämt.
Han växte upp som storebror i en familj där ingen av föräldrarna var aktiva i Svenska kyrkan.
– Kyrkan existerade inte för mig förrän jag gjorde militärtjänst på T1 i Linköping. Det var en fältpräst där som väckte mitt intresse och nyfikenhet för kyrkan. Han ledde små korum och hela garnisonens möten i domkyrkan, minns Per.
Efter lumpen ägnade han sig åt ett annat av sina stora intressen – tåg.
– Jag började som lokförare på Roslagsbanan 1981 och jobbade där fram till 1986.
Parallellt med detta arbete läste Per Westberg juridik vid universitetet. Under tre år i Farsta församling i södra Stockholm var han först kyrkonotarie och sedan kanslichef.
1989 började han som organisationstutredare på Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning, sedan Förvaltningsnämnden, som flyttades över till Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Det var då Svenska kyrkans motsvarighet till organisationen SKL, Sveriges kommuner och landsting.
– Jag började besöka församlingar och på den vägen är det, konstaterar Per Westberg.
Resorna har varit många sedan dess.
– Jag har besökt alla Sveriges kommuner och väldigt många församlingar och pastorat sedan dess.
Så småningom blev han utvecklingschef och administrativ chef på Församlingsförbundet som numera heter Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, Skao.
– 2012 fick jag chansen att flytta till Skåne och komma tillbaka ut i verkligheten, berättar Per, som numera bor i Malmö med sin fru Mona, kyrkoherde i Skurup.
I Skurups kyrka firar han därför numera gudstjänst. Men sitt gamla favoritfotbollslag har han kvar. Han håller fortfarande på Hammarby IF i fotboll, trots att han bor i Malmö.
Fritiden tillbringar han gärna i familjens Skånelänga mellan Ystad och Trelleborg. Han har släkt i Tyskland, åker gärna till Bayern och gärna utför på skidor.
Han låter litet bekymrad när jag frågar hur han ser på Svenska kyrkans framtid.
– Kyrkan har stora utmaningar och kommer de närmaste åren att förändras mycket. Jag kan bekräfta att nu kommer det uppsägningar på grund av arbetsbrist. Jag har nyligen varit med om mitt första varsel i en församling där mer än fem personer sägs upp samtidigt. Ganska många församlingar har minusbudgetar.
År 1972 hade Svenska kyrkan 12 000 anställda. Nu är de drygt 21 000.
– Det kommer uppsägningar på grund av arbetsbrist som effekter av en försämrad ekonomi, säger Per, som ändå ser positivt på kyrkans förmåga att möta kommande tuffare tider.
– Svenska kyrkan har ledare som generellt är väl rustade, det har blivit bättre på senare år. Men jag är oroad över att många kyrkoherdar upplever en administrativ belastning.
