Kantor går i pension från älskat jobb

Anki Lindeqvist har alltid älskat sitt jobb som kantor. Foto: Jessica Fritzson

Efter 42 år i tjänst i Väckelsång har kantor Anki Lindeqvist gått i pension. I glädje och sorg, i skratt och tårar har hon följt sina församlingsbor och delat deras liv. Genom Anki har församlingen fått möta ny musik.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Anki Lindeqvist har alltid älskat sitt jobb som kantor. Foto: Jessica Fritzson

Allt från fantastiska klassiska verk som Vivaldis Gloria, som hon satte upp i höstas, till härliga musikaler som Sound of music och Folk och rövare i Kamomilla stad.

– Tänk, när jag började fanns det inte ens ett piano, vare sig i kyrkan eller i sockenstugan, berättar Anki.

Nybakade scones fyller köket i Säljeryd med en varm och hemtrevlig doft. Vi är i Ankis kök, ett hem som andas trygghet, värme och stabilitet. Jag tänker att huset och kantor Anki, Ann-Kristin Lindeqvist, påminner om varandra; trygga som berget.

Det blev 42 år av tjänst i heligt rum. Fast det kunde hon ju inte drömma om när hon som nybakad kantor klev in första arbetsdagen en sommar för så många år sen.

Det var inte helt enkelt för en ung kvinna i 20-årsåldern att komma in i en helt mansdominerad värld, men Anki var stark och kyrkoherde Wikström fanns alltid där och uppmuntrade.

Ibland kan dumt tal också bli till en drivkraft. Den person som sa till Anki att ”spela fint på söndagarna kunde hon nog, men någon kör skulle det aldrig bli”, har nog fått bita sig tungan mer än en gång.

För Anki ilsknade till, antog utmaningen och strax efteråt hade det som skulle bli grunden till Väckelsångs kyrkokör tagit sin början.

– Det är så fint med körsång, här möts alla, barn, kvinnor,män, gammal och ung, rik och fattig. I kören finns jämlikhet på alla plan, förklarar Anki.

När barnkören startades var responsen enorm.

– Det vällde in ungar, till slut var det över 70 barn, det hade jag aldrig trott.

Men allt har inte bara varit ljust och glatt. I en församling och i en kör svetsas människor samman, man delar tro och liv. Så natten den 28 september 1994 förändrades mycket.

Fyra församlingsbor var på väg med en hjälpsändning till Lettland, fyra människor som aldrig kom tillbaka igen. Men mitt i sorgen växte ändå gemenskapen, många kom till kyrkan.

– Vi växte där, mitt i all sorg fick vi väldigt starka band till varandra.

Hur blev den då, tiden som blev hennes arbetsliv? Anki säger att jobbet som kantor har ändrats mycket. I början kunde hon lägga sin tid på musiken, på körer, på att utbilda, och bygga församling.

De sista åren blev mer splittrade, hon arbetade i hela Tingsryds pastorat och mycket lades på administration. Men hon har alltid älskat sitt jobb.

Jessica Fritzson