Sylvia är alltid redo med sekatören

Jag kan inte tänka mig en större karriär än att vårda en kyrka. Att få skapa med det som Arholma har att erbjuda är fantastiskt. Här på ön lever vi efter årstiderna och man kommer väldigt nära naturen på det sättet. Jag har svårt att tänka mig en större omtanke än att smycka en kyrka med naturens egen rikedom.

Sylvia Hvistendahl-Manners böjer sig ner bredvid cykeln. Hon har sett några blommor som var dolda för oss andra. Gul renfana och lila klöverblommor i vägkanten tillsammans med ulliga rosalila spirea på en buske blir basen i en ny bukett. Nu måste hon hem till grönsakslandet för att lägga till den naturliga oasisen – persilja, mycket krusig persilja, som ger stadga och form.

– Jag ser och plockar överallt. Jag känner alla här på ön och vet vilka trädgårdar jag får gå in i. Men ofta är det på ängar, i skogen och förstås hemma i min egen trädgård där jag odlar mycket, både blommor, örter och grönsaker, som buketterna blir till., vår församling.

I cykelkorgen ligger alltid sekatören, redo för ett klipp. När korgen är välfylld cyklar hon till kyrkan och väljer bland vaserna. Vasfavoriterna är de som fungerar allra bäst på altaret, i sakristian, i vapenhuset och på dopfunten.

– Jag fångar upp och gör något vackert av alla färger och former som naturen ger. Ibland kan det vara svårt att få till de liturgiska färgerna av det som en skärgårdsö har att erbjuda, men det är enbart fyra gudstjänster per år i kyrkan. Mycket fokus ligger på våra musikkonserter. Vanligtvis har vi flera bröllop och dop varje år, men förra sommaren blev det inte så mycket.

När november tar slut, tar även blommorna slut. Havet är varmt långt in på hösten och sensommaren brukar dröja sig kvar länge.

– Till första advent brukar jag ta in vitmossa och ris, lingonris, blåbärsris, kanske plockar jag en bukett med granris eller tallris och sätter dit en kvist vackra nypon. På hösten är olvonens röda bär ett självklart val. Kanske morotsblast, lejongap och höst-astrar i ett färggrant fyrverkeri. Vita malvor har sin givna plats på altaret.

På hösten blir det olvon utan blad, oxel, rönnbär, nypon, på sommaren ofta midsommarblomster, klöver, johannesört, rölleka, spirea och liljekonvalj. Solrosor och olvon är en fin kombination, tycker Sylvia. Astrar, ringblommor, höstsolrosor, broksalvia, tagetes och persilja finns i buketterna när Kyrkans Tidning är på besök. Liksom cosmea och blad av rotselleri på altaret. När den liturgiska färgen är vit excellerar hon i vita tulpaner, snödroppar, mandelblom, liljekonvalj, hundkex och höga vitsippor som syns långt ner i bankraderna. Till och med kärs med blommande vita kronblad blir vackert.

– Kan man ha ogräs på altaret, tänkte jag först. Men det blev så vackert, så jag bestämde att det gick bra.

I 19 år har Sylvia Hvistendahl-Manners varit vaktmästare i Arholma kyrka, Roslagens östra pastorat. Liksom de flesta andra boende i skärgården är Sylvia tusenkonstnär.

Hennes engagemang sträcker sig långt utöver de 200 timmar som hon är avlönad under högsäsongen, det vill säga sommarmånaderna. Då tittar hon till kyrkan två gånger per dag. Hennes standard är hög, inget får sloka eller se visset ut. Hon byter blommorna ofta och vatten ännu oftare. Det ska alltid finnas vackra levande växter i kyrkan. Någon enstaka gång kan hon köpa något i butiken, men allra mest tar hon det naturen ger. Under resten av året, besöker hon kyrkan en gång per dag, förutom i januari och februari då besöken blir lite mer sällan.

– Ibland kan jag stoppa in en köpt tulpan i en bukett eller ett arrangemang. Den enda tulpanen får sticka ut bland vilda växter. Den märks mycket mera då, filosoferar hon när hon går omkring i kyrkan. Vänder och vrider på vaserna, rättar till blommor, pysslar om.

Varje lördag klockan 18 ringer hon till helgsmål. Julspelet i kyrkan, Valborgsspelet, nyårsafton när Arholmaborna går man ur huse och samlas uppe vid kyrkan med facklor ligger fast i årstidshjulet liksom de fyra gudstjänsterna, Mikaelidagen, första söndagen i advent, julottan och sommargudstjänsten.

Under en period hade Sylvia Hvistendahl-Manners en snöbärsperiod. Blommorna är små och rosaskimrande, bladen milt grönblå. Nu är hon inne i en persiljeperiod. Många buketter får stadga av den mörkgröna persiljan. 2018 års torra sommar bjöd på stora utmaningar när torkan omintetgjorde den vanliga blomningen.

– Då vandrade jag nere i vattenbrynet med mina barnbarn och såg de underbara vasstråna. Det blev fantastiska buketter.

– För varje år som går blir undret allt större när jag tar fram mina fröburkar för att odla i grönsakslanden. Varfrån kommer allt detta som jag skördar i min skottkärra lite längre fram?

Arholma har 50 åretruntboende, på sommaren ökar antalet boende till 500 personer. Förutom alla båt- och vandrarhemsgäster förstås. På öns norra del fanns förr ett militärt skyddsområde som var en del av kustförsvaret. Batteri Arholma är insprängt i berget och stod klart 1968. I början av 2000-talet lades anläggningen ner, men fortsätter som museum.

– Min man och jag har bott här sedan 70-talet, våra fem barn växte upp på ön. Vi är så glada över att matbutiken har öppet året runt. Öbornas känsla för Arholma är stark och det känns extra fint att det var Arholmaborna själva som byggde upp kyrkan på 1920-talet. Öns glädje över sin egen kyrka är stor. Det är vår kyrka