Te med inspiration - så söker Skut nya medarbetare

En man på perrongen vid Arlanda. På resväskan hänger en vietnamesisk rishatt. Mannen öppnar locket och byter om, från sandaler till vinterskor. Hemma igen.

Frågan är om han också byter om i bildlig bemärkelse. Från tillfälligt kyrkligt nyfiken turist till sitt vanliga jag – en kyrkligt ointresserad genomsnittlig nordbo. Eller har något bestående hänt på resan?

– Svenskar blir mer svenskkyrkliga utomlands.

Det säger Lisa Mobrand, militärpräst och senast stationerad i Timbuktu.

Hon befinner sig ett stenkast från perrongen, inne på Hotel Clarions konferensavdelning, där Skut (Svenska kyrkan i utlandet) bjudit in till afternoon tea. Snittar och cupcakes är uppdukade, liksom tärnad frukt och juice.

Deltagarlistan är fulltecknad. Men vid den utsatta starttiden väntar arrangörerna fortfarande på några av de anmälda. Fikastunden och minglet får därför inleda eftermiddagen i stället för att som tänkt vara en paus i mitten av presentationsblocken.

Det är en viss typ av människor som blir Skut-präster, man måste vara bra på att fixa och dra ihop folk
– Lisa Mobrand, militärpräst

Varje år håller Skut rekryteringsträffar för att locka sökande till lediga tjänster runt om i världen. De ges närliggande datum på fyra platser runt om i Sverige. Arlanda har varit en av orterna i fem år. Den annonserade umgängesformatet är afternoon tea. Av förtäringsupplägget görs ingen större affär, snittarna intas på stående fot och det hela liknar mest en sedvanlig informationsträff med dragning på podium framför lyssnare på rad.

Lisa Mobrand, militärprästen, vet av egen erfarenhet vad det innebär att jobba utomlands för Svenska kyrkan. Hon vill gärna fortsätta med det, men i ett annat sammanhang än försvarsmakten. Hon har kommit hit för att få veta mer om vardagen i en utlandsförsamling.

– Jag vill kunna ha med man och barn, därför är jag intresserad av en tjänst som församlingspräst. Av familjeskäl är en tjänst i Thailand mest lockande, även om jag för egen del allra helst skulle vilja jobba i Afrika.

Det finns många aspekter av en Skut-tjänst som attraherar Lisa Mobrand. Att få jobba mycket utåt, att få bygga församling …

– Det är en viss typ av människor som blir Skut-präster, man måste vara bra på att fixa och dra ihop folk.

Kristina Lockner, komminister i Vattholma, står bredvid och nickar instämmande även om hon själv aldrig jobbat utomlands. Men hon vet att församlingslivet bygger på mycket ideellt arbete och är sugen på att byta miljö ett tag, kanske genom ett semestervikariat.

– En utlandstjänst skulle ge mig rörelse i livet. Jag är lockad av att få se nya platser och kanske få användning för något gammalt skolspråk. Helst tyska, jag skulle gärna jobba i Berlin.

Svenskar blir mer svenskkyrkliga utomlands
– Lisa Mobrand, militärpräst

Flexibel. Entreprenöriell. Entusiasmerande. Det är egenskaper som särskilt efterfrågas av rekryterarna på Skut. I dag finns åtta tjänster lediga, kyrkoherde- och komministertjänster i bland annat Paris, Hamburg och på Mallorca.

Intresset just nu är på ”normalnivå”, säger Skuts verksamhetschef Johanna H Lautmann. De årliga rekryteringsträffarna är viktiga för ansökningsfrekvensen.

– Femtio procent av dem som varit på inspirationsträff söker en tjänst, kanske inte på en gång men på sikt.

Sett över längre tid är konjunkturen på uppåtgående; allt fler vill jobba i utlandsförsamling. Generellt sett är det, föga förvånande, lättare att rekrytera till ett varmt ställe än ett kallt. Allra mest lockande är tjänster i London och New York.

Johanna H Lautmann berättar för åhörarna om utlandskyrkans långa historia – från prästerna som tjänstgjorde på Gustav Vasas krigsfartyg till 1950-talets framväxande turistkyrka. Deltagarna får se bilder från dagens skiftande verkligheter. Scener från språkcafé för ensamkommande flyktingar i Paris och foto på glad folkdräktsklädd präst som säljer ljus på julbasar vid Medelhavet.

Just fängelsebesöken är oerhört viktiga. Ibland får man kommunicera bakom tjockt plexiglas med bakelittelefon
– Lars Ryderstad

På plats på Hotel Clarion finns också flera utlandspräster som kan berätta om jobbets vardag. En av dem är Lars Ryderstad, som just avslutat fem år i Bangkok. Verksamhetsfältet har varit stort, förutom hela Thailand har han täckt Myanmar, Kambodja, Vietnam och Laos.

Lars Ryderstads berättelse handlar varken om julbasarer eller strandvigslar. I stället talar han om ett annat betydelsefullt uppdrag: fängelsebesök. Antalet frihetsberövade svenskar ökar, särskilt i Asien, och prästen är inte sällan den enda svenska kontakt man har.

– I utlandskyrkan kommer man rakt in i livsavgörande händelser. Man ser många ensamheter, allt kan hända. Just fängelsebesöken är oerhört viktiga. Ibland får man kommunicera bakom tjockt plexiglas med bakelittelefon. Man har brev med sig till och från anhöriga. Man är en länk till Sverige, förklarar Lars Ryderstad.

Utlandsprästen är ofta också en länk till Svenska kyrkan på hemmaplan, även för den stora majoritet som inte alls råkar illa ut på semestern, säger Johanna H Lautmann. I semestermiljön kommer man nära präster och kyrkanställda på ett sätt man inte gör i Sverige.

– Så många människor berättar att mötet med utlandskyrkan varit vägen in i kyrkan här hemma.