Sedan drar historierna igång på allvar: ”Tydligast minns jag morfar.” Men morfadern hade varit död i sexton år när Torgny Lindgren föddes. Läsaren känner sig omedelbart hemmastadd i Lindgrenland där lögnen är sannare än sanningen. Berättelserna bygger världen, de gör dess tomhet uthärdlig.
Gestalterna finns ”i den hårfina spalten mellan inbillning och existens, nåbar och onåbar, oföränderlig och samtidigt underkastad vilka mirakler som helst.” Så säger moster Hildur, hon som försvann när hon skulle gräva guld i Amerika.

Detta är ingen memoarbok även om den ger en del biografiska vinkar och möjliga förlagor till en del tidigare berättelser.
Exempelvis kan man anta att hans egen far är förebilden till den före detta predikant som reser runt för att slutligt avkristna Västerbottens inland i den förra boken Norrlands Akvavit.
Inte heller är det en roman, snarare då en serie noveller uppträdda på en vrenskande tema-tråd. Helst kanske man kunde se den som en nyckfull och tvetydig essä om minnets natur.

Läsaren möter ett stort person-galleri från författarens barndom i Västerbotten men också – och detta är en av hans mest förunderliga berättelser någonsin – den gipsgjutare som förfärdigar Stig Wennerströms dödsmask för något förräderiernas museum. En annan höjdpunkt: spåkvinnan i Prag – med fantastiska tungspets-r – som förutser Olof Palmes död. Hon står för ett omvänt minne, en profetia.
Som alltid tiger Torgny Lindgren om sin kristna tro. Om man betraktar hans existentiella landskap fyllt av grymhet och branta paradoxer blir dock bilden mycket annorlunda än invand snäll kristendom. Texterna säger ingenting mera om Gud än vad Bat Seba en gång sa – i romanen med hennes namn – till kung David, en av Lindgrens mest komplexa gestalter: Gud är som du.

Minnen innehåller många överraskningar. Skulle romanen Hummelhonung egentligen vara en allegori om det delade Tyskland? Jag måste läsa om! En annan överraskning är sorglig men föga trovärdig – att Minnen skulle vara författarens sista bok. Han listar en mängd planerade verk, bland annat profeten Jeremias monolog när han kastats i brunnen. Det är rent och skärt koketteri när Torgny Lindgren påstår att detta mästerverk aldrig kommer att bli skrivet.

Magnus Ringgren