År 1966 belönades dock ett lyriskt författarskap som äger såväl tyngd som flykt som få andra i efterkrigstiden: Nelly Sachs, född i Berlin 1891 och död i Stockholm 1970.
Nelly Sachs särpräglade poetiska idiom växte ur erfarenheterna från judeförföljelserna i Tredje riket och ur behovet att vara röst åt de miljoner som gick under i förintelselägren. Hon, den överlevande som med sin älskade mor lyckades fly till Sverige 1940, måste tala för dem vars aska blev till rök ur skorstenarna. De motiv av längtan och saknad som även var genomgående i hennes litterära produktion långt före Hitler vek av mot existentiella bråddjup när hon försökte bearbeta sitt folks öde. I den judiska mystiken, i Kabbalan, fann hon mönster, en väg till försoning och framtid. Det var allvar med hennes uppgift som skaldinna. Ja, som Aris Fioretos säger i sin mycket läsvärda och innehållsrika bildbiografi: Poetens uppgift var inget mindre än att förlösa världen. I dikten In meiner Kammer (I min kammare) skriver hon:

I min kammare
där min säng står
ett bord en stol
köksspisen
knäböjer universum
som överallt
för att bli återlöst
från osynligheten -

Nelly Sachs bilder är ofta visionära och hemlighetsfulla, kasten tvära. Det är inte konstigt att Erik Lindegren är en av dem som tolkat henne till svenska (Nelly Sachs såg sig aldrig som tvåspråkig, hon var en tyskspråkig författare, det tyska språket var hemmet hon ”fick ta med sig”) och att hon i sin tur tolkat Lindegren till tyska. Vid alltför närsynt läsning sluter sig stundom språket och kan te sig hermetiskt, men när den mystiska ord- och bildmusiken får ljuda öppnar sig nya landskap. Kanske skönjer man tidigare dolda och gåtfulla sammanhang, ungefär som i Kabbalans viktigaste urkund, Sohar. Nollpunkten blir också en utgångspunkt - det som förlorats binds samman med det efterlängtade, som Fioretos noterar. I hans urval av i huvudsak hittills opublicerade dikter och texter, Den store anonyme, citerar Sachs även mystikern Jakob Böhme: ”Intet – ett begär efter Något.”

Tillsammans med Judiska teaterns utställning markerar biografin och Den store anonyme 40-årsminnet av Nelly Sachs bortgång. Och förhoppningsvis ett nytt intresse för hennes diktning. I så fall: För ordmusikens hemspråk ser man gärna att också de tyska originaltexterna finns med i nästa urval.

Christer Hugo