Allt utom Torsdagsdepression

Det är väl oklart exakt när tillmälet Torsdagsdepressionen lanserades som öknamn för Kyrkans Tidning. Själv tror jag mig ha hört det redan som student på Teologen i Lund på 90-talet. Ändå möter jag fortfarande människor som tycker det är ett lite busigt och passande epitet.

Och visst kan man bli nedslagen av somligt i det kyrkliga. De sjunkande siffrorna; den kantstötta självbilden; den tidvis fattiga initiativrikedomen; de ibland tröstlösa debatterna; det stundtals infama tonläget; de många märkliga personal­turerna. Men är depression verkligen rätt diagnos för det som tidningen väcker?

Om man googlar diagnoskriterier för depression finner man att symptomen bland annat är energilöshet, ­inaktivitet och ibland skuldkänslor. Min erfarenhet är att de som ofta klassificerar Kyrkans Tidning som Torsdagsdepressionen sällan stämmer in på dessa depressiva drag. Det har ingen brist på energi eller aktivitet och utmärks heller inte av alltför mycket självkritik. Tvärtom sjuder dessa läsare ofta av både handlingskraft och ­självförtroende, om än i en kritisk hållning gentemot ­nuvarande läge.

Kanske torsdagsfrustrationen vore ett epitet som bättre stämmer in i de här ­fallen. ”Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon ­känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras.” Wikipedias definition är nog en rimligare beskrivning av dessa läsar­reaktioner.

Sanningen är också den, att tidningen för många läsare – kanske för de allra flesta av de dryga 100 000 personer som varje vecka läser papperstidningen – fyller helt andra funktioner.

Torsdagsinspirationen. De återkommande församlingsreportagen fungerar för flera läsare som torsdagsinspiration. Man lär sig nytt genom att få inblick i och tips på hur andra gör och tänker.

Torsdagsinjektionen. För andra är tidningens kultur- och teologidel en torsdagsinjektion där man fylls på med nya och spännande perspektiv.

Torsdagskonfirmationen och -provokationen. Debattsidor och ledartexter fyller olika funktioner vecka för vecka. Ibland leder de till torsdagskonfirmation när man bekräftas i sin hållning. Andra gånger resulterar texterna i torsdagsprovokation när man utmanas och inte håller med.

Torsdagsinformationen. Nyhetssidorna är upplysande och lärorika och bidrar ofta till torsdagsinformation.

Torsdagsvisionen. ­Platsannonserna kan få kyrkligt anställda att längta mot andra utmaningar och blir till en ­torsdagsvision inför den egna fram­tiden.

Torsdagsvariationen. Läsarreaktionerna är många och varierade, och de tillhör det mest värdefulla med arbetet på tidningens redaktion.

Huruvida Kyrkans Tidning är bättre eller sämre än sin föregångare Vår Kyrka har jag ingen uppfattning om. Vad jag däremot vet är att både Svenska kyrkan och medielandskapet kraftigt förändrats under Kyrkans Tidnings 40 år. Det är ett helt annat läge att vara Svenska kyrkan och att bedriva publicistisk verksamhet i dag jämfört med 1982.

Men vissa saker är sig också lika. Som vikten av Kyrkans Tidnings oberoende ­ledarsida. Det är avgörande att det i en ­rörelse av Svenska kyrkans betydelse finns ett fristående organ som granskar, analyserar och kommenterar kyrkolivet och kyrkoledningen. För en vital kyrka är det livsviktigt.

Redan från början formulerades att tidningens attityd skulle präglas av både ”solidarisk kritik” och ”kritisk solidaritet” i förhållande till Svenska kyrkan. Man ville att tidningen skulle vara ett forum för öppen och fri debatt, ibland till och med ”vildvuxen”. Men man insåg också att ­sådana samtal vinner på att ledarsidans hållning är tydlig i sin förankring i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Utifrån dessa premisser arbetar vi vidare vecka för vecka.

Ledarsidans opinionsarbete präglas av begreppen ”konsekvens” och ”långsiktighet”, vilket gör ledartexterna till ­något ­annat än enstaka debattinlägg. De uttrycker tidningens hållning. Konfirmerande ibland. Provocerande ibland. Frispråkigt alltid.

Nu fyller Kyrkans Tidning och den här ­ledarsidan fyrtio år. Fyrtio år är bibliskt och representerar en mycket lång tid, ja till och med en ökenvandring. Men likafullt är vi, torsdag efter torsdag, på väg mot ett för­lovat land. Torsdagsexkursionen.

Grattis Kyrkans Tidning och glad midsommar alla läsare!

Jonas Eek