Vikingatiden inföll 800—1050 efter Kristus. De nordbor som under vikingatiden var krigare eller sjörövare kallades för vikingar. Oftast användes ordet om krigare från nuvarande Norge eller Danmark som härjade på Brittiska öarna eller längs den franska kusten, medan krigare från nuvarande Sverige som stred i östra Europa kallades för varjager eller ruser. De flesta nordbor var dock bönder.

Varjager kallades folk i östra Europa som inte var slaver. Namnet användes ofta om svenska vikingar, men kunde också gälla andra personer från Norden som bodde i området eller var handelsmän.

Väringar var ett namn på krigare som var anställda soldater i Bysantiska riket. Väringarna, av vilka många var vikingar från Norden, deltog i krig och var också livvakter åt kejsaren.

Källa: Nationalencyklopedin.