– Beroende på vilken nivå vi pratar om är det ett spann mellan 17 och 300 begravningsplatser som kan påverkas. Skräckscenariot är att över tio procent av alla gravplatser påverkas, säger Roger Marjavaara, docent i kulturgeografi vid Umeå universitet, som ligger bakom en ännu opublicerad forskningsrapport.
I rapporten har Roger Marjavaara tittat på hur gravplatser kan komma att påverkas av klimatförändringar och på vilka sätt.
– Många tänker att döda ska få vila i frid. Men både samhällsförändringar och klimatets effekter kan komma att tvinga fram avlidna att flyttas.
Värsta scenariot
I studien görs en riskbedömning från lägstanivån till det värsta scenariot. I det låga scenariot påverkas 17 gravplatser av klimatförändringarna, genom erosion, skred, översvämningar eller havsnivåhöjning på mer än 75 procent av ytan.
Då rör det sig om cirka 30 000 gravsatta individer och cirka 150 000 efterlevande.
I mediumscenariot beror resultatet på hur mycket koldioxid vi släpper ut före år 2100. I det sista-värsta-scenariot, business as usual, när mänskligheten fortsätter att bränna fossila bränslen, drabbas betydligt fler.
Kan minskas med klimatanpassning
I Sverige är det stora klimatproblemet inte att havsnivån höjs, utan främst risken för erosion och jordskred. Det beror på mängden nederbörd och att jorden under marken rör sig.
Överlag gäller att skaderiskerna och sårbarheten kan minskas avsevärt med klimatanpassning och om det finns en god krisberedskap på plats.
Forskningen är en registerstudie och ett första steg i en ny vetenskaplig process.
– Studien är en rent kvantitativ övning för att uppskatta hur stort problemet är, säger Roger Marjavaara.
En första pusselbit
Forskningen kan komma att fungera som ett planeringsverktyg. Men detta är bara början, en första pusselbit, och det behövs mer forskning.
– Svenska kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten kan behöva se över hur det är på olika platser, särskilt de som redan ser tecken på detta.
Mobilitetsforskning
Ingången till hans studie var så kallad mobilitetsforskning, där man ser på hur människan rör sig.
– Mänsklig mobilitet upphör först när man dör, kan man tänka sig. Men är det verkligen så? Jag har tidigare forskat på att människor dör på en plats, men sedan begravs till exempel i sin uppväxtort som man kanske egentligen inte haft någon relation till under livstiden. Det blir den sista mobilitetenhandling man själv väljer, och den sista platsen för vilan är intimt förknippad med vad vi identifierar som hem.
En forskarkollega vid Sveriges lantbruksuniversitet, Carola Wingren, har tagit upp den vidare frågeställningen om hur det kommer bli med alla begravningsplatser i Kiruna när staden ska flyttas. 6 000 levande personer kommer behöva flytta, men också 5 000 avlidna kommer behöva omlokaliseras. Samtidigt råder griftefriden. Och den flytten innebär att normen om att människans mobilitet upphör med döden, inte längre stämmer.
