Anställda i Malmö talar ut: Därför visselblåser vi

Malmö pastorat är Sveriges största pastorat. Anställda i pastoratet vittnar om en dålig arbetsmiljö. Foto: Marcus Gustafsson

Anställda i Malmö pastorat som Kyrkans Tidning har pratat med är oroliga för utskällningar från ledningen om de uttrycker kritik. Kyrkoherde Gunilla Hallonsten känner inte igen sig i beskrivningen.  

Kyrkans Tidning har pratat med flera nuvarande och före detta anställda i Malmö pastorat. Samtliga önskar att vara anonyma, då de säger att de är rädda för hur deras position i pastoratet kan komma att påverkas om de går ut med namn. 

Under våren har 21 visselblåsningar skickats till Malmö pastorat. Pastoratet har omkring 500 anställda. Stora delar av innehållet i rapporten som Kyrkans Tidning har fått ut är maskat. Arbetsmiljöproblemen som beskrivs ser ut att handla om hur pastoratets omorganiseringar har hanterats.

De anställda som Kyrkans Tidning har pratat med är även kritiska mot kyrkoherde Gunilla Hallonstens ledarskap.  

– Det handlar inte bara om organisationsförändringar, för alla förstår att det behövs förändringar för en stramare ekonomisk framtid. Det är hur man kommunicerar och behandlar människor längs vägen som är problemet, säger en av dem. 

Känner sig inte hörsammade av ledningen

Visselblåsningarna bedöms av KPMG, företaget som Malmö pastorat har anlitat för att sköta visselblåsartjänsten, inte uppfylla lagens rekvisit för att vara visselblåsning. Bedömningen är att det inte finns ett allmänintresse i att uppgifterna kommer fram. 

De anställda har trots detta vänt sig till kanalen för att de under en längre tid har framfört kritik och försökt få till samtal med ledningen utan att de upplever att de blir hörsammade.

De beskriver kyrkoherden och kyrkorådets ordförande som ett så sammansvetsat team att det inte går att vända sig till den ena med synpunkter om den andra. 

– Det finns inget öppet samtalsklimat. Malmö pastorat präglas av en gedigen tystnadskultur där oliktänkande åsidosätts eller tystas ner. Det blev en desperat åtgärd att skriva i visselblåsarfunktionen, vi har inga andra sätt att formulera det vi tänker, säger en anställd. 

Tystnadskultur i pastoratet

Gunilla Hallonsten upplever inte att Malmö pastorat präglas av tystnadskultur.  

– Jag försöker hela tiden säga att det är viktigt att vi är många medarbetare, jag ber om råd och försöker vara i dialog, säger Gunilla Hallonsten. 

Flera anställda som bjudits in till öppna samtal säger sig ha upplevt stämningen som tryckt och tyst. Anställda som Kyrkans Tidning pratat med menar bland annat att kyrkoherden har svårt att ta emot kritik. 

– Det är klart att det är tråkigt att medarbetarna tycker jag har svårt för att ta emot kritik. Jag får ta till mig det och behöver förstå vad det betyder att vara kritikkänslig, säger Gunilla Hallonsten. 

"Obehagligt med anklagelser som man inte kan bemöta"

Anställda beskriver även hur de själv eller kollegor har skällts ut när de har uttryckt åsikter som skiljer sig från ledningens vision för pastoratet. Att Gunilla Hallonsten skulle skälla ut sina medarbetare känner hon inte igen sig i. 

– Det måste jag ta på yttersta allvar, för det gör jag inte. Däremot måste jag ibland ta tuffa medarbetarsamtal och det är inte roligt, men jag är mån om att hålla ett bra tonläge och säga det som ska sägas. Det är väldigt obehagligt med anklagelser som man inte kan bemöta. 

Flera av dem som Kyrkans Tidning har pratat med menar att arbetsmiljön blivit ohållbar. De beskriver att kyrkoherden vill ha ett högt arbetstempo och snabbt förändra saker, vilket inte ger utrymme för förankring i församlingarna. Anställda tyngs ner av allt fler direktiv och uppgifter. 

"Svårt med förändringar"

– Det är komplicerat för att å ena sidan så ser jag att för en del kan tempot uppfattas för snabbt. Samtidigt har jag fått kritik från fackliga parter att vissa delar har gått för långsamt så att man hinner gå och oroa sig. Och det är bara att beklaga, men det är svårt med förändringar och jag har stor respekt för att människor känner så här, säger Gunilla Hallonsten. 

Kritiken riktar sig också emot att det har pågått en centralisering som påverkar de lokala sammanhanget i pastoratet negativt.

Gunilla Hallonsten menar att arbetet med att skapa sex församlingar med sex församlingsherdar, sex församlingsråd och sex sammanhållna arbetslag är ett led i en decentralisering där fler beslut hamnar hos församlingarna. 

Vill att kyrkoherden lämnar sin tjänst

Några av de anställda som Kyrkans Tidning har pratat med tycker att lösningen på problemet är att Gunilla Hallonsten lämnar tjänsten som kyrkoherde. Andra menar att problemet inte nödvändigtvis ligger hos den enskilda kyrkoherden, utan beror på pastoratets storlek eller på ledningsstrukturen.  

I Malmö pastorat arbetas det med att stärka det systematiska arbetsmiljöarbete genom att ta fram handlingsplaner i samråd med fackliga parter och skyddsombud och genom utbildningar, säger kyrkoherde Gunilla Hallonsten. 

– Vi ser väldigt allvarligt på det som framkommit, säger hon.

Prenumerera på Nyhetsbrev

5 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Anställd
Man ska vara rätt dissillusionerad för att kalla förändringarna ”decentralisering”. Det handlar om det motsatta - om centralisering.
m
Det beror på hur man ser det för många år sedan vara det många församlingar i Malmö sen slog man ihop alla till en men det funkade inte så man gjorde ett pastorat och dela upp det i 6 församlingar
Anställd
M. Du har fel. Malmö var 16 församlingar som blev 6 församlingar i ett pastorat. Så är det fortfarande. Det förändras inte. Vad som förändras är att de 16 gamla enheterna som tills nu haft egna arbetslag och egna arbetsledare slås ihop till 6 arbetslag med 6 församlingsherdar. Det finns inget ”decentraliserande” i förändringsprocessen. Jag arbetar själv i pastoratet och ser detta på nära håll.
Marianne
Arbetslagen i pastoratet gör ett fantastiskt arbete, trots negativ stress, oro och ovisshet. Det är det helhjärtade engagemanget som gör det möjligt öht. En önskan nu torde vara att låta svårigheterna få lov att finnas, vädras och respekteras som de växtplatser de kan utgöra om de handhas på ett proffessionellt och öppet sätt. Som medlem i Svenska kyrkan förväntar man sig en sund och reflekterad teolgisk medvetenhet, erfarenhet i själavård, andlig vägledning, stor kunnighet kring arbetsmiljölagen och dess implementerande i arbetet, arbetsledare som leder samt en stor portion sunt förnuft, mod och genuin vilja att lyssna på sina anställda.
Spanaren på Hillstreet
Kan kanske sakna lite nyanser. Den stora förändringen skedde 2014. Där finns fröet till det som sker idag. Inriktningsbeslutet som sedan togs 2022 om ett "församlingsråd, en församlingsherde och ett sammanhållet arbetslag" kan då härledas till 2014 då den pågående förändringen var en möjlig utveckling och konsekvens av 2014. Här har socialdemokraterna och Visk ett synnerligen stort ansvar. Dessa grupper har totaldominans i Malmö. Som omväxling kanske kyrkans tidning kan lyfta det en sväng även om det svider på vänsterflanken. Eller hur är det nu med det där dubbla ansvaret? Skall kyrkoråd ta ett beslut och kyrkoherde inte bry sig? Kanske kan Sossarna och Visk kliva fram och stå för sina beslut? Som man hanterar det nu är helt enkelt för klent. Om man nu upplever att man misslyckas gång på gång med rekrytering kanske man skall pyssla med annat. Det har inte funnits någon dold agenda. Den har varit tydlig hela vägen. Sex församlingar, sex församlingsråd, sex församlingsherdar och sex sammanhållna arbetslag. Att det sedan får konsekvensen av att den lokala förankringen försvinner borde rimligtvis även det härledas till de beslut som tas.