Det var domprost Åke Bonnier som för många år sedan fick Beth von Schreeb, i dag kyrkorådets ordförande i Stockholms domkyrkoförsamling, att se hur hon kunde tänka kring ett uppdrag i Svenska kyrkan.
– Han öppnade mina ögon för hur just jag kunde verka i församlingen och leva i den kristna tron i en luthersk kyrka. Som så många gånger i livet fattades ett namn på en lista, och jag blev tillfrågad. Eftersom jag är en person som gärna säger ja till uppdrag kom jag in i kyrkopolitiken.
– Nu har det gått 13 år och jag är inne på min fjärde domprost så en del rätt har vi nog gjort i nomineringsgruppen Stockholms domkyrkoförsamlings väl, säger hon och skrattar och häller upp en kopp kaffe som hon bryggt så som hon vill ha det, starkt.
I hennes våning i Gamla stan strömmar ljuset ner från takfönstren men regnet gör att vi inte kan sitta på balkongen och spana ner mot Skeppsbron.
Specialist i neurologi, migränforskare vid Harvard, klinikchef och chefläkare på Ersta sjukhus och därefter privatpraktiserande neurolog sedan tio år sammanfattar Beth von Schreeb på ett plan, men bland dessa titlar ryms många spännande och annorlunda uppdrag.
Hur blev du Nelson Mandelas doktor i Stockholm?
– Den svenska regeringen, som i många år hade nära kontakt med sydafrikanska ANC, fick en fråga om det var möjligt att i Sverige vårda ANC-ledaren Oliver Tambo som drabbats av en stroke.
– Frågan kom till oss på Ersta diakoni där jag ansvarade för neurologisk rehabilitering av bland annat strokepatienter.
I hemlighet flög hon till London för att undersöka Oliver Tambo innan han, fortfarande i största hemlighet och under beskydd, kom till Ersta sjukhus neurologiska klinik där han rehabiliterades under fyra och en halv månad.
– När sedan Nelson Mandela släpptes fri var det till Sverige han reste som första land utanför Afrika, och då tillfrågades jag av biståndsministern om jag kunde vara hans och ANC-delegationens läkare under besöket.
Hur var han?
– Nelson Mandela var en fantastisk man, anspråkslös, naturlig, lugn och med en oerhörd karisma.
– Jag väntade på delegationen tillsammans med Oliver Tambo på Haga slott. När Mandela rakryggad och värdig långsamt och leende kom gående mot oss längs en korridor där inbjudna gäster stod, såg jag bara denne reslige man komma. Omgivningen runt om liksom försvann. Och så möttes Oliver Tambo och Nelson Mandela för första gången på 28 år.
– Det var ett gripande och oförglömligt ögonblick, ett historiskt möte.
Hur såg ditt uppdrag ut?
– Jag var tillsammans med Nelson Mandela och ANC-delegationen under besöket samtidigt som jag ansvarade för Oliver Tambos vård.
Höll ni kontakten efteråt?
– Nelson Mandela kom tillbaka på besök i Stockholm som president för Sydafrika. Då träffades vi. Några år senare blev jag inbjuden till Johannesburg där min familj och jag fick några oförglömliga dagar när vi möttes igen.
Du säger att du ser ljust på livet, har du alltid gjort det?
– Naturligtvis har även mitt liv rymt svåra sorger, men jag växte upp i en trygg, uppmuntrande och positiv familj. Det formade mig och så har jag levt både privat och i yrkeslivet. Det har hjälpt mig att klara personliga sorger men också att stötta andra i deras svåra stunder.
Hur ska du fira din dag?
– Min dotter Rebecca har lovat att ta hand om dagen, så jag hoppas att den blir innehållsrik.
Vad skulle du ge för råd till dig själv som 20-åring?
– Ta vara på alla spännande möten, var nyfiken, lyssna och lär. Engagera dig! Det känns faktiskt som om jag alldeles nyss tog studenten, redo för nästa fas i livet och redo att bege mig ut på ett äventyr.
