"Oasrörelsen handlar om en längtan efter liv"

Sommaren visade sin allra vackraste sida under Oasmötet i förra veckan. I år hade det flyttat från Varberg i väster till Ljungby i Småland. De stora mötena och gudstjänsterna hölls i Ljungby arena, ishockeylaget Troja Ljungbys hemmaarena.

För tonåringarna fanns i vanlig ordning ett parallellt Ungdomsoas och för barnen ordnades egna möten.

– Vi är väldigt tacksamma och glada. Det har varit ett positivt bemötande i Ljungby, både från kommunen och Svenska kyrkan. Flera hundra hade i förväg anmält att man hade möjlighet att hyra ut ett rum, en säng, en husvagn. Så logifrågan löste sig alldeles utmärkt, trots att vi var på en mindre ort, säger Berit Simonsson, inspiratör i Oasrörelsen.

Merparten av deltagarna kommer, enligt arrangörerna, från Svenska kyrkan. Men många från andra samfund deltar varje år i rörelsens stora sommarmöte. På programmet står stora kvällsmöten, gudstjänster, tematiska program och mycket mer.

Berit Simonsson berättar stolt att målet om att samla in en miljon kronor genom kollekten uppnåddes. Hon uppskattar att det kom mellan 1 000 och 1 500 personer till varje möte och runt 4 000 totalt under veckan, antingen som besökare tisdag till lördag, eller som dagbesökare någon av dagarna.

– Det jag värdesätter mycket är bearbetningen av det förkunnade. Jag brukar tänka att om det är långa köer till bikt och förbön så har det förkunnade ordet gjort sin verkan och så var det också denna gång.

Huvudtalare under mötet var bland andra pastorn och författaren Tomas Sjödin från Göteborg, Elisabeth Sandlund, ledarskribent på Dagen, riksdagsman Mikael Oscarsson, Oasrörelsens egen inspiratör Hans Weichbrodt och kardinal Anders Arborelius, katolska kyrkan.  

– I Oasrörelsen ryms olikheter. Ett exempel är den stora festhögmässan på lördagen en härlig gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning, men sedan på kvällen är det även ett väckelsemöte med Sebastian Stakset. 

Hur ser du på Oasrörelsens plats inom Svenska kyrkan i dag?

– Oasrörelsen vill tjäna Svenska kyrkan och svensk kristenhet. Vår tanke är att man kommer till oasen, hämtar näring och släcker sin törst, och sedan återvänder hem och kan inspirera andra till frimodighet i tron. På det viset tänker vi att vi berikar in i Svenska kyrkan. 

På fredagen deltog även Växjös biskop Fredrik Modéus i en präst- och pastorsdag inom ramen för Oasmötet.

– Det var ett seminarium där jag inledde, men som kardinal Anders Arborelius höll i. Det handlade om spiritualitet. Och det var mycket bra, sade Fredrik Modéus strax efter mötet.

– Om man gräver litet djupare i vad Oas vill, handlar det om en längtan efter liv i våra församlingar. Det pratade jag litet om.

Hur ser du på att Oas lägger sitt möte i Växjö stift?

– De är fria att lägga sina möten var de vill. I förnyelserörelser som Oas finns en längtan efter liv. Det är olyckligt när allt fokus hamnar på tidens kontroversfrågor.

Fredrik Modeus säger att han är tydlig med vad han står för när det gäller hbtq, kvinnors rätt att vara präster och att tjänstgöra i gudstjänster i olika sammanhang.

–  Men det är också viktigt för mig som biskop att vara nyfiken på rörelser som till exempel Oasrörelsen.

Ser du något problematiskt i deras sätt att hantera kvinnliga präster som inte får leda mässor under oasmöten?  

–  Självklart. Kvinnor har rätt att verka som präster precis som män. Men det är viktigt för mig som biskop att finnas med, vara nyfiken och lyssna på människor vars åsikter jag inte delar. Dialog bygger på kontakt.

Är de välkomna tillbaka?

–  Oas är en fristående rörelse som lägger sina möten där de önskar. Om det blir i Växjö stift igen kan jag tänka mig att delta på samma sätt som i år.

Kan du tänka dig att vara talare vid ett Oasmöte?

–  Om jag får en sådan inbjudan får jag ta ställning till det då.

ENKÄT: Vad är det bästa med Oas?