I sju år var Per Eckerdal biskop i Göteborgs stift. Sedan 2018 är han pensionär men ser från sin Alsingsåshorisont ut över Kyrksverige och det som händer i Härnösands stift.
– Jag vill betona att jag endast känner till det som jag har läst mig till, främst i Kyrkans Tidning, och jag kan bara uttala mig generellt. Men med det sagt har jag några tankar kring det hela.
Under hans tid i Göteborg avgjordes några svåra frågor gällande pastoratsindelningen. I korthet stod Per Eckerdal och ett antal ledamöter för en åsikt i frågan medan andra ledamöter tyckte annorlunda.
– Jag upplevde inte att jag var ifrågasatt som biskop, däremot hade jag profilerade åsikter som inte alla delade. Vi hade en tillspetsad debatt i stiftsstyrelsen men jag upplevde alltid att jag respekterades i min funktion som biskop. Det handlade om ett demokratiskt spel.
– Det var extra viktigt att som biskop hantera allas åsikter korrekt, särskilt viktigt vad gäller de åsikter som jag inte delade.
Per Eckerdal, som minns styrkan i att ha biskopskollegor att diskutera med och rådfråga, återkommer till utgångspunkten att biskopen är ledamot av stiftsstyrelsen och självskriven ordförande.
– Det är förfärande att stiftstyrelsen i Härnösand tycks anse att biskopen är en funktion utanför stiftsstyrelsen. Så är inte konstruktionen. Biskopen har en nyckelroll inom stiftsstyrelsen. Jag blir förbryllad över att det förefaller som delar av presidiet i Härnösand tycks tro att det är de som är ledningen i stiftet. Det är helt fel.
På tal om modellen för stiftsledningen med biskop, domkapitel och stiftsstyrelse säger Per Eckerdal:
– Ledningsfunktionerna är inte underställda varandra utan sidoställda och biskopens uppgift är att hålla ihop detta.
– Man kan se biskopen som en arbetande styrelseordförande på stiftskansliet. Biskopen är inte i den meningen underställd stiftsstyrelsen. Arbetsrättsligt är biskopen anställd av stiftsstyrelsen men det ger inte hela bilden. Det är biskopsmötet och ytterst Ansvarsnämnden för biskopar som har tillsynsfunktionen, inte stiftsstyrelsen.
Per Eckerdal utvecklar biskopens roll utifrån tre T:n; tillsättningen, tjänstgöringen och tillsynen.
– Tillsättningen sker inte av stiftsstyrelsen utan i ett val, biskopen är rekryterad via elektorer och stiftets präster och diakoner. Det är inte heller stiftsstyrelsen som bekräftar valet utan kyrkostyrelsen. Biskopen är inte en vanlig tjänsteman underställd stiftsstyrelsen, det är kyrkoordningen som reglerar biskopsfunktionen.
Ytterligare tecken på biskopens speciella relation med stiftsstyrelsen är en överenskommelse att en särskild lönedelegation sätter biskopens lön och reglerar övriga anställningsvillkor, inte stiftsstyrelsen.
Även tillsynen klargörs genom kyrkoordningen: Domkapitel och biskop är inte underställda fullmäktiges eller stiftsstyrelses revision.
– Det är ett komplicerat konststycke att hålla balansen folklig förankring och ämbetslinjen, men det är egentligen inte något nytt problem. Så här har det varit sedan tidig medeltid. Men sedan slutet av 1900-talet fick stiften fler funktioner. Tidigare fanns det endast i församlingarna styrelse och fullmäktige men nu skapades en demokratisk uppbyggnad även runt stiftet.
Per Eckerdal tycker att utköpen inom Svenska kyrkan, som hittills främst gällt kyrkoherdar, är en olycklig reservutgång som tas till i stället för att vårda det samspel som ska finnas mellan styrning och ledning. Förmågan att med resonemang kunna lösa konflikter reduceras till den enklare vägen med utköp.
Grundproblematiken, som lett fram till konflikten, finns vanligtvis kvar. Bättre förutsättningar här skulle skapas genom att kyrkoherdens anställning lyfts till en annan nivå, anser Per Eckerdal.
Sammanfattningsvis uttrycker Per Eckerdal sorg över läget i Härnösands stift.
– Det är väldigt olyckligt att det utvecklat sig som det gjort, att konflikten hamnat i öppen dager. Det är sorgligt för hela Svenska kyrkan och skadar även hela kyrkan. Det är ett underkännande av alla parter.
