180 diakoner samlades 1 – 2 september på Ersta för den första nationella diakonikonferensen på många år. Konferensen arrangerades av Nätverket för främjande av diakonalt ledarskap.
Konferensen blev snabbt fullbokad och programmet var fullmatat. Torsdagen inleddes med ett föredrag från Åsa Nyström, biskop i Luleå stift om den diakonala identiteten post corona.
Kyrkans Tidning var på plats under konferensen och frågade deltagarna:
Vilken tycker du är den viktigaste diakonala frågan just nu?
Annika Lindman, Kinds pastorat, Göteborgs stift
– Jag tänker på den ekonomiska utsattheten, men också marginalisering av andra människor som hamnar utanför. Det kan handla om barn som inte kan vara med och rida eller spela hockey för att deltagaravgiften inte kan betalas. Det är viktigt med integration av folk med olika socioekonomiska förutsättningar.
Måns Johansson, fritidsledare, Skara pastorat, Skara stift
– Utsattheten och utanförskapet som växer. Först med pandemin, kriget i Ukraina och nu den ekonomiska situationen. Fattigdomen kommer att öka och då ökar även behovet av diakonin och det diakonala arbetet.
Helén Tingman, Askersunds pastorat, Strängnäs sitft
– Den största utmaningen är människors ekonomi. Där jag arbetar har vi har redan märkt att det är fler människor som inte har pengar till el eller mat.
Annika Svensson, Backa pastorat, Göteborgs stift.
– Det finns inte en fråga som är den viktigaste. Det beror helt på var jag befinner mig och i vilken kontext jag är diakon. Men något av det viktigaste är allas lika värde. Det är väsentligt hur vi tar emot och bemöter människor.
Jan Sjögerud, tematisk handläggare i diakonifrågor på kyrkokansliet
– Jag tänker skapelsens återupprättande och hållbarhet på de fem nivåer som Svenska kyrkan brukar prata om: social, ekonomisk ekologisk, andlig och existentiell hållbarhet. Det täcker in allt det vi behöver arbeta med.
Maria Mibson, Strängnäs domkyrkoförsamling, Strängnäs stift
– Att synliggöra diakonens uppdrag i Svenska kyrkan. Jag blir ledsen av att folk vet precis vilka prästerna är och vad de gör, men så tittar de på oss och frågar “grön skjorta, vad betyder det?”. Vi som yrkeskår gör så mycket som civilsamhället har nytta av och som så många skulle behöva ta del av. Det är ett roligt jobb, men jag skulle önska att flera visste om det. Det är en sorg att hela tiden behöva förklara, för jag är så stolt över att vara diakon.
