Han lyckades fly - nu arbetar han för fred i Sydsudan

Loparimoi Peter Mourice slår sig ner i mötesrummet på kyrkokansliet i Uppsala. Det är första gången han besöker såväl Uppsala som Sverige. Inte bara det. Det är också första gången han är i Europa. Dagen innan har han haft möte med ett antal riksdagsledamöter för att förklara vad de svenska bidragen betyder för möjligheterna att vända landet i rätt riktning.

En av bidragsgivarna är Svenska kyrkan som genom Act Svenska kyrkan för närvarande driver två projekt.

Situationen i Sydsudan

Utmaningarna är enorma i det Sydsudan som blev självständigt 2011 efter decennier av krig mot norra Sudan. Landet har sedan dess präglats av inbördeskrig och strider. Jag ber Loparimoi Peter Mourice beskriva hur livet ser ut för dem som bor där. Svaret blir långt. 

Människor lider av matbrist på grund av torka, som i sin tur beror på klimatförändringarna. Strider pågår mellan regeringstrupper och oppositionella. Stammar ligger i konflikt med varandra och använder boskapsstölder som vapen.

Vägarna är dåliga och transporter våldsutsatta. Inflationen är hög och gör att folk inte har råd med det mest elemen­tära. När det kommer till mänskliga rättigheterna är respekten låg.

"Flickor används som betalningsmetod"

Ett av de stora strukturella problemen rör synen på kvinnor. Det är också genderfrågorna som står i fokus för Loparimoi Peter Mourices arbete och de projekt han är inblandad i. 

– Sydsudan är ett utpräglat patriarkat och bygger på idén om mannens dominans. ­Flickor förvägras utbildning och används som betalningsmedel. De gifts bort när de är unga, ibland i elvaårsåldern. Tidiga graviditeter ­leder till hög mödradödlighet.

Det sexuella våldet är utbrett, ­berättar han.

Svenska kyrkans insatser i landet

Till de insatser som drivs via Svenska kyrkan hör ett utbildningsprogram i syfte att öka föräldrars och lokalsamhällets kunskaper kring sexuell hälsa, reproduktiva rättigheter och våld mot kvinnor. 

– Vi talar med dem om hur man lever tillsammans som par, om familjeliv och privatekonomi.  

Rättighetsfrågorna ingår också. Loparimoi Peter Mourice förklarar hur viktigt det är att män­niskor känner till sina rättig­heter. Dels för att kunna hålla sin regering och sina lokala ledare ansvariga. Dels för att makthavarna ska förstå att de förväntas se till medborgarnas bästa.

I arbetet ingår att föra grupper samman och hitta metoder som gör att man inte längre ser varandra som motparter. 

– Bara för att jag talar ett språk och du ett annat betyder inte det att vi är fiender. De enda som vinner på den inställningen är politiker som söker splittring för att kunna driva sin egen personliga agenda. 

Såg sina vänner mördas

Loparimoi Peter Mourice var bara tio år när han flydde sitt land. Tillsammans var de 300 barn, alla i åldrarna 10–12, som gick till fots i flera dagar över gränsen till Uganda. Loparimoi Peter Mourice hade då tvingats se sina vänner mördas och kvinnor och barn våldtas. Hans pappa dog. 

– Många av oss som flydde hade gått i skola och förstod att utbildning kan leda till något gott. Vi ville vidare. Men vi visste ingenting om vad som väntade när vi kom fram. Skulle det ens finnas någon som kunde hjälpa oss?

Det gjorde det. Loparimoi Peter Mourice och de andra barnen fick hjälp av FN:s flyktingmottagande. 

Terrorn under flykten

Men också i Uganda var villkoren svåra. Flera av hans vänner dödades av motståndsarmén. 

– De terroriserade befolkningen. Om du reser till Uganda i dag kan du se människor med bortskurna läppar eller öron. Det är spår efter terrorn.

Loparimoi Peter Mourice berättar om hur soldater en natt stormade byn där han bodde. De tillfångatog en klasskamrat och en av hans vänner. Loparimoi Peter Mourice hade snabbt hunnit klättra upp i ett mangoträd där han satt gömd och klarade sig, skyddad av de omgivande bananplantagen.

Trots erfarenheterna från flykt och våld lyckades Loparimoi Peter Mourice genomföra sina studier. Först utbildade han sig till lärare. Tack vare stipendier fick han möjlighet att studera statsvetenskap vid Makerere University i Kampala. I dag är han 32 år och pappa till tre barn.

Kyrkornas roll i Sydsudan

Tro och religion spelar en stor roll i Sydsudan, berättar han och förklarar att kyrkorna har en mycket stark position, inte minst när det kommer till arbetet för fred.

– Kyrkorna har en nyckelroll. Det beror på att de förankrar sitt arbete i Bibeln. Gud uppmanar människan att bli fridsam. 

En majoritet av de initiativ och projekt som är framgångsrika leds av kyrkliga aktörer, säger Loparimoi Peter Mourice. 

Kyrkan åtnjuter också stort förtroende från folket, menar han.

– Kyrkan ingjuter hopp i människor, som i relation till de sekulära organisationerna ofta känner sig hjälplösa.

Kyrkorna skapar förtroende

Loparimoi Peter Mourice beskriver tillfället för ett par år sen, då en sekulär organisation samlade aktörer till fredsmöte utan att bjuda in kyrkorna. Eftersom de sekulära organisationerna ses som en förlängning av regeringen möttes arrangemanget av misstänksamhet. 

– Kyrkorna ses som den förtroendeskapande aktören när det gäller att koordinera och skapa försoning mellan grupper som är i konflikt.

Hur är det då med den starka ­patriarkala normen, som varit en del av den bärande kulturen i generationer. Är den möjlig att påverka?

Jodå, menar Loparimoi Peter Mourice, och berättar om ett kyrkligt finansierat projekt kallat Nexus, initierat 2019 och som bland annat hade frågor om ”male dominance” i fokus. Kvinnor och män sammanfördes i gruppdiskussioner.

Lokalsamhällets ledare medverkare. Man arrangerade även ett möte i parlamentet. 

– Sen utmanade vi de äldre männen att diskutera på vilka grunder de ser sina döttrar och fruar som underlägsna. Diskussionen pågick länge och spred sig. Efter det har vi sett flera positiva förändringar, där kvinnor ges chansen att vara förebilder i samhället.

Tanken om jämlikhet sprider sig

I dag finns kvinnliga sjukvårdare och hälsoarbetare i Sydsudan. Kvinnor gör entré i parlamentet och i skolorna, som lärare.
Tanken om jämlikhet sprider sig, säger Loparimoi Peter Mourice.

– Vi ser hur den negativa attityden börjar förändras och hur föräldrar till exempel skickar även sina döttrar till skolan. Många upptäcker att de burit på nedärvda tankegods om att en kvinnas plats är i köket, och säger att de vill ändra på det.

Även lokala ledare stödjer utvecklingen. Åtminstone på flera håll, förklarar Loparimoi Peter Mourice. 

Fortfarande finns distrikt dit man inte når med projekt och förändringsarbete, ofta på grund av bristande finansiering.

Vad tror du om framtiden för Sydsudan?

– Har freden någon chans i Sydsudan? Det är den fråga som många fortfarande ställer sig. Landet har ännu ingen permanent konstitution och den som finns har många luckor. Om man frågar de unga i Sydsudan säger de att landets framtid bygger på att folkets vilja blir hörd och på att vi får ett ledarskap och en president som inte har någon koppling till militären.