Här är kraven som ställs på vår nästa ärkebiskop

När Stephanus av Alvastra tillträdde år 1164 som Sveriges förste ärkebiskop var det i en tid där den katolska kyrkan var samhällets centrum, källan till tro, bildning och etik.

Biskop nummer 71 kommer aldrig att få uppleva den världen. Det handlar inte bara om att Stephanus aldrig behövde grubbla över om han var relevant på Tiktok, kyrkans förankring i befolkningen har eroderat betänkligt. Om den nuvarande trenden fortsätter kommer en majoritet av svenskarna inte längre vara medlemmar i Svenska kyrkan år 2024, något som annars varit en självklarhet sedan århundraden. Och även om Svenska kyrkan fortfarande har en viktig plats i mångas liv, inte minst vid dop, bröllop och begravning, är det inte alls säkert att de vill lyssna på vad en ärkebiskop har att säga.

Pernilla Petrelius Karlberg, forskare vid Handelshögskolan, arbetar med att hjälpa ledare att möta dagens utmaningar. Hon beskriver pressen på ledare som större än någonsin, det är som om det krävs supermänniskor i täten för företag och organisationer.

– Det har tillkommit väldigt många uppgifter och förväntningar, men nästan inga har tagits bort, säger hon.

Ett område som var okänt för bara 30 år sedan är förstås sociala medier. En ledare ska vara synlig där, både för att påverka samhället och för att entusiasmera medarbetare. Ett företag kan anställa kommunikatörer som utför huvuddelen av det arbetet, men det kan ske på bekostnad av autenticiteten. Den kan inte ärkebiskopen riskera.

– För en kyrklig ledare blir detta ytterligare ett krav, att göra sig tillgänglig för målgruppen troende, säger hon.

Bör synas på sociala medier

Men hur ska då ärkebiskopen lyckas med att göra sin röst hörd? En gammal sanning är att den som ska göra avtryck måste ta plats och sticka ut, gärna med ett budskap som skapar starka känslor. Men den erfarna mediestrategen Brit Stakston menar att det finns en annan ingång. Hon tror att kyrkan kan höras utan att skrika högst.

– Jag tror inte att man ska underskatta lågmäldhet. Kyrkan kan vara en röst och en arena för det resonerande, där målet inte alltid måste vara svartvit kommunikation. Jag tror att en äkta vilja att möta varandra och kommunicera har framtiden för sig, säger hon.

Men det ställer också stora krav på den som kommunicerar, speciellt när det kan komma kritiska eller till och med hatiska motreaktioner.

– Ibland avkrävs det väldigt snabba svar i digital kommunikation. Jag tror tålamod är en viktig egenskap i den ledarrollen, speciellt om man kommunicerar med en person som man inte upplever förstår en. Och så är tonen och tilltalet centrala, säger hon.

Kritik mot politik

Fredrik Sidenvall, som är präst och kyrkomötesledamot för Frimodig kyrka, har också en förväntan på den nya ärkebiskopens kommunikationsförmåga. Han efterlyser någon som når längre i sin kommunikation än bara till akademiker och journalister, en folklig ärkebiskop som med ett varmhjärtat ledarskap kan bjuda in till kristen tro.

– Vi kan inte ha ett ledarskap som framträder i ett harnesk för att delta i en akademisk-politisk strid. Det behövs någon som samlar, en autentisk människa med en kommunikativ förmåga som kan förmedla den kristna tron utan att det blir banalt, säger han.

En annan stor fråga för den blivande ärkebiskopen handlar om förhållandet till politiken. Antje Jackelén har under sin ämbetstid fått mycket uppskattning, men också hård kritik för det som uppfattats som partipolitiska utspel.

Den som söker ”Svenska kyrkan” på Twitter får inte enbart läsa hyllningar utan också kritik med innebörden att Svenska kyrkan blivit en vänsterrörelse. Många längtar tillbaka till en tid då kyrkan uppfattades som opolitisk.

Fredrik Sidenvall tycker att ärkebiskopen ska lita på den svenska demokratin och avstå från att göra inspel i politiska frågor som inte berör kyrkan eller kristen tro. I vissa lägen vill han dock se ställningstaganden, som när det handlar om att värna kristendomen i Sverige. Det gäller till exempel då partier lägger fram förslag om att förbjuda religiösa friskolor.

– I den frågan tycker jag att Antje gjort det bra, säger han.

Prästerna Annika Borg och Johanna Andersson har också kritiserat det som de ser som en politisering av Svenska kyrkan. De vill lösa detta, och flera andra problem som de lyfte fram i en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet, genom en omorganisation av ärkebiskopsämbetet.

I strid mot teologin

Fram till 1990 var biskopen i Uppsala också ärkebiskop, men därefter har stiftet två biskopar, varav en är ärkebiskop. Annika Borg och Johanna Andersson menar att: ”En återgång till den tidigare ärkebiskopsrollen, förankrad i stifts- och församlingsliv, skulle bromsa politiseringen och polariseringen. Det skulle återställa rimliga proportioner mellan de kyrkliga nivåernas positioner och minska utflödet av pengar.”

De pekar också på att ärkebiskopen i dag kan framstå som en ”riksbiskop”, som det självklara språkröret för hela Svenska kyrkan trots att ärkebiskopens mandat egentligen är begränsat. De anser att kommunikatörer och administratörer på den nationella nivån hjälper till att bygga ärkebiskopens varumärke och profil, i strid med kyrkans teologiska grundidé.

Ragnar Persenius, tidigare biskop i Uppsala, och Karin Perers, centerpartist och ordförande i kyrkomötet, svarade på debattartikeln tillsammans. Ragnar Persenius tror inte det är möjligt att kombinera uppgiften som biskop i Uppsala med ärkebiskopsrollen.

– Det går inte tidsmässigt, och har inte gjort det sedan 1970-talet, säger han.

Karin Perers ser till exempel ekumeniken som ett område där ärkebiskopen måste kunna lägga mycket tid.

– Världen har förändrats mycket, hela vår tillvaro är internationell på ett annat sätt än bara för några årtionden sedan. Det gäller för hela Svenska kyrkan, men också för ärkebiskopen, att navigera när vårt eget land blir mer mångkulturellt och mer mångreligiöst. Det är viktigt att tillsammans med kyrkor och andra religiösa rörelser, som islam, ha en dialog som gör att vi tillsammans kan värna varje människas unika värde, säger hon.

Arbeta mer ekumeniskt

Kyrkohistorikern Klas Hansson tror även han att det ekumeniska arbetet kommer att bli viktigt för nästa ärkebiskop. I sin doktorsavhandling studerade han 1900-talets ärkebiskopar och fann tydliga utvecklingslinjer in i vår tid. Den första är att ärkebiskopens uppdrag blir att allt mer arbeta ekumeniskt.

– Alla ärkebiskopar har varit synnerligen aktiva inom Kyrkornas världsråd eller Lutherska världsförbundet. Det utgör en stor del av ärkebiskopens arbetsuppgifter, säger han.

Det andra är att samhällsutvecklingen lett fram till att det finns förväntningar på att en organisation har en tydlig företrädare. I Svenska kyrkan får därför ärkebiskopen en framträdande roll.

– Samhället ser inte ut som på 1800-talet. Utvecklingen har accentuerats genom mediernas starka koncentration på ledare, säger han.

Vad det gäller politiska uttalanden så menar Klas Hansson att 1900-talets biskopar också tog ställning. Han har studerat protokoll från biskopsmöten som visar att biskoparna redan då gärna sköt fram ärkebiskopen för att göra uttalanden i ibland kontroversiella samhällsfrågor.

– Och under statskyrkotiden så uttalade sig Svenska kyrkan också genom att man ofta var remissinstans, säger han.

– Det är klart att det alltid går att diskutera hur mycket en ärkebiskop ska uttala sig eller inte göra det. Men det utgår från kyrkans samhällsengagemang.

Bör fokusera på det andliga

Johan Sundeen, författare och idéhistoriker, är katolik men också en av Svenska kyrkans hårdaste kritiker i frågan om kyrkans vänstervridning. Han vill också se en ärkebiskop som fokuserar mer på församlingen och det andliga livet.

– Svenska kyrkan behöver en omställning från politiskt engagemang på central nivå till andligt liv med bas i församlingar och stift. Om det ska finnas en politisk agenda för en ny ärkebiskop så bör den handla om avpolitisering, om att befria Svenska kyrkan från den partipolitiska överrocken och att göra upp med det jag kallar inre politisering, säger han.

Socialdemokraten, statsvetaren och kyrkomötesledamoten Ulf Bjereld menar dock att den kritiken i stort är orättvis, och tror att det är kyrkans ställningstagande för fattiga och förtryckta som blandas ihop med vänsterpolitik. Ulf Bjereld förväntar sig att den nye ärkebiskopen vågar ta ställning samtidigt som han önskar sig en ledare som kan samla alla Svenska kyrkans medlemmar.

Är det inte väldigt svårt att vara en tydlig röst i samhällsdebatten och samtidigt få alla från vänsterpartister till sverigedemokrater att känna sig hemma i kyrkan?

– Jag tycker att Antje Jackelén gjort ett väldigt bra jobb, men ett skifte kan också innebära att det skapas nya förutsättningar för att bryta invanda mönster. Jag tror att en ledare genom sin integritet kan förmå att samla medlemmar, även om de i enskilda frågor kan tycka att kyrkan har fel.