"Ska kulturarvet leva måste lagen tolkas om"

– Vad som definieras som det kyrkliga kulturarvet, det har vi människor bestämt och den definitionen har kommit att handla om bevarande. Och så har vi system uppbyggda kring detta bevarande, säger Henrik Lindblad, doktor i konstvetenskap på en avhandling om det kyrkliga kulturarvet.

Men han tycker att fokus i stället ska ligga på användningen och utvecklingen av kulturarvet och av kyrkorna.

Hålla kulturarvet levande

Henrik Lindblad var en av arrangörerna av konferensen Kyrkliga kulturarvsmöten i Uppsala i början av oktober. Dess syfte var att skapa reflektion kring vad kyrkans kulturarv är och hur det kan hållas levande. Hälsinglands museum, huvudarrangör av konferensen, arbetar - som ett av få museer - redan på det sätt som Henrik Lindblad efterlyser.

Museet ser på det kyrkliga kulturarvet som något dynamiskt och levande, där antikvariernas roll är att även verka för att kulturarvet används och utvecklas. Det samarbetar även med forskare och konstnärer för att ge nya perspektiv på kulturarvet och för att utveckla arbetet med det. 

Behövs mer dynamik

– Detta är något som till exempel Riksantikvarieämbetet borde kunna inspireras av, säger Henrik Lindblad.

Den statliga myndighetens uppdrag är laguppfyllelse, men han tycker att Riksantikvarieämbetet har fastnat i den laguppfyllande rollen och rollen som tillsynsmyndighet.

Olika regeringar har skrivit propositioner om en mer dynamisk tolkning av vad kulturarvet är, men det anser Henrik Lindblad inte har trängt in i myndigheten.

– Jag menar att Riksantikvarieämbetets roll borde förändras, att myndigheten borde ändra sin syn på kulturarv och att den borde göra det tillsammans med kyrkan och länsstyrelserna.

Ifrågasatt begrepp

Själva begreppet kulturarv har ifrågasatts av kritiker för att det domineras av de professioner och experter som vårdar det kyrkliga kulturarvet. Medan de som faktiskt använder och skapar kulturarvet – församlingarna – har blivit undanskuffade.  

– Under konferensen ville vi vidga perspektivet och låta fler engagerade komma till tals. För att det ska ske tror jag att man dels måste arbeta mer aktivt med kulturarvet lokalt, dels att experterna måste släppa sitt tolkningsföreträde. 

Häxbränning och förföljelse

På konferensen talades det också om mörka kapitel i kyrkans historia, som förföljelser och avrättningar av påstådda häxor, processer som kyrkan ibland var drivande i. Men det mörka eller svåra kyrkliga kulturarvet förmedlas sällan.

– Värdena som lyfts fram är materiella föremål, som konstobjekt, det immateriella kulturarvet passar inte in, allra minst de mörka berättelserna. Men för att kunna använda kulturarvet som resurs är den mörka historien också viktig, menar jag, för att historiska misstag inte ska riskera att upprepas, säger Henrik Lindblad. 

Tycker du det är viktigt att ta hand om kyrkans kulturarv?

Marie Lav, Bromma, 56 år.

– Ja, det är jätteviktigt! Kyrkor är en plats för kontemplation och en samlingsplats i svåra stunder eller olika skeenden i livet. Det behövs pengar och stöd till Svenska kyrkan för att visa andra vikten av det som Svenska kyrkan gör. Jag gick ur Svenska kyrkan för ett par år sedan, men så gick jag med efter bara ett år igen för att jag kände hur viktigt arbete kyrkan gör, och det vill jag bidra till.

Jenny Flink, Uppsala, 47 år.

– Jag är inte medlem i Svenska kyrkan. Men jag tycker det är viktigt att ta hand om kulturarvet just på grund av att det är vårt kulturarv. 

Lennard Mooij, Uppsala,40 år.

– Jag har inte tänkt så mycket på det, men jo, det tycker jag. Jag är från Nederländerna och där är många kyrkobyggnader ombyggda till bland annat lägenheter. Jag tror att kyrkor byggdes på viktiga ställen och att det nu visar vad som är eller har varit en viktig plats i ett samhälle. Vissa kyrkor visar med hur människan levt historiskt än religiöst och det är viktigt att visa.