Jan-Eric Norman har i flera medier berättat om hur han mötte Rickard Andersson i Olaus Petri kyrka i Örebro. Han är ideell kyrkguide och han tror att han första gången såg Rickard Andersson i kyrkan i våras. Sedan blev det en person han lade märke till under sommaren och hösten.
– Han satt ofta där i kyrkan när jag kom. Jag tror egentligen inte han var ute efter mig, utan det var nog en slump. Sen brukade han gå efter max 20 minuter, säger han till Kyrkans Tidning.
Försökte vara vänlig
Som kyrkguide försöker han att ta kontakt med människor som söker sig till kyrkan. Det var dock omöjligt att nå fram till Rickard Andersson, enligt Jan-Eric Norman. Han svarade inte på tilltal, han verkade inte ens reagera. Vid flera tillfällen hade han med sig ett gitarrfodral in i kyrkan, och Jan-Eric Norman är i dag övertygad om att det åtminstone vid ett tillfälle innehöll vapen.
– Jag har tänkt mycket på vad som kunde ha hänt om jag gått på honom mer, om jag hade satt mig ner bredvid honom så han blev irriterad. Skulle jag då ha blivit det första offret?
Det var något med blicken, med ögonen, som etsat sig fast. Jan-Eric Norman slutade att vända ryggen till mot Rickard Andersson efter ett tag.
– Jag brukar gå runt i kyrkan och förbereda guidningen. När jag gick vid högaltaret så kände jag hans blick i ryggen, som ispikar. Till slut vände jag inte ryggen till, för jag ville hålla koll på honom.
Han kallar sig efterrädd
Han har myntat begreppet ”efterrädd” för att beskriva hur han känt sig efter masskjutningen på Risbergska skolan.
– Jag har mått dåligt, för det här har legat över mig. I vanliga fall är jag duktig på att släppa saker, men det har inte gått.
Han ska nu gå i samtalsterapi för att hantera oron, och han vet inte när han kommer att återgå som kyrkguide.
– Jag ska se vad terapin ger, om jag kan hitta tillbaka till styrkan och glädjen.
Önskar bättre säkerhet
Händelsen har också aktualiserat frågan om säkerhet. Han hade redan innan morden tyckt att det var obehagligt att arbeta ensam i kyrkan.
– Om det hänt något så har jag ett larm, men det är ganska många handgrepp som måste göras innan det går att larma. Det känns inte alls tryggt, säger han.
