Eivind Claesson är antikvarie på länsstyrelsen Västra Götaland, och har handlagt ärendet med gravstenarna i Tidaholm. Han anser också att det är bekymmersamt att ingen övergripande lag för hur detta ska hanteras finns.
- Vi har ett tiotal domar från de senaste åren att förhålla oss till från, men ingen dom från högre instans - inget från Högsta förvaltningsdomstolen. Så något prejudikat för en lagtolkning finns inte, vilket gör läget oklart.
Hur har ni resonerat i just Tidaholmsfallet?
- Varje enskilt ärende är unikt och ser olika ut. Men vi har tolkat kulturmiljölagen, hört hur Riksantikvarieämbetet argumenterar samt sett på tidigare fall. I Tidaholm handlar det om ett större antal gravstenar som pastoratet ansökt om att få ta bort. Vi har kommit fram till att det kommer att märkas och synas.
Om ärendet prövas i Högsta förvaltningsdomstolen och en ny tolkning av lagen kan börja tillämpas, kan det ändå komma att innebära att man hanterar frågan lite olika på olika platser i landet, säger Eivind Claesson.
- Samma gäller då, att varje ärende är unikt och tillämpningen av lagen kan aldrig bli exakt samma över hela landet. Men länsstyrelserna eftersträvar att hantera det så lika som möjligt.
Men som det ser ut nu får länsstyrelserna runt om i landet se till de tidigare domarna.
- Vi gör så gott vi kan utifrån hur man hanterat det i Skåne och Västra Götaland där vi har ett antal domar från.
- Detta är ganska nytt för oss. Kyrkogårdar började se över gravstenarna efter den tragiska olyckan för tolv år sedan, vilket lett till att kyrkogårdar nästan utarmats av gravstenar på vissa platser.
Stenarna kan tas bort
I några fall har länsstyrelsen dock fattat beslutet att stenar ska kunna tas bort.
- Det har då rört sig om ett fåtal gravstenar som gravrättsinnehavarna uttryckligen sagt att de inte vill ska stå kvar. När det gäller Tidaholm rör det sig om många stenar och jag tror inte att pastoratet fått besked av de tidigare gravrättsinnehavarna att de vill att varje gravsten ska tas bort.
Men om pastoratet hade det skriftligt från samtliga innehavare - skulle det då kunna bli ett annat beslut?
- Vi skulle nog göra en annan bedömning om det tydligt framgår att gravrättsinnehavarna inte vill att stenarna ska stå kvar. Då tror på det pastoratet säger och söker inte upp varje enskild innehavare.
Men Eivind Claesson har fler argument för att låta gravstenar stå kvar.
- Vi har fått ett större släktforskningsintresse i landet, många människor söker upp gamla släktingars gravar på kyrkogårdar, och vi ser därför ett värde i att ha kvar gamla gravstenar. Vi propagerar för att man ska vända på stenar för att dels kunna återanvända dem, dels kunna behålla historiska värden. Vissa kyrkogårdar arbetar redan på detta sätt vilket ger platsen fler årsringar och så att säga en “levande kyrkogård”.
