Martin Lönnebo förd till den sista vilan

Stiftets nuvarande biskop Marika Markovits var celebrant.

Griftetalet och överlåtelsen hölls av Martin Lönnebos son, prästen och författaren Mattias Lönnebo.

"Pappa var helhjärtat engagerad"

Han återknöt till den tillit som hans far kände till Gud och hans skyddsänglar, en förtröstan att allt ordnar sig. Mattias Lönnebo nämnde den viktiga händelsen för hans far, när Martin Lönnebo och flera med honom höll på att gå under när de gått vilse i öknen i Egypten under en vandring mellan två kloster.

- Då om någonsin förstod han att relationen till medmänniskor och till Gud är det som räknas när det kommer till kritan.

Martin Lönnebos omsorg om jorden och miljön engagerade honom in i det sista. Även om han var en mystiker så var han samtidigt fast förankrad i verkligheten och såg det som nödvändigt att vetenskap och tro måste verka sida vid sida och inte på något sätt var oförenliga storheter.

- Pappa var helhjärtat engagerad i att försöka överbrygga vår bristande mognad som art som människor med vår alltmer ökande makt, sa Mattias Lönnebo.

- Som avslutning vill jag upprepa det som min farfar, alltså Martins far, sa till Martin i slutet av sin levnad. ”Kom ihåg pojk: Allt är nåd.” Och det tror jag hade varit pappas ord till oss här idag.

Frälsarkransens betydelse tydlig i mässan

Martin Lönnebo var vida känd långt utanför de vanliga kyrkliga kretsarna, vilket avspeglades i den välfyllda domkyrkan där begravningsgudstjänsten hölls.

Hans skapelse Frälsarkransen, en modern form av radband, används såväl inom som utanför kyrkliga sammanhang. Dess betydelse tydliggjordes också under mässan, som till stor del var utformad utifrån innehållet i olika verk och texter med anknytning till Frälsarkransen.

Via Sacra är en 180 meter lång meditationsvandring inom domkyrkan som skapades 2015 till 20-årsjubileet av Frälsarkransens tillblivelse. I domkyrkans golv finns Frälsarkransens 18 pärlor nedsänkta och belysta i glasgkuber, och till varje pärla så skrev Martin Lönnebo en meditationstext.

Till invigningen av Via Sacra skapade den tidigare domkyrkoorganisten Lars Åberg ett körverk, och ur detta så framfördes tre av körstyckena under gudstjänsten av domkyrkans kammarkör.

Martin Lönnebo begravdes på Centrala griftegården

Ända till slutet arbetade Martin Lönnebo med manuset till en andaktsbok som är tänkt att kunna användas av lekmän som vill skapa gudstjänster och andakter med ett folkligt tilltal utifrån Frälsarkransens tankar. Han samarbetade med domkyrkomusiker Helena Ritzén, som tonsatt psalmer och sånger som ingår i den kommande boken. Tre av dessa sånger framfördes också under gudstjänsten, både i form av solosång och som församlingssång.

Texten i Nattens pärlas sång sammanfattar på ett fint sätt begravningsgudstjänsten.

”Frukta ej den svarta porten. När den öppnas ser du den vita pärlan, hoppets pärla, livets pärla. Mörkret är ej mörkt för ljuset. Gå med tröst till dem som ängslas.”

Martin Lönnebo begravdes på Centrala griftegården i Linköping. Gravsättningen skedde i kretsen av familj och närmast anhöriga, i direkt anslutning till begravningsmässan.