Nationell minnesgudstjänst 20 år efter tsunamikatastrofen

Gudstjänsten ska hållas i Uppsala Domkyrka. Foto: Marcus Gustafsson, Christine Olsson/TT

En nationell minnesgudstjänst för offren i tsunamikatastrofen för 20 år sedan hålls i Uppsala domkyrka 26 december. 

230 000 dog och fler än tre miljoner skadades av jordbävningen och flodvågorna som slog till mot öar och fastland runt den indiska oceanen på annandagen 2004. 543 svenskar fanns bland de omkomna. 

Gudstjänsten, som direktsänds i TV,  leds av ärkebiskop Martin Modéus. Talman Andreas Norlén och statsminister Ulf Kristersson medverkar. Under gudstjänsten tänds ljus för tsunamins offer. Sång och musik framförs av Uppsala katedralsångare. Anhöriga och berörda hälsas välkomna. Bland särskilt inbjudna gäster finns diplomater, politiker, ekumeniska gäster och personal inom försvar och myndigheter.

Initiativ av kungaparet

— Vi samlas för att hedra minnet av dem som gick förlorade i tsunamikatastrofen och för att ge utrymme åt saknad, sorg och hopp. Gudstjänsten är en plats där vi får göra detta tillsammans, säger ärkebiskop Martin Modéus i ett pressmeddelande. 

Gudstjänsten, som hålls på initiativ av kungen och drottningen, är öppen för alla.

”Vi välkomnar dig att dela denna stund av gemenskap och minne.”

Fakta: Minnesgudstjänsten är öppen för alla

Datum: 26 december 2024 

Tid: 16.00 (platserna ska vara intagna klockan 15.50) 

Plats: Uppsala domkyrka

Fakta: Tsunamin i sydöstra Asien 2004

Den 26 december 2004 inträffade den tredje kraftigaste jordbävningen på 100 år som mätte 9,0 på richterskalan, i havet utanför den indonesiska ön Sumatra, i indiska oceanen.

Ungefär 230 000 människor dog av jordbävningen och tsunamivågorna.

1500 svenskar skadades och 543 dog av tsunamin. Av länderna utanför Asien var det bara Tyskland som förlorade lika många medborgare som Sverige.

Källa: Krisinformation

Prenumerera på Nyhetsbrev

Gunnar Höistad
Vi var i Khao Lak när vågen kom och vi överlevde mirakulöst. Fysiskt oskadda och utan tillhörigheter men skakade djupt in i själen kom vi hem igen. Och livet blev aldrig som det var innan. Fortfarande efter 20(!) år sitter ärren i. Tiden läker alla sår sägs det, men ärren är kvar för alltid. Jag var med i kören i Domkyrkan på minnesceremonin som hölls bara några dagar efter. Vi sjöng bl.a Lacrimosa ur Mozarts Reqiuem. Det är mitt körsångarlivs starkaste minne. Det var inte alldeles lätt att sjunga… Så här 20 år senare är fortfarande ordet tacksamhet det som lever kvar. Det finns ingen menig med en katastrof, men man kan hitta en mening ur den.
BGOL
Fint initiativ av kungaparet. Men blev inte gudstjänst lite väl "gubbtung" med tre manliga talare, manlig solist, organist och körledare - och dessutom en ovanlig tung och svår sångrepertoar? Till nästa minnesceremoni skulle det vara fint med någon kvinnlig solist, varför inte Carola eller Laleh?