Nej, det är för tidigt att avslöja plats och verksamhetsplaner. Men Olle Carlsson har kommit långt med sitt arbete att skapa en andlig, kulturell och social plats för att möta människors längtan.
Från början var det tänkt att förnyelsen skulle bli inomkyrklig, inom ramen för Katarina församling, men efter några månaders arbete som tjänstledig för projekt Kontempel Katarina beslutade sig Olle Carlsson och kyrkorådet att gå skilda vägar.
Församlingen ville inte satsa och Olle Carlsson längtade efter en frihet att få skapa och växa utanför Svenska kyrkans organisation. Men Olle Carlsson betonar att han och kyrkorådet skiljs som goda vänner. Det var många år sedan relationerna med kyrkorådet förbättrades, säger han.
– Så småningom kommer jag att börja gå i Katarinamässan och jag hoppas att det finns människor härifrån som vill vara med även i Kontempels lekmannarörelse. Men jag ville aldrig bli någon vålnad eller senior advisor i församlingen.
– Nu har Camilla Lif tagit över och det känns rätt i tiden att lämna. Katarinamässan bär sig själv, jag behövs inte längre, säger Olle Carlsson och tittar ut från fönstret i sin kyrkoherdebostad mot Katarina kyrka. Här, högst upp i kyrkans grannhus, har kyrkoherdarna i Katarina bott sedan 30-talet.
– Jag stänger heller inga dörrar till framtida samarbete med någon församling. Det här ska vara en inspiration och en glädje för Svenska kyrkan.
Snart kommer han att flytta till en ny bostad på Söder, men han kommer ändå att kunna höra kyrkklockorna i både Allhelgonakyrkan och Katarina kyrka.
Om några timmar har han styrelsemöte i föreningen som bildades i oktober och som är organisationsform bakom den nya verksamheten Kontempel. Styrelsen består förutom av honom själv av Joachim Berner, tidigare chefredaktör nu entreprenör och investerare, Gerhard Bley, vd för Kavli, och Anna Takanen, tidigare teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern, alla tre engagerade i Katarinamässan.
– Jag kommer inte att ta med mig en samling anställda till Kontempel, däremot hoppas jag på en stark lekmannarörelse som vill växa i det nya. Det är svårt att förnya formerna inom Svenska kyrkan och jag längtar efter en sorts förnyelserörelse av missionsföreningsmodell, med det bästa som bland annat finns i lekmannarörelsen – sånt som kan ha svårt att få plats i Svenska kyrkans strukturer.
Olle Carlsson lyfter vikten av att låta sig inspireras av och inspirera många olika delar av samhället. Den beröringsskräck som en del svenskkyrkliga har gentemot exempelvis näringslivet har han svårt att förstå.
– Den här nya ideella föreningen med en styrelse som samlar olika kompetenser är buren av samma engagemang för andlig förnyelse. Vi ska bygga något nytt tillsammans och det stöd jag fått utifrån av människor med andra bakgrunder har varit mycket viktigt.
Med sig i det nya har Olle Carlsson sin fru och arbetskamrat Fotini Carlsson, journalist och kommunikatör i Katarina församling, som också tar språnget från församlingen. Programmet med Livsstegen, som dock Katarina församling får fortsätta arbeta med, tar de med sig in i Kontempel.
Tanken på att lämna sitt arbete som kyrkoherde kom till Olle Carlsson i våras, då han började diskutera med ledningsgruppen och så småningom kyrkorådet om sin egen väg framåt.
Han skrev en bok som nyligen kom ut och som summerade hans liv fram till i dag, som 64-åring med 25 år som präst i Katarina församling. Han hade kommit så långt med församlingen som han kunde, tyckte han. Hur skulle hans egen längtan efter förnyelse kunna omsättas i något nytt?
– Tankarna på att lämna kom snabbare genom diskussionerna om sammanläggning av församlingar här på Söder. Hur skulle Katarinamässan kunna räddas i det nya? Det var bland annat så tanken på en förnyelserörelse började växa fram.
Idén om Katarina kontempel växte, med det som Olle Carlsson ser som Svenska kyrkans kärna, upprätta, läka, förkunna evangelium, ingjuta hopp och livsmod, skapa sammanhang.
– Nu får idén växa friare, som enbart Kontempel, en blandning av behandlingshem, kloster och fri teatergrupp. Svenska kyrkan har så många fina beslutsprocesser men ibland kan de stå i vägen för förnyelse. Det är lätt att vi är till för vår egen skull. Vi måste våga tänka nytt. Och nu har jag tid, kraft och frihet att kunna göra det.
