Partipolitik eller försvar av människovärdet?

SKR:s generalsekreterare Karin Wiborn anser att kyrkorna absolut ska uttala sig i politiska frågor, framför allt de som har med människovärde att göra. Bilden från en demonstration mot förfölj

För Sveriges kristna råd är det självklart att göra uttalanden när man anser att människovärdet är hotat. Men SKR får också hård kritik för att ”göra partipolitik” av migrationsfrågor.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Taggar:

SKR Biskop
SKR:s generalsekreterare Karin Wiborn anser att kyrkorna absolut ska uttala sig i politiska frågor, framför allt de som har med människovärde att göra. Bilden från en demonstration mot förfölj

Reaktionerna följer nästan alltid samma mönster: människor inom vänstern samt mer socialliberala nickar instämmande medan sverigedemokrater gnisslar tänderna.

— Säger vi något så får vi kritik. Men kritik är inte något som ska avhålla oss från att uttala oss. Det är en del av påverkansarbetet, säger Karin Wiborn, SKR:s generalsekretare.

Karin Wiborn tycker inte att kyrkan ska skygga för politiska frågor. Hon pekar på de många profeter under Gamla testamentets tid som försvarade utsatta människor och kritiserade de mäktiga. Jesus gjorde själv samma sak.

Men när ska kyrkorna reagera på orättvisor? Enligt Karin Wiborn agerar SKR när kyrkorna upplever att människovärdet är hotat, som när flyktingpolitiken stramas åt. Hon erkänner samtidigt att det finns ett visst mått av subjektivitet i bedömningarna. Somliga kristna tycker att människovärdet hotas när foster aborteras, andra att brister i socialförsäkringen borde väcka kyrkans protester. Men i sådana frågor är SKR tyst.

— Vi gör bara uttalanden när vi är överens inom styrelsen, säger hon.

Enligt Karin Wiborn föds inte idén till ett uttalande i styrelsen utan i församlingarna. Det är på lokal nivå som församlingsmedlemmar möter problem, till exempel vad gäller asylsökandes situation, och när de vänder sig till sina samfundsledningar så väcks en förväntan på SKR att agera.

Karin Wiborn anser inte att markeringarna är partipolitiska. Det är inte alla som tycker att den gränsen mellan politik och partipolitik går att upprätthålla, men hon menar att SKR följer en viktig princip.

— Det skulle vara partipolitik om vi slog följe med ett parti, men det gör vi ju inte. Sedan kan det ju hända att vårt förhållningssätt stämmer bättre överens med ett parti än med ett annat, säger hon.

Men att ni gör flest utspel vad gäller migration, stödjer ni inte på det sättet mer de partier som är vänster eller liberala?

— Nej, så tänker inte jag. Vi reflekterar inte över det på det sättet.

Borde ni inte göra det?

— Nej, jag vägrar acceptera att vi som kyrkor skulle gå in under en höger-vänster-skala. Det skulle inte fungera om vi skulle tänka att nu gör vi ett sådant utspel, då måste vi sedan balansera det med ett annat.

Men kan det inte få till följd att vissa, som till exempel sympatiserar med Sverigedemokraterna, känner sig bortstötta?

— Det kan jag förstå och det är också något som jag hör. Jag begriper ju att nu när SD är så stort så är många av dem också med i kyrkan. Jag förstår att inte varje kristen tycker som Sveriges kristna råd. Men SKR:s unika mandat är ju att vi har företrädarna för kyrkorna i styrelsen, de som har rätt att tala för sitt samfund. Och de måste göra den bedömningen och ta samtalen i sina samfund med de som tycker annorlunda, säger hon.

Tycker du att kristen tro är mer vänster än höger?

— Som enskild kristen kan jag ju ha synpunkter på det. Men när SKR gör ett övervägande så finns inte det i tanken. Vi ser något i systemet som är fel och så reagerar vi på det, säger hon.

Det skulle vara partipolitik om vi slog följe med ett parti, men det gör vi ju inte. Karin Wiborn, generalsekreterare i Sveriges kristna råd

Under och efter flyktingkrisen 2015 har SKR:s utspel berört hur regering och riksdag bör agera i enskilda frågor, men också ett mer principiellt plan, att politiken alltid ska vara human. SKR har aldrig stöttat några åtgärder som skulle minska flyktingströmmarna till Sverige.

Var regelverket bra före åtstramningen under flyktingkrisen?

— Det har alltid funnits problem ur vårt perspektiv att se, som att handläggningen tagit för lång tid, eller utvisningar som skett på tveksamma grunder. Men det klart att det skedde en försämring 2016.

Är det rimligt att kyrkan kräver att Sverige har en generös invandringspolitik när det i slutändan är många andra medborgare som får betala priset för den?

— Min tanke är inte att vi ska öppna gränserna helt, utan att varje människa som söker asyl ska bli humant behandlad. Utgångspunkten för mig är: Hur skulle jag själv vilja bli behandlad om jag tvingades att fly från mitt land? Det är ett slags universell tanke om att vi människor angår varandra. Men det klart att om min utgångspunkt i stället är att jag som bor här i Sverige ska skydda mitt så blir det en annan logik, säger hon.

Frågan om hur välfärdssystemen klarar invandringen har hamnat alltmer i fokus. Många av de kommuner som under 2015 och 2016 tog emot många invandrare fruktar nu att de statliga bidragen ska minska, samtidigt som många av flyktingarna fortfarande är arbetslösa.

— Det är klart att det kan bli problem, men invandringen är också en tillgång. Det blir ett större behov av välfärd, men de som kom kan också bidra med mer välfärd. Men det kräver politiska svar som inte är möjliga för kyrkan att ge.

Men både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har ju i mycket misslyckats med integrationen?

— Vi har inte fokuserat på att ge ett gott välkomnande utan på att stänga gränserna. Genom att vi inte satsat på ett bra välkomnande så har det blivit svårare för flyktingar att etablera sig, säger Karin Wiborn.

Under det så kallade Juluppropet ställde kyrkorna gemensamt en rad krav på behandlingen av flyktingar. En punkt var att inga människor på flykt skulle hindras från att nå Europa. I skriften ”Detta vill vi! – Kyrkorna och migrationsfrågorna” vänder man sig också mot att flyktingar får ta stora risker och lever i misär för att ta sig hit. SKR kräver fler lagliga vägar till Europa.

Det finns ju ingenting som talar för att länderna i EU kan komma överens om att ta emot och fördela flyktingar mellan sig?

— Det skulle ändå kunna vara klok sak att göra. Vi kan säga som kyrkor att vi tycker att det vore bra, säger Karin Wiborn.