KAE föreslås bli 490 miljoner per år under åren 2025-2027.
– Förstärkningen ska bidra till det ökade behovet av vård och underhåll, men också för att hålla kyrkobyggnader öppna. Det är av stor betydelse för vården och bevarandet av det kyrkliga kulturarvet, sa kulturminister Parisa Liljestrand vid en presskonferens i Rosenbad.
"En besvikelse"
Svenska kyrkan riktar kritik mot regeringens besked:
– Det är visserligen ett tillskott, men det motsvarar långtifrån det Svenska kyrkan har bedömt vara rimligt och nödvändigt, säger ärkebiskop Martin Modéus i ett pressmeddelande.
– Behoven är stora när det gäller att hålla landets nära 3 000 lagskyddade kyrkobyggnader i ett bra skick. Dagens besked är förvånande och visar att regeringen tyvärr inte fullt ut har tagit till sig av de tydliga signalerna från landets församlingar, säger han.
Mindre höjning än önskat
Den kyrkoantikvariska ersättningen, KAE, är en ersättning som Svenska kyrkan får av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena.
Den kyrkoantikvariska ersättningen har legat på samma nivå sedan 2009, alltså 460 miljoner kronor. Den summan bygger Statskontorets utredning från början av 1990-talet.
I nivå med 2002
Om den kyrkoantikvariska ersättningen hade ökat i takt med konsumentprisindex, vilket Svenska kyrkan föreslår, skulle den motsvara drygt 740 miljoner kronor år 2024.
De 490 miljoner som regeringen nu föreslår är den nivå den kyrkoantikvariska ersättningen skulle ligga på 2002 om ersättningen följde konsumentprisindex.
Staten har därmed i praktiken minskat ersättningen successivt. I år är den värd 300 miljoner kronor mindre jämfört med 1996 och 200 miljoner kronor mindre jämfört med 2009 års prisvärde.
Varför är statens ansvar för det kyrkliga kulturarvet mindre i dag jämfört med så som det bedömdes av Statskontoret på 1990-talet?
– Statens ansvar kvarstår naturligtvis. Men det den här regeringen gör är att visa på att vi också tar det ansvaret på allvar. Det här är den första höjningen av den kyrkoantikvariska ersättningen på 15 år. Det tänker jag ändå är en tydlig signal om att det här är något som regeringen prioriterar och som vi också ser till att tillföra medel till, vilket tidigare regeringar inte har gjort, säger Parisa Liljestrand.
Hur kom ni fram till att höjningen skulle bli just 30 miljoner?
– En statsbudget är inte obegränsad, säger Parisa Liljestrand.
– Skulle vi räkna upp allt enligt förväntade kostnadsökningar, då skulle jag tro att skattebetalarna i detta land skulle känna sig fruktansvärt lurade ärligt talat.
Lägre kostnad för medlemmar
Svenska kyrkan har sedan 2009 gått in med lika mycket pengar som staten varje år för vården av det kyrkliga kulturarvet: alltså 460 miljoner.
I kronor och ören har kostnaden ökat i takt med medlemstappet. Men i och med inflationen betalar en kyrkomedlem värdemässigt mindre i dag jämfört med 2009: motsvarande 62 kronor per år i 2009 års penningvärde.
Svenska kyrkan menar att den kyrkoantikvariska ersättningen har urholkats under lång tid och att detta äventyrar ansvaret för det kyrkliga kulturarvet.
När är smärtgränsen nådd?
– Smärtgränsen är nådd. Vi ser vissa tecken på det redan nu, men också att det kan bli värre i framtiden. Det skjuts årligen upp angelägna åtgärder som kan bli kostsamma när de väl görs, säger Markus Dahlberg, enhetschef för kulturarvsstöd i Svenska kyrkan.
Han nämnder bland annat bristande underhåll i stora och komplexa kyrkobyggnader som dom- och klosterkyrkor, men också i nygotiska kyrkor från sent 1800-tal.
Bättre träffsäkerhet
Finns det något Svenska kyrkan kan göra? Finns det skäl att se över det kyrkliga kulturarvet och prioritera på nya sätt?
– Svenska kyrkan har intensifierat sitt arbete med att effektivisera förvaltningen, men också att göra fördelningen av den kyrkoantikvariska ersättningen mer träffsäker, säger Markus Dahlberg.
