Så påverkas gudstjänsten av att flytta ut på nätet

Seminariet med rubriken ”Teologi för gudstjänst i det digitala rummet” utspelade sig lämpligt nog i det digitala mötesverktyget Zoom. Huvudtalare var Frida Mannerfelt, präst och doktorand i praktisk teologi vid Enskilda högskolan.

Efter hennes uppmärksammade essä i Kyrkans Tidning före påsk där hon diskuterade nattvard online, har många kontaktat henne.  
– Människor har hört av sig och velat veta mer. Andra präster har sagt att ”jag är ensam här om att tycka att det digitala är spännande” och varit glada över att hitta någon att prata med, säger Frida Mannerfelt.

Bland dem som hörde av sig fanns webbinariets arrangörer Pär Parbring och Jan Eckerdal, stiftsadjunkter i Luleå respektive Strängnäs.

Frida Mannerfelt talade i föredraget bland annat om att man i Svenska kyrkan gärna ”drar fram en gnosticistisk varningstriangel”. Hon menar att man är rädd för att kyrkan genom de digitala gudstjänsterna vänder sig bort från det fysiska. Att kroppsligheten, som Gud bejakar genom att födas in i världen, nedvärderas.

Den rädslan tycker hon är överdriven:

– Vi använder våra kroppar även för att vara i det digitala rummet. Fingrar och stämband. Vi gråter och skrattar. Det är fysiskt men på ett annat sätt.

Den fysiska, lokala huvudgudstjänsten med nattvard är ryggraden i Svenska kyrkan. Men det betyder inte att det digitala rummet är fel, menar Frida Mannerfelt.

– Det digitala rummet är en gråzon. Därför behöver man i digital teologi arbeta med paradoxer: Det är inte antingen kropp eller inte kropp. Man är där och samtidigt är man det inte.

Här finns en koppling till tiden mellan Kristi himmelsfärd och pingst. En hel del färska predikningar som Frida Mannerfelt tagit del av har fokuserat just på detta, att denna del av kyrkoåret har likheter med undantagstillståndet under coronapandemin.

Predikningarna lyfter fram att mellanrummet kan vara fruktbart. En tid som behövs innan den fulla gemenskapen blir verklighet. Det här kan vara en resurs för att tänka teologiskt kring digital gudstjänst, menar Frida Mannerfelt: Lärjungarna väntade på den heliga Anden, Svenska kyrkan väntar på att få komma tillbaka in i kyrkorummen.

Inom teologin talar man ofta om chronos och kairos som – något förenklat – betyder klocktid och Guds tid. Frida Mannerfelt vill också lyfta fram de grekiska rumsbegreppen topos och chora, där topos är en fysisk plats och chora den tillfälliga plats där man är i rörelse, på väg någonstans.

– Chora kan vara ett ord för det digitala rummet. Vi är inte riktigt framme, men det har också en funktion.

Under seminariet ville många diskutera gemenskap i det digitala rummet jämfört med fysiska gudstjänster.

Flera deltagare talade om att Jesus har lovat att vara hos alla som samlas i hans namn, oavsett plats. Någon tog upp altarringens symbolik, där den osynliga halvcirkeln befolkas av dem som firar nattvard i himlen. Det kan liknas vid att några finns i kyrkan och ett okänt antal sitter hemma vid datorn.

Någon annan såg en poäng med att be Vår Fader framför skärmen några dagar efter att prästen spelade in sin bön. På så sätt överbryggas tiden.

Å andra sidan finns det kvaliteter – doften av psalmböcker eller till och med lukten av andras kroppar – som faller bort i det digitala rummet. Och det är tekniskt svårt att tala eller sjunga många samtidigt.

Gemenskapen i en förinspelad gudstjänst fungerar mer som en påminnelse om gemenskap än som en gemenskap i sig, tyckte någon av deltagarna. Och många gillade att påminnas om kyrkorum de kände väl genom att delta i digitala gudstjänster från den egna församlingen.

Gudstjänsten i det digitala rummet kan lätt få karaktären av föreställning, där församlingen sänder ut en video som mottagaren tittar på. Lekmän och vanliga gudstjänstdeltagare syns och hörs inte.

Ofta visas närbilder på en ensam präst, som också enligt den digitala medielogiken uppmuntras att predika på ett särskilt webbanpassat sätt.

Forskning om hur Bibeln används i det digitala rummet visar på en risk: Det blir mycket tal om att Gud tröstar, har omsorg och ger kraft att hjälpa andra. Nästan ingenting om Jesus och hans liv, om trons innehåll och läror.

– Eftersom folk gillar och skriver uppskattande kommentarer när människor delar terapeutiska bibelverser, förstärks det draget ytterligare. Kyrkan behöver absolut trösta och tala in i människors oro och rädsla. Men det blir ensidigt om det skulle bli det enda predikan handlar om. Då tappar kyrkan bort något vi inte vill förlora, säger Frida Mannerfelt.

Några deltagare hade prövat att fira digital gudstjänst i mötesverktyget Zoom. Då blir uppdelningen sändare–mottagare inte så strikt. Alla ser varandra och lekmän kan delta med till exempel bön och textläsning.

En begränsning är att man då behöver föranmäla sig med e-postadress och kunna hantera det digitala verktyget.

I sin sammanfattning tog Frida Mannerfelt upp något som hon hört både i webbinariet och i sina andra kontakter ute i landet: närvaron på webben som en stor möjlighet att missionera.

Människor som annars aldrig går i kyrkan har under pandemin börjat delta i digitala gudstjänster.

– Inte minst ungdomar är vana att först gå in i ett digitalt rum. De ser om de trivs – är det här något för mig? Sedan kan de komma vidare till den lokala församlingen.