Det finns en bild på Stefan Sundbäck tillsammans med flera svenskafghanska ungdomar. De har utvisats från Sverige och väntar i Teheran – på en möjlighet att komma till Sverige på laglig väg, genom arbete, på att återreseförbudet ska upphävas eller på en möjlighet att fly vidare. Tillvaron är svår. Men på bilden ler alla mot kameran, i glädjen över att finnas kvar i ett gemensamt sammanhang. Att vara ihågkommen, inte förlorad.
För Stefan Sundbäcks del började engagemanget med övertygelsen att tro också är handling: Under 2017 vräktes många åldersuppskrivna ensamkommande från sina boenden, nöden var stor och Stefan Sundbäck representerade Håbo pastorat i kommunens nätverk för integration. Om någon skulle lyssna på vad han predikade, var det dags att öppna det egna hemmet.
– I december 2017 kom en kille för att bo hos oss, det blev början på en lång resa, berättar han.
Den innehöll överklaganden och avslag, som hittills har inneburit att han fått stanna. Bara tre av tio afghaner får uppehållstillstånd i Sverige, och de svåra fallen har väntat till sist. Numera är det ännu glesare mellan de positiva beskeden och takten i avvisningarna har ökat. Alltfler tidigare frivilliga familjehem delar erfarenheten av svåra avsked och ständig oro.
Stefan Sundbäck är aktiv i nätverk på sociala medier som stöttar dessa hjälpare och ungdomarna från Afghanistan, och han har via dem kontakt med många som har utvisats. Vissa lämnade Sverige för ett år sedan, andra helt nyligt.
– Jag ville åka till Teheran för att träffa dem, och se hur de har det och hur de tänker sig framtiden. Där är främst boendet svårt, och att få fatt i mat. Vissa får stöd från Sverige, andra inte.
Han slogs av hur lätt han kunde urskilja de afghaner som varit i Europa. Dels på kläder, men också i hållning, och hur de förhåller sig till andra människor. De har tillbringat fyra av sina mest formbara år i demokratiska välfärdssamhällen, de är europeiserade och det syns utanpå.
– Deras synlighet gör dem till levande måltavlor för attacker och kidnappning. De ungdomar som finns i Afghanistan är sårbara för rekryteringskampanjer. De är hungriga, rädda och trötta. Talibanerna vet det. De erbjuder dem utbildning, mat, kläder och någonstans att bo.
Flera av dem han träffade i Teheran är konvertiter.
– När Sverige utvisar kristna bryter vi mot återtagandeavtalet som finns med Afghanistan. Konvertiter blir inte trodda i migrationsdomstolarna, men som präst ser jag en annan verklighet därnere. Jag ser och hör uttryck för en genuint kristen tro.
För att inte utsätta sina vänner för risk vill han inte dela med sig av bilder, eller nämna namn. Han poängterar med skärpa att situationen för alla som utvisats generellt är allvarlig och att den kommer att bli värre.
– Sverige behöver lyssna till de organisationer och länder som klassar situationen i Afghanistan som krig, alternativt inbördeskrig. Till såna länder har vi sagt att vi inte ska utvisa. När vi ändå gör det bär Sverige ett stort ansvar för vad som händer de här människorna.
