Så gick Trumps väg till gudomlighet

Joel Halldorf skriver i en kulturdebatt i Expressen (26/2) om att Trumps politik är självhjälp på anabola mixat med kristendom. På sätt och viss rätt, men Trumps ideologi går djupare än så. Det handlar inte om att hjälpa sig själv utan om att skapa den verklighet man befinner sig i. En idétradition som få utanför USA riktigt förstår, men som i mångt och mycket är den moderna västvärldens nya religion.

Det är tanken på den individuella gudomligheten. En  idé som visserligen infiltrerat vår moderna självhjälpskultur.  
Men… det tar en stund att förklara så låt oss börja med en insikt jag fick häromveckan.
När Napoleon Bonapartes ord ”Han som räddar sitt land, överträder inga lagar” citerades av Trump, slog det mig: Det är ju Napoleonkomplex han lider av.  Men inte den sorten vi tror. 

Benhård tro på sig själv

Donald Trumps benhårda tro på att genom sina ord kunna styra omvärlden efter egen pipa, tar oss tillbaka i tiden. Först efter en djupdykning i historien kan vi få tolkningsnycklar till hur han kunnat få så många amerikanska evangelikaler på sin sida. Eller för den delen varför han avskyr sådana som biskopen Mariann Edgar Budde. 

Hon som vågade kritisera Trumps sätt att se på världen från sin predikstol efter presidentinstallationen. Och; varför ljuger han ständigt, avfärdar allt utanför sin egen idévärld som fake news?

För att börja greppa detta sammelsurium av i stora delar oberättad historia, åtminstone i Sverige, måste vi först bege oss till den 9 april 1977.  

Här börjar allt

Bänkraderna var fyllda i den ljusa gamla kyrkan Marble Collegiate Church, mitt i hjärtat av Manhattan. En av de äldsta kyrkbyggnaderna i USA, kännetecknad av sina stora glasmålningar med bibliska motiv, men vid tiden också något annat: sin pastor Norman Vincent Peale.

Längst framme i altargången stod han, en leende metodistpastor skinande i kapp med strimmorna av det ljus som föll ner genom glaspartierna i kyrkans tak. Och som i 20 år också varit en av USA:s mest bästsäljande författare.
Han var nära vän till den man som nu skred upp mot honom med sin blivande fru, Ivana. Donald Trump mötte snart blickar med Peale. Det blev början på vad Trump ibland beskrivit som ett långt mentorskap, och nära vänskap.

I min egen bokhylla har jag ett par av Peales titlar, i svensk översättning. Jag vet inte varför, men jag har alltid varit intresserad av hur så stora delar av den amerikanska kristendomen på bara några decennier kunde förvandlas från en rätt dyster historia med eld och svavel i fokus, till att i dag präglas av sådana som Joel Osteen, eller Trumps egen andlige rådgivare Paula White för den delen. Bot och bättring utbytt mot tro utan tvivel och Guds ständiga favör. Vi får återkomma till dessa två.

Hittar ett svar

Svaret hittar jag nog hur som helst i boken som på svenska heter Var positiv, lev lycklig (Harriers förlag). I originalupplaga heter den Power of positive thinking och ett tag efter sin utgivning 1952 sålde den mer än Bibeln i USA.
”Självförtroende leder till seger”, skiver Peale i boken. På sätt och vis ord som en amerikansk befolkning nedbrutna av depression och mätta på världskrig, hungrade efter då den gavs ut. Exakt i rätt tid för de stora och vågade drömmarna om en bättre framtid för alla. 

I mycket är den just vad den säger sig vara, berättande om kraften i att tänka positivt. Som att ständigt vara ”glad och vänlig, så att människor kan vara tillsammans med dig utan att känna sig ansträngda”. 
Men andra citat, som ”Att tvivla är att bjuda in misslyckande”, klingar kärvt i tonen, med den nuvarande presidenten i åtanke.

Trump som mönsterelev

Som Peale själv beskrev det: "Formulera en tydlig mental bild av dig själv som lyckad. Håll fast vid denna bild och den kommer att genomsyra ditt medvetande och påverka din verklighet." 

Är det inte bara vad Trump gör nu?

Den AI-video han delade med sig själv som guldstaty i ett ”befriat Gaza” får i ett sådant ljus nya dimensioner. En manifestation av en realitet som inte finns för andra men som redan finns i hans egen verklighet.
Han är verkligen redan där! På en solstol med Netanyahu tittandes på Elon Musk som äter pizza.

Om man får tro Trump själv är mötet med såväl Peales böcker som med pastorn själv bland det mest avgörande i hans liv. 
När Trump stod inför en djup ekonomisk kris 1990, med miljardbelopp i skuld och hot om att förlora sina fastigheter, kom eldprovet.

Kunde han använda sig av Peales tänkande och affirmationstekniker för att hantera situationen?  
Efter intensiva förhandlingar lyckades han ta sig ur krisen relativt oskadd. I intervjuer har han givit ”Var positiv, lev lycklig” en stor del av äran för sin återhämtning. 

Gjorde det mainstream

Bara några år efter krisen fick Peale än en gång viga Donald Trump i ett nytt äktenskap. Trump kom allt närmare Peale och när pastorn fyllde 90 år var han till och med en av arrangörerna. 

Låt oss stanna upp en stund. Vad handlade det här positiva tänkandet om? Vad var grejen. Vad var det nya som Peale hade snappat upp?

Det nya som han gjorde var inte att kasta ut idén om att det är tanken som formar verkligheten. Den hade redan förankrats i den amerikanska folksjälen med hjälp av sådana som Dale Carnegie, författare till varje amerikanskinspirerad ledarskapskurs obligatoriska läsebok ”How to win friends and influence others”.

Men det Peale gjorde var att överföra idéerna om den mentala kraftens möjlighet att skapa sin värld, och sätta den i en mainstream amerikansk kristen kontext.
Som det står i den bok av Peale vi nu citerat vid ett antal tillfällen:
” …Kristendomen äger också vetenskapens kännetecken…. den innehåller ett system av formler, en teknik, ägnad att förstå och behandla den mänskliga naturen. Dessa lagar är så exakta och har så ofta visat sig fungera, om blott rätta omständigheter och villkor förefunnits – såsom förståelse, tro och trons utövande, att religionen kan sägas vara en exakt vetenskap”.

Koppling till framgångsteologin

Vi kopplar snabbt tillbaka till evangelikalerna John Osteen och Trumps andliga rådgivare Paula White, och ska se att det är just detta man lever och lär i den så kallade framgångsteologiska delen av kristenheten.

Att tvivla blir här att gå emot Guds eviga lagar. Bara man tror rätt och uttalar de exakta formlerna ska allting böja sig inför DIN vilja. En bärande tes i såväl framgångsteologiska idéströmningar som i den typ av självhjälpsrörelser som haft del i att forma det amerikanska tänkandet i några decennier nu. 
 

En formel kan vara ” I Jesu namn”, men det kan också räcka med sådant som ”Jag befaller” efterföljt av vad det är du som i egenskap av universums medskapare befaller. Typ att någon ska bli helad eller uppleva ekonomiska mirakel.
Tro stort, tvivla inte, var en vinnare.

Därför kan till exempel sådana som pastorn Joel Osteen skriva en bok kallad kraften i JAG ÄR (I AM på engelska) men inte innehålla så mycket som en referens till JHVH, den klassiska idén av att förklara Gud och endast honom som JAG ÄR.
Nej, istället är det en metod för affirmationer och manifestationer som kristna ska kunna använda för att nedkalla ”Guds favör” i sina dagliga liv. Som att uttala saker som att JAG ÄR stark, JAG ÄR smart, snygg och inte minst rik. 

Läran om små gudar

Osteen har bjudits in att besöka Trump i Vita huset. Också Kenneth Copeland, USA:s kanske mest kända framgångsteologiske predikant har bjudits in. I hans verktygslåda för att bända verkligheten till sin fördel finns mindre lyckade försök, som att blåsa bort covid-19. 

Men han har genom att fastslå sig själv som en ”liten Gud” kunnat bygga en förmögenhet på runt 300 miljoner dollar, en privat jetflotta, och flera så kallade mansions. Och ändå kunnat komma undan med att det är en kristen idé att hans rikedom skulle vara ett tecken på favör hos Gud.

Paula White då? Ja hon predikar också sådant som att välstånd är ett tecken på favör, att du måste följa vissa oomkullrunkeliga lagar för att få Guds välsignelser. Som att ge pengar till henne exempelvis.
Bibelcitat som ge och du skall få, eller om vikten av att tro, används flitigt i dessa rörelser. Liksom hos Peale. 

Men är det verkligen kristna idéer som har kyrklig förankring? Och var kommer de annars ifrån?

Trumps verkliga Napoleonkomplex

För att förstå det måste vi fortsätta våra tidsresa. Till början av 1900-talet.

Oliver Hill hade precis separerat från frun Florence efter anklagelser om kvinnomisshandel och levde ett liv med ständiga ekonomiska kriser.

Men det skulle ändras. Efter att han tagit sitt mellannamn Napoleon istället för Oliver och träffat sin nya kärlek Rosa Lee Beeland, verkade saker i en ny riktning för Hill.

Beeland ska sedan tidigare varit involverad i den så kallade New Thought-rörelsen. Håll kvar det namnet medan du läser vidare. I den rörelsen hittade även Hill mycket av sin inspiration.

Snart hade Hill, troligen med stor hjälp av Beeland, utverkat den bok som för alltid skulle förändra hans eftermäle, Think and grow rich, eller på svenska översatt Tänk rätt – bli framgångsrik.

Med tanke på att både Peale och Donald Trump hyllat boken som inspirationskällor i livet är kopplingen tydlig. Men det finns fler knytpunkter. Sida vid sida framstår böckerna som att de i all väsentlighet bär samma budskap.

Tänk positivt i allt. Och se till att du är skapare av din egen verklighet.

Men när Napoleon Hill skriver ”Vad sinnet kan föreställa sig och tro på, kan det uppnå” eller ännu mer citerat ”Du är ditt eget ödes skapare. Du kan påverka, styra och kontrollera din egen omgivning. Du kan göra ditt liv till allt vad du vill att det ska vara”, kommer det också med en genial brasklapp:

Om det inte blir så som du vill, då har du inte tänkt rätt.

Något som i Peales uppföljande bok ”Så besegras oro och bekymmer” förklaras så här ”Det är så många som faktiskt praktiserar självnederlag. Genom sina tankar övertygar de verkligen sig själva att de inte kan handskas med sina svårigheter.

De är redan besegrade i sitt medvetande. Och eftersom det är meningen att du skall vara herre över dina tankar så är du – om du tänkt negativt – själv ansvarig för din oförmåga att handskas med dina problem”. 

Tankarna stammar direkt från Hill. Åtminstone är de extremt likartade.

Goda, vid en första anblick, kan tyckas. Men de lämnar lite, om något, utrymme för kritik av modellen. Särskilt om du adderar lagret Gud på det.

Vi känner igen idén i mycket av de självhjälp- och managementteorier som USA skänkt världen (inte minst genom den enormt populära företagspastorn John C Maxwell, eller Tony Robbins). Men också i den framgångskarismatiska kristendomen vilken  greppat sitt tag om USA och sprids i rekordfart över världen.

Halvsanningar, inte lögner

Den är framgångsrik eftersom den i min mening inte bygger på lögn, utan på halvsanningar. Låt mig ta ett exempel:
Den sydkoreanska pastorn Yonggi Cho fick i BBC-dokumentären A history of christianity (2009) frågan hur han kunde lova framgång till sina medlemmar i Yoido full gospel church, då världens största församling.

Hans svar var något i denna stil: “När de lämnar dryckenskap, dåligt sällskap, dåliga tankar och börjar ta ansvar för sig själva förändras de”. Sant så klart.  Men den teologi han och andra framgångsteologer bygger sina idéer på handlar inte bara om omvändelse och att ta ansvar för sina liv. 

De handlar i mångt och mycket även om att skapa sin egen verklighet genom visualisering, affirmationer och att aldrig någonsin tvivla.

Kort sagt: att bli Gud själv. Såväl över sitt eget känsloliv som den omgivning man befinner sig i. Målet är att äga makten över sin omgivning. 

Det är inte jag som säger så.  Kenneth Copeland, som får anses vara en katalysator i framgångsteologins utveckling, driver själv läran om att vara ”små gudar”. Inte som i den ortodoxa idén om att uppgå i theosis och bli ett med Kristu,s utan hellre att i någon form verka som gudar i egen sak på jorden, med gudomlig rätt att begära och befalla. 

Gudomligt skapande

Idén är inte långt från Napoleon Hills tankar om att människan består av och kan styra sina gudomliga skapandekrafter.

Eller som Hill skriver i de första raderna av Think and grow rich; 
"Tankar är verkligen ting, och mäktiga sådana dessutom, när de kombineras med ett bestämt syfte, uthållighet och en brinnande önskan om att omvandla dem till rikedomar eller andra materiella objekt."

Tankar är saker - som människan i egenskap av liten gudom kan bestämma sig för att materialisera.

Hill verkar själv ha använt denna variant av livlig fantasi när han påstod sig ha mött ett otal av tidens storheter, som Thomas Edison och Henry Ford för att dra ut linjerna till Think and grow rich.

Men det troliga var att mötena aldrig skedde i någon annans verklighet. Det har till och med förnekats. Men i kontexten utgör det inte ett problem. Det mesta i hans bok, som sedan också blev som en bibel för både grupper inom New thought och hans egna ”Mastermind-grupper”, var antagligen inget annat än fantasiprodukter av något som ännu inte hänt.

Detsamma får väl antas gälla en annan bok av författaren, Outwitting the Devil, som till stora drag går ut på en dialog med Satan själv. Som tydligen är expert på självhjälp, för övrigt.

Verkligheten inte viktig

Det viktiga är inte längre vad som skett utan bara att det är en verklighet som bekräftas både av dig själv, men också av omgivningen. 

Då kommer den verklighet som du själv skapar när som helst manifestera sig också utanför dig själv.
Skillnaden mellan detta och vad som kallas mål och vision kan vara hårfin men den har ett antal avgörande skillnader i utfall.

När Donald Trump förnekade sin valförlust 2020 och i stället proklamerade sig som segrare, såg många det som en lögn. Men i Trumps värld fanns antagligen inget medvetet bedragande. Han trodde det. Han har alltid trott på sina egna tankar mer än på objektiv verklighet. Och han är inte ensam. Hans synsätt vilar alltså på en lång tradition i amerikansk kultur, där tanken inte bara formar utan också skapar verkligheten. 

Människor som försöker övertyga Trump om att hans verklighet inte är reell är de vilka anklagas för just fake news. Endast de som bekräftar Trump som utvald och klarsynt i sin verklighet släpps in. 
Som Paula White då, som predikat om Trump som just Guds utvalde.
Orden som Trump uttalar har på sätt och vis i det här synsättet gudomlig bäring. Och vem är du att kritisera Gud?
Jag nämnde något om New thought förut. Spåren från Napoleon Hill leder oss ofrånkomligt dit. Till början av 1800-talet och en värld som präglades av upplysningen och som försökte hitta sina nya former att formulera en postkristen respons på livet.

Ur denna mylla växte urmakaren Phineas Quimby i New England. Efter en personlig upplevelse fick han idén om att sjukdomar saknade verklig fysisk orsak, utan var en konsekvens av mentala illusioner, och dåliga tankar.
Det är hos honom tanken på att vi med hjälp av vår tro och våra tankar kan styra världen, formuleras i den form som i dag återfinns mest överallt.

För honom var Gud inte personlig, utan en universell andlig kraft som vi kunde hämta våra rättigheter från, kort sagt.

Ur Quimbys idéer växte sedan New thought-rörelsen, Christian science, och en hel genre av trosförkunnare ända fram till nutida idéer som law of attraction, självhjälpsmetoder och teologiska riktningar.

Och idéerna har verkligen en attraktionskraft. När australienskan Rhonda Byrne skrev sin bok ”The Secret”2006, var det egentligen bara en omskrivning av vad sådana som Napoleon Hill och Vincent Peale tidigare skrivit. Det blev också en global succé.

Global tankemanipulation

Tankarna har blivit legio i USA. De torgförs i allt från Oprah Winfrey till megakyrkor, ledarskapskurser, och på den lokala bokhandeln.
Visserligen hyllades Peale redan av Ronald Reagan. Men aldrig förr har idéerna varit så uppenbart påtagliga i Vita huset som nu. Så när världens maktcentrum verkar försöka sig på en global tankemanipulation med vår verklighet, måste vi prata mer om vad som vid första anblicken kan ses som en oskyldig filosofi.

Trump kan helt enkelt  inte förstås som en traditionell politiker. Hans ideologiska vagga ligger i en idérörelse som gör människan till sin egen gud. Hans anhängare ser honom inte som en person som följer sanning, utan som en person som skapar den. Och i en värld där tro trumfar fakta är Trump den perfekta ledaren.

Vad återstår för oss att göra? Som Frankrikes president Emanuel Macron, anar jag. När han lade sin hand på Trump häromdagen och tillrättavisade honom för en felaktig beskrivning av situationen kring Europas stöd till Ukraina.
Eller som prästen Mariann Edgar Budde. Att våga utmana Trumps alternativa världsbild med hur situationen ser ut i den verkliga världen. Att säga som hon sa, att ”Makt utan ödmjukhet leder till moralisk kollaps”.

Att våga stanna i den revolutionerande tanke på en Gud som offrar sin egen verklighet för den andre, inte på en som offrar verkligheten för sin egen gudomlighet.
Därifrån kan vi sedan ta steget att tillsammans skapa en värld där fler än Trump och hans affirmerande vänner får plats.